När Charles Dickens år 1859 beskrev den Franska revolutionen som "den allra bästa av tider, och den allra värsta av tider" hade han en djupgående insikt i den moderna tidens tillstånd. För med den revolutionen började en era som har karaktäriserats av och fortfarande karaktäriseras av sina motstridiga riktningar. För att uttrycka det tydligt, en analytiker fann att enbart antalet döda i det största "democide" (massmord utanför kontexten av krig; i allmänhet regeringar som dödar sin egna medborgare) under tjugonde århundradet uppgick till 169 miljoner. [1] Under samma tid har livet i demokratiska, liberala, kapitalistiska länder utvecklats till en hög nivå av hälsa, säkerhet, frihet och välstånd långt bortom någonting som någonsin upplevts tidigare i mänsklighetens historia.
Det tjugoförsta århundradet kommer sannolikt att fortsätta och till och med överträffa denna paradoxiska utveckling. I praktiken kommer kontrasten mellan vad en bok [2] kallar fredszonerna och de turbulenta zonerna att förvandlas till århundradets största utmaning, större än någon utmaning orsakad av skilda ideologier, etnicitet eller religion. Livet i fredszonerna kommer att bli underbart; i de turbulenta zonerna kommer det att vara hemskt. Min bedömning av århundradet som ligger framför oss beror på huruvida fredszonen expanderar eller blir ett getto (eftersom en del av världens befolkning, den i Europa, förväntas krympa med nästan 2/3 under perioden 1950-2025). Det är svårt att hantera men jag är mer optimistisk än så, för oavsett vilket agg, avundsjuka och hat det mänskliga hjärtat döljer så kommer strävan efter lycka i slutändan att segra över lägre känslor.
När endast en bråkdel av världens befolkning åtnjuter säkerhet, frihet och överflöd är det oundvikligt att de som inte åtnjuter dessa förmåner kommer att göra sitt bästa för att förstöra för de som gör det. Jag förutspår att denna fråga kommer att dominera många områden i livet. Inom humaniora kommer i varje zon skyldigheterna och rättigheterna gentemot de andra att bli en central fråga. Inom ekonomin kommer huvudfrågan att vara att hitta åtgärder för att hjälpa den turbulenta zonen så att de upphör med att skicka iväg människor. Inom inrikespolitiken kommer det att handla om att bestämma vem som släpps in i fredszonen och när och hur detta sker. Inom utrikespolitiken kommer relationerna mellan zonerna att vara det övergripande problemet. Inom den militära sfären kommer man att hitta sätt att förhindra biologiska vapen, troligen de vapen som kommer att bli favoritinstrumenten för dem som är ilskna över att de inget har, att bli det viktigaste.
[1]. R. J. Rummel, Death by Government (New Brunswick, N.J.: Transaction, 1994), p. 4. Även denna lista som går fram till 1987 är långt ifrån komplett eftersom den saknar de mordiska regimerna i Etiopien och Irak såväl som nyare sådana i Serbien, Sudan och Rwanda.
[2] Max Singer and Aaron Wildavsky, The Real World Order: Zones of Peace / Zones of Turmoil, rev. ed. (New York: Seven Bridges Press 1996).
