I ett mycket lovordat tal den 1 januari vid Kairos Al-Azhar universitet talade Egyptens president Abdel Fattah al-Sisi till landets religiösa ledarskap och sade att det var dags att reformera Islam. Han fick västerländskt beröm för detta, inklusive en nominering till Nobels fredspris, men jag har reservationer om talet.
Till att börja med, oavsett hur bra Sisis idéer än är så har ingen politiker – och i synnerhet ingen inflytelserik sådan – kunnat påverka moderna Islam. Atatürks reformer i Turkiet håller systematiskt på att dras tillbaka. För ett decennium sedan höll Kung Abdullah II av Jordanien och president Pervez Musharraf i Pakistan liknande vackra tal om "Islams sanna röst" och "upplyst måttfullhet" som omedelbart försvann ur sikte. Visserligen är Sisis uttalanden starkare men han är inte en religiös auktoritet och med all sannolikhet kommer också hans uttalanden att försvinna utan att lämna några spår efter sig.
Vad talet handlade om: Sisi lovordade religionen Islam och fokuserade på vad han kallar fikr, vilket bokstavligt talat betyder tanke men i detta sammanhang betyder det felaktiga idéer. Han klagade på att felaktiga idéer, vilka han inte specificerade, hade förheligats och att det religiösa ledarskapet inte vågar kritisera dem. Men Sisi kritiserade, dessutom på vardagsarabiska vilket är högst ovanligt när man diskuterar sådana ämnen: "Det är otänkbart att de felaktiga idéer som vi förheligar gör att hela umma (muslimska samhället) blir till en källa av oro, fara, dödande och förgörelse för hela världen. Detta är inte möjligt".
Ändå är det just vad som inträffat: "Vi har nått en punkt där muslimer har retat upp hela världen. Är det tänkbart att 1,6 miljarder (muslimer) vill döda resten av världens befolkning på 7 miljarder för att muslimer skall kunna blomstra? Detta är inte möjligt". Sisi fortsatte, till ljumma applåder från de religiösa dignitärerna som var samlade framför honom, att uppmana dem att få till stånd en "religiös revolution". Allt annat innebär att det muslimska samhället "slits sönder, förstörs och går åt helvete".
 Egyptens president Sisi talar till det religiösa ledarskapet vid Al-Azhar den 1 januari. |
Heder åt Sisi för ett tufft tal om detta problem; hans frispråkighet står i stark kontrast till den rappakalja som kommer från hans västerländska motsvarigheter vilka upprätthåller föreställningen att den nuvarande våldsvågen inte har någonting att göra med Islam. (Min favorit bland de många översvallande felaktiga uttalandena kommer från Howard Dean tidigare guvernör i Vermont, som svarade på Charlie Hebdo massakern med "Jag slutade kalla dessa människor muslimska terrorister. De är lika mycket muslim som jag är").
Men Sisi nämnde inget mer specifikt om den revolution han efterlyser; vad kan han ha i åtanke? I motsats till vad hans beundrare säger så tror jag att han kämpar för en subtil version av Islamism, begränsad till fullständig tillämpning av islamisk lag (Shari'a) i den offentliga sfären.
Flera saker tyder på att Sisi har varit en islamist. Han var en praktiserande muslim som uppenbart har memorerat Koranen. Financial Times fann att hans fru bar hijab (huvudduk) och en av hans döttrar bar niqab (klädesplagget som endast visar ögon och händer). Det Muslimska Brödraskapets president Mohamed Morsi utsåg Sisi till sin försvarsminister just på grund av han såg den dåvarande generalen som en allierad.
 Kort efter hans tal vid Azhar blev Sisi den förste egyptiske president någonsin som deltog i en koptisk kristen gudstjänst. |
När han var student i Pennsylvania 2005-2006 skrev Sisi en uppsats som förespråkade demokrati anpassad till Islam, en som "kanske bara påminner lite grann" om den västerländska prototypen men "som kommer att ha sin egen utformning tillsammans med starka religiösa band". Hans version av demokrati separerade inte moskéer och stat utan byggde "på islamisk tro" vilket innebär att regeringsorgan måste "ta hänsyn till islamisk tro när de utför sina uppgifter". Med andra ord så övertrumfar Shari'a folkviljan.
I den uppsatsen lierade sig Sisi också delvis med Salafisterna, de långskäggade och burkabärande islamister som strävar efter att leva som Muhammed levde. Han beskrev det tidiga kalifatet inte endast som "den ideala formen av styre" utan också som "målet för alla nya former av styre" och han hoppades på återupplivande av "de tidigaste formerna" av kalifatet.
Det är möjligt att Sisis syn på Islam, liksom många egyptiers, har utvecklats, i synnerhet efter hans brytning med Morsi för två år sedan. Faktiskt så knyter rykten honom till den radikala anti-islamistiska Quranist-rörelsen vars ledare Ahmed Subhy Mansour han citerade i sin studentuppsats. Men Mansour misstänker att Sisi "leker med ord" och väntar på att se om Sisi verkligen menar allvar med reformer.
 Ahmed Subhy Mansour från Quranist-rörelsen med Ahl al-Qur'an logon. |
Faktum är att tills vi vet mer om Sisis personliga åsikter och ser vad hans nästa drag blir så ser jag hans tal inte som ett ställningstagande mot all form av islamism utan endast mot dess specifika våldsamma form, den form som härjar i Nigeria, Somalia, Syrien-Irak och Pakistan, den sort som har belägrat städer som Boston, Ottawa, Sydney och Paris. Som andra mer klartänkta främjar Sisi införande av Shari'a genom evolution och folkligt stöd snarare än genom revolution och brutalitet. Icke-våld är definitivt en förbättring jämfört med våld. Men det är knappast den reform av Islam som icke-muslimer hoppas på – i synnerhet när vi vet av erfarenhet att man har större chans att lyckas om man arbetar inom systemet.
Sanna reformer kräver muslimska lärda, inte starka personer, och ett förkastande av att införa Shari'a i det offentliga rummet. Båda dessa anledningar gör att det inte är troligt att Sisi är denna reformator.
Tillägg 19 januari 2015: Sisi har upprepat sitt argument mot våldsam islamism: "Ökningen av terrorism … kräver en genomtänkt reaktion från det internationella samfundet. Striden måste inte endast begränsas till säkerhet och militära aspekter … utan bör också inkludera en reformerad religiös diskurs från vilken falska ideologier som skulle kunna locka vissa till att använda sig av våld för att påtvinga sina idéer har avlägsnats".
