FBI kom förra veckan med uppseendeväckande nyheter: Ledningen har beordrat alla byråns 56 kontor att räkna moskéerna i sina regioner som en del av kriget mot terror.
Newsweek, som var först ut med denna historia, förklarade att informationen om moskéer skulle hjälpa till att i synnerhet "fastställa numeriska mål för antiterrorismundersökningar och hemliga nationella telefonavlyssningar i varje region". The New York Times fick ett uttalande bakom stängda dörrar av en högt uppsatt tjänsteman på FBI som officiellt bekräftade att data om moskéer skulle användas för att "hjälpa till att skapa en måttstock för att beräkna hur många undersökningar om terrorism som behöver göras och hur mycket underrättelseverksamhet "som behövs från kontoren".
Reaktionerna från vänsteranhängare och islamister var som väntat upprörda. The American Civil Liberties Union fördömde moskéräkningen som "skräddarsydd för en häxjakt". The Religious Action Center of Reform Judaism uttryckte "djup oro" för att grundläggande konstitutionella skydd skulle komma att begränsas. The Muslim Public Affairs Council ansåg att det gick "över gränsen för legitim brottsbekämpning".
Men det mest färgglada svaret kom från the American Muslim Council, en militant islamisk grupp med huvudkontor i Washington. AMC karaktäriserade moskéräkningen som en akt av "politiskt förtryck" av den amerikanska regeringen och skrev ett brev till FN där de vädjade om hjälp mot denna och andra "skamliga och odemokratiska metoder".
När FBI översköljdes med kritik låtsades de att ändamålet med att räkna moskéerna inte hade någonting att göra med att förhindra möjliga moskébaserade terroristaktioner utan påstod att ändamålet var att lära sig "sårbarheten" hos de dessa strukturer för att bättre kunna skydda dem från möjliga angrepp.
Varför döljer de ledande brottsbekämpande institutionerna i USA sina kontraterrorismsatsningar? Det är välkänt att vissa moskéer i hela västvärlden har använts som bas för terror, de har fyllt många olika funktioner:
- Uppmaning till våld: Det var i Al-Farooq-moskén i Brooklyn som den blinde shejken inspirerade till bombningen av World Trade Center 1993.
- Planera operationer: Det islamiska kulturella centret i Milano fungerade som Al-Qaedas huvudsakliga europeiska bas.
- Vapenförvaring: I moskén i Finsbury Park i London hittade man under en razzia förra månaden en elpistol, en kopia av ett skjutvapen och en gasbehållare.
FBI är inte heller ensamma om att dölja sina metoder. Invandrings- och naturaliseringsbyrån började förra månaden kräva att "vissa tillfälliga utländska besökare" från 25 länder skulle registreras hos dem. Byrån låtsas att man är ovetande om att (med undantag för de i stort sett icke existerande Nordkoreanska besökarna) alla berörda personer kommer från länder med muslimsk majoritetsbefolkning.
Invandrings- och naturaliseringsbyrån gör detta via den vanliga byråkratiska praxisen att gömma sig bakom ogrammatisk förvirring: "Under detta program" säger man sig identifiera "tillfälliga utländska besökare (icke invandrande utlänningar) som kommer från vissa länder eller som uppfyller en kombination av underrättelsebaserade kriterier som en förhöjd nationell säkerhetsrisk". Vilket på begriplig svenska betyder …?
FBI och Invandrings- och naturaliseringsbyrån har faktiskt goda skäl att ljuga eller mumla om att ägna muslimer speciell uppmärksamhet: Detta står i motsatsställning till den uttalade politiken. När president Bush slår fast att "islam är fred" och hänvisar till "islams fredliga läror" hur kan då hans brottbekämpnings- eller invandringspersonal erkänna att islam har någon som helst påverkan på deras jobb?
Det finns med andra ord en stor skillnad mellan politikernas högtravande ord och kontraterrorismens sjaskiga verklighet. Denna motsägelse får reella konsekvenser:
- De regeringsanställda som står i främsta linjen står inför ett dilemma; För att göra ett effektivt jobb måste de riskera att anklagas för att bryta mot noggrant opartiska regeringsföreskrifter eller till och med att bryta mot lagen.
- Allmänheten är förvirrad: Politiska uttalanden avvisar helt något som helst samband mellan islam och terrorism, men agerandet när man bekämpar terror antyder att det finns just ett sådant samband.
- Militanta islamiska grupper använder sig av denna dubbelhet för att hävda att den amerikanska regeringens deklarationer endast är rökridåer ämnade att dölja vad som i verkligheten är ett krig mot islam.
- Vanliga muslimer är förvirrade. Ska de tro på vad de hör med sina egna öron eller på vad de ser med sina egna ögon? Ska de lyssna på hycklande politiker eller på frispråkiga islamister?
Gapet mellan teori och praktik kan endast överbryggas genom en ärlig och öppen debatt. Vill det politiska etablissemanget att de brottsbekämpande institutionerna skall vara särskilt uppmärksamma på muslimer? Är man för att muslimska besökare ska behöva fylla i fler blanketter? Detta sker redan, men i ett vakuum, det är varken sanktionerat eller lagligt. Detta måste antingen få ett slut eller bli officiellt.
