Vita Huset gjorde två förstulna manövrar förra veckan vilket smärtsamt avslöjade Obama-administrationens amatörmässiga, svekfulla Mellanösternpolitik.
Det första fallet rörde den besvärliga frågan om Jerusalems legala status i amerikansk lagstiftning. År 1947 beslöt Förenta Nationerna att den Heliga staden var corpus separatum (Latin for separerad kropp) och inte del av någon stat. Nu många år senare och trots många förändringar är den amerikanska politiken fortfarande att Jerusalem är en egen enhet. Man ignorerar det faktum att år 1949 utsåg Israels regering västra Jerusalem till sin huvudstad och 1980 deklarerade man att hela Jerusalem var dess huvudstad. Den verkställande delen ignorerar även amerikanska lagar från 1995 (som kräver att man flyttar den amerikanska ambassaden från Tel Aviv till Jerusalem) och 2002 (som kräver att amerikanska dokument erkänner amerikaner födda i Jerusalem som födda i Israel). Istället insisterar man på att stadens status bestäms genom diplomati.
De amerikanska föräldrarna till Jerusalemfödde Menachem Zivotofsky utmanande denna politik när de för hans räkning krävde att det i hans födelseattest och hans pass ska stå att han är född i Israel. När utrikesdepartementet vägrade så stämde föräldrarna; fallet har nu kommit upp i Högsta domstolen.
Saker och ting började bli intressanta den 4 augusti när Rick Richman från New York Sun noterade att "Vita Huset erkänner på sin egen hemsida att Jerusalem ligger i Israel - liksom Utrikesdepartementet och CIA på sina hemsidor" vilket undergräver regeringens position i stämningen mot dem. Richman pekar på tre omnämnanden av "Jerusalem, Israel" under bildtexter på Vita Husets hemsida i samband med en resa Joe Biden gjorde i mars 2010: "Vicepresident Joe Biden skrattar tillsammans med den israeliske presidenten Shimon Peres i Jerusalem, Israel", Vicepresident Joe Biden möter den israeliske premiärministern Benjamin Netanyahu i Jerusalem, Israel" samt "Vicepresident Joe Biden äter frukost tillsammans med den tidigare brittiske premiärministern Tony Blair … i Jerusalem, Israel". Richman gjorde bedömningen att denna formulering potentiellt var "avgörande bevis" mot regeringen i målet.
 En av bilderna på Vita Husets hemsida som nämner "Jerusalem, Israel". |
Klockan 15:22 den 9 augusti upprepade Daniel Halper från Weekly Standard Richmans poäng genom att publicera den första av dessa bilder. Två timmar och fyra minuter senare, klockan 17:26 rapporterade Halper att "Vita Huset har tydligen gått igenom sin hemsida och rensat bort alla referenser till Jerusalem i Israel". Den nya bildtexten lyder "Vicepresident Joe Biden skrattar tillsammans med den israeliske presidenten Shimon Peres i Jerusalem". Någon av Vita Husets anställda hoppades kunna vilseleda oss. Som James Taranto anmärkte i the Wall Street Journal så ser Högsta Domstolen inte med blida ögon på sådana tilltag.
 Barack Obama fortsätter med George W. Bushs tradition att bjuda in till iftar i Vita Huset. |
Men, visade det sig, "några" var ett undvikande sätt att uttrycka det. En undersökning som gjordes av the Investigative Project on Terrorism och andra visade att den publicerade listan inte nämnde de amerikanska islamister som deltog i middagen, inklusive Haris Tarin från Muslim Public Affairs Council, Mohamed Magid från Islamic Society of North America och Awais Sufi från Muslim Advocates.
(Också värt att nämna: Vita Huset bjöd inte in en enda representant från den icke-islamistiska gruppen med 12 medlemmar American Islamic Leadership Coalition vars uttalade mål är "att försvara den amerikanska konstitutionen, upprätthålla religiös pluralism, skydda amerikansk säkerhet och vårda verklig mångfald i utövandet av vår islamska tro")
Tillsammans gör två svek på två dagar att man undrar över moralen och även förståndet hos Vita Husets anställda under Barack Obama. Tror denna munchkins verkligen att han kan komma undan med sådana sliskiga konster?
 En av islamisternna, Awais Sufi, vid middagen i Vita Huset. |
Var för sig förtjänar dessa svek att fördömas; tillsammans symboliserar de en misslyckad administration som i panik över sina lägsta opinionssiffror någonsin (43.4 procent godkännande enligt RealClearPolitics.coms sammanställning av opinionsundersökningar) försöker återuppliva sin glans på alla tillgängliga sätt, även om oärlighet öppnar för att utsätta det för åtlöje.
Mer specifikt pekar de två händelserna på administrationens bankrutta Mellanöstern och Islamiska politik. Arrogansen från 2009 finns kvar men nu dämpad av misslyckande och desperation.
