"En gång stillastående och sönderfallande, håller nu arabernas fjärran civilisation på att svepas bort av uppfriskande förändringsvindar. En fruktbar sorts oordning ersätter det gamla invanda livsmönstret". Dessa modernt klingande ord publicerades 1962 i en 160-sidig färggrann bok full med bilder, titeln på boken är The Arab World.
 Redaktörerna för Life Magazine producerade "The Arab World". |
The Arab World är definitivt en artefakt från en annan era; Stewart skönmålar inte helt och hållet ämnet utan han har en välvillig, genomskinlig, beskyddande inställning som skulle ge även den mest eufemistiske författare idag kväljningar. Till exempel antyder han att en västerländsk besökare till arabiskspråkiga länder går in i "Aladdin och Ali Babas rike. Människorna påminner honom om hans illustrerade bibel". Man ser väldigt lite av denna sentimentalitet i Al-Qaidas tidsålder.
Intressantare är att boken visar på hur lätt en prominent analytiker kan feltolka den större bilden.
Som titeln antyder så behandlar ett av bokens ämnen frågan om ett enda arabiskt folk från Marocko till Irak, ett folk så traditionsbundet att Stewart drar till med en djuranalogi: "Araberna har en utpräglad gemensam kultur vilken de inte kan skaka av sig lika lite som en kolibri kan förändra sin häckningsvana till den av en trast". Stewart bortser från arabernas misslyckade försök att slå samman sina länder och han förutspår att "vad som än händer kommer krafterna för (arabiskt) enande att kvarstå". Knappast: den längtan dog inte långt efter 1962 och har varit död länge liksom dess ihåliga förutsättning att det arabiska språket ensamt definierar ett folk, något som helt bortser från historia och geografi.
Hans andra ämne rör islam. Stewart skriver att denna "enkla" religion har lyft upp mänskligheten "till nya höjder" och att den är "inte pacifistisk men att dess huvudord är salaam eller fred". Han kallar islam för en "tolerant religion" och beskriver araberna historiskt som "toleranta erövrare" och "toleranta härskare". Muslimer behandlade judar och kristna på ett "tolerant" sätt. Minsann. "Arabisk tolerans sträckte sig till kultur". All denna tolerans får Stewart att glatt men oförståndigt avvisa islamistiska yttringar som han säger "är gammalmodiga och har liten attraktionskraft för de yngre". I korthet så är Stewart aningslös när det gäller islamisk överhöghet från dess uppkomst till idag.
 Bildtext i boken: "Vid en fest i Levantinsk stil hos en rik arabisk affärsman, en libanesisk dansare som heter Kawakib dansar den traditionella magdansen. När Kawakib dansade så dansade gästerna och sjöng". |
Ett tredje ämne handlar om arabisk beslutsamhet att bli modernare: "En av överraskningarna i det 20:e århundradet har varit sättet som de arabiska muslimerna har accepterat förändring och den moderna världen". Förutom i Saudiarabien och Jemen finner han överallt att "arabisk modernisering är en påtaglig, synlig och hörbar kraft". (Därav den "uppfriskande förändringsvinden" i första meningen"). Hans närsynthet vad gäller kvinnorna är förbluffande läsning: "Haremet och dess psykologiska stöttepelare har sprängts bort av det 20:e århundradet". När det gäller ekonomi, … kvinnor är nästan likställda med män". Han ser vad han vill se oberörd av verkligheten.
 Bildtext i boken: "Vänliga akademiker från den muslimska Shiit-sekten promenerar på gårdsplanen vid deras helgedom i Najaf i Irak, andra ber, mediterar eller till och med sover". |
Stewart fortsätter med denna storslagna optimism och urskiljer arabiskspråkiga personer som bryter sig loss från en uråldrig tradition, beslutsamma "att förgöra de gamla stereotyperna". Han skriver om det sjunde århundradet på ett sätt som ingen idag skulle våga, i synnerhet inte efter George W. Bush misslyckade ambitioner i Irak och Barack Obamas libyska eskapad: "De fyra första kaliferna var lika demokratiska som Storbritanniens William Gladstone och Amerikas Thomas Jefferson". Stewart hävdar till och med att "arabisk civilisation är en del av den västerländska, inte österländska kulturen", vad det nu betyder.
 Bildtext i boken: "Den saudiarabiska kungen Kung Saud anländer i en Cadillac till den mattbeklädda terrassen utanför det kungliga palatset". |
Inom parentes så var islam så svårtillgänglig för femtio år sedan att de två dussin dyra Life-anställda som står uppskrivna som bokens redaktion försåg en bild med en bildtext med den felaktiga informationen att den islamiska vallfärden "sker varje år på våren". (Hajj flyttas runt i kalendern och infaller 10 eller 11 dagar tidigare för varje år).
Ens föregångares misstag gör att man blir ödmjuk. En analytiker som jag själv hoppas på att inte vara lika enfaldig som Desmond Stewart och Life och på att slippa behöva skämmas med tiden. Jag studerar faktiskt historia med förhoppningen att få en vidare vision och därigenom inte begränsas till nuvarande antaganden. Berätta år 2062 hur jag klarat mig.
