Klockan 11.20 den 5 februari ringde det på Lars Hedegaards dörrklocka och han öppnade sin dörr för som han trodde brevbäraren. Istället för att få ett paket fann sig den 70-årige danske historikern och journalisten ansikte mot ansikte med en blivande mördare ungefär en tredjedel så gammal som han själv. Förövaren sköt honom en gång och missade med nöd och näppe hans huvud. Pistolen låste sig, Hedegaard brottades med honom och den unge mannen flydde.
 Polisen söker igenom området runt Lars Hedegaards bostad efter attacken. |
När New York Times äntligen ryckte upp sig den 28 februari och informerade sina läsare om mordförsöket så rapporterade man inte själva händelsen utan ett påstått muslimsk stöd för Hedegaards rätt till yttrandefrihet. Som titeln på Andrew Higgins artikel antyder "Danish Opponent of Islam Is Attacked, and Muslims Defend His Right to Speak" ("Dansk motståndare till islam attackeras och muslimer försvarar hans rätt till yttrandefrihet"), hyllar han i huvudsak dansk islam: "Muslimska grupper i landet som ofta kritiserades under serieteckningsilskan för att inte ta avstånd från våld och till och med medvetet underblåsa det, höjde sina röster för att fördöma attacken på Hedegaard och till stöd för hans rätt att uttrycka sina åsikter, oavsett hur avskyvärda" (kursiveringen tillagd). Detta tema genomsyrar artikeln; till exempel citeras Social- och integrationsminister Karen Haekkerup som är glad att "den muslimska gruppen nu är aktiv i debatten".
 Andrew Higgins, författare till en artikel i "New York Times" om Lars Hedegaard. |
För det andra, Higgins delegitimerar Hedegaard, mitt ämne här. Förutom den spydiga "oavsett hur avskyvärda" kommentaren så avvisar Higgins Hedegaards "åsikter" som "en gryta av anti-muslimsk galla och konspirationsfulla förutsägelser av kommande inbördeskrig" och påståenden att dansken har "underblåst vilda konspirationsteorier och ibland närmat sig gränsen för förtal".
Denna karaktärisering av Hedegaards arbete är en elak travesti. Några få exempel:
1. Det Higgins så lättvindigt avfärdar som Hedegaards "åsikter" är i verkligheten ett arbete i ett flertal akademiska böcker och artiklar fulla med fakta och referenser som behandlar islamisk ideologi, muslimsk historia och muslimsk invandring till Danmark. Dessa böcker inkluderar:
I krigens hus: Islams kolonisering af Vesten [I krigens hus: Islams kolonisering av Väst] (med Helle Merete Brix och Torben Hansen). Aarhus, Hovedland, 2003
1400 års krigen: Islams strategi, EU og frihedens endeligt [Det 1400-åriga kriget: Islams strategi, EU och slutet på friheten] (med Mogens Camre). Odense, Trykkefrihedsselskabets Bibliotek, 2009
Muhammeds piger: Vold, mord og voldtægter i Islams Hus. [Muhammeds flickor: Våld, mord och våldtäkt i Islams Hus] Odense, Trykkefrihedsselskabets Bibliotek, 2011
Hedegaards viktigare artiklar inkluderar:
"Den 11 september som historia" i Helle Merete Brix och Torben Hansens (red) Islam i Väst: På Koranens väg? Köpenhamn, Tiderne Skifter, 2002.
"The Growth of Islam in Denmark and the Future of Secularism" i Kurt Almqvists (red) The Secular State and Islam in Europe. Stockholm, Axel and Margaret Ax:son Johnson Foundation, 2007
"Yttrandefrihet: Fördelar och begränsningar" i Süheyla Kirca och LuEtt Hansons (red.) Freedom and Prejudice: Approaches to Media and Culture. Istanbul, Bahcesehir University Press, 2008
"Serietecknings-jihad och uppkomsten av parallella samhällen" i Hans Jansens och Nert Snels (red), Den slutliga striden: Den sista sammandrabbningen mellan det liberala Väst och traditionella islam. Utgivare Van Praag, 2009
 Lars Hedegaard med Daniel Pipes, Köpenhamn, mars 2007. |
Och som en som har skrivit två böcker om konspirationsteorier så bedömer jag att Hedegaards verk är oskyldiga till den intellektuella synden.
2. Higgins tillskriver honom "förutsägelser om ett kommande krig"; men dessa är inte hans förutsägelser endast hans rapporterande om vad islamistiska texter och talespersoner själva predikar och förespråkar.
3. Higgins skriver att Hedegaard "under flera år redigerat en 'mainstream' dansk dagstidning, Information. Information var huvudfigur i en studie förra året av en brittisk grupp, Hope Not Hate, som identifierar den som en global rörelse av "islamofobiska" författare, bloggare och aktivister vars 'anti-muslimska retorik förgiftar den politiska diskussionen, ibland med dödlig utgång'".
"Islamofobia" är en löjlig nybildning vars syfte är att förtala alla som kritiserar Islam eller till och med Islamism.
Vad "ibland med dödlig utgång" beträffar: det gäller hela gruppen av 100 organisationer och individer på listan från Hate not Hope, inte Hedegaard individuellt. Higgins insinuerar elakt att Hedegaard är ansvarig för dödliga attacker på muslimer när han i själva verket var offer, inte förövare, i en attack. (Hope not Hate listar förresten både Middle East Forum och mig i sin Counter-Jihad rapport; man smickrar mig med att vara "Kraften bakom den internationella counterjihadrörelsen").
Avslutningsvis, det är inte "en gryta av anti-muslimsk galla och konspirationsfyllda förutsägelser" utan "en cocktail av vettig kritik och oroande analyser". Higgins har skrivit en gryta med luddiga beskyllningar av en modig, framstående och duktig författare som jag år 2002 skrev en artikel tillsammans med "Är något ruttet i Danmark"? (Something Rotten in Denmark?). Och som för närvarande är en kollega vid Middle East Forum.
Fy skäms Higgins för denna artikel och fy skäms New York Times för att ha publicerat honom.
