Turkiska medborgare är väldigt optimistiska om invasionen av Syrien vilken inleddes den 9 oktober. President Recep Tayyip Erdoğans beslut har stort stöd i Turkiet, inklusive stöd från alla de större oppositionspartierna förutom det prokurdiska Folkens demokratiska parti. Inhemskt ses invasionen inte endast som en åtgärd för att skydda landet från de kurdiska styrkor Erdoğan kallar för "terrorister" utan det bekräftar också Turkiets status som en makt att räkna med; Ankara behöver inte längre buga sig för Washington, Berlin eller Moskva.
 Den 15 oktober under en kvalificeringsmatch till fotbolls-VM firade de turkiska spelarna ett mål mot Frankrike med en ovanlig och förbjuden militärsalut. |
Sedan har vi den pessimistiska uppfattningen, den jag delar. Invasionen skadar Turkiet internationellt. Västvärlden och arabiska regeringar har fördömt den militära operationen, liksom de ryska, iranska, indiska och kinesiska regeringarna. Volkswagen pausade en planerad investering i Turkiet och andra företag kan komma att göra likadant. USAs Kongress överväger ekonomiska sanktioner. Italien, Frankrike och Tyskland har avbrutit sin vapenförsäljning. Spänningarna har ökat mellan turkar och kurder i Tyskland och kommer sannolikt att öka även i Turkiet. ...
Även om norra Syriens öppna terräng är gynnsam för reguljära styrkor så kanske Turkiets stora armé inte klarar sig så bra på slagfältet. Erdoğan har av inrikespolitiska skäl rensat ut officerskåren ett antal gånger under senare år. Trots att de i början led ett fullständigt nederlag så kunde de syrisk-kurdiska styrkorna omgruppera sig och organisera ett dyrbart uppror mot den turkiska ockupationen. Turkiet har många regionala fiender som är ivriga att sätta krokben för dem. Liksom många tidigare krig började med en känsla av upprymdhet – tänk bara på de brittiska ungdomarna som glatt tog värvning 1914, säkra på att återvända segrande inom några veckor – så kan det här få ett nesligt slut.
Om den militära operationen skulle slå fel kommer skulden för misslyckandet att helt och hållet ligga hos Erdoğan. Erdoğan är en briljant politiker och Turkiets mest betydelsefulla ledare sedan Atatürk men han har förkastat Atatürks arv av socialism, sekularism och undvikande av utländska militära äventyr. Istället hanterade han under flera år en kapitalistisk ekonomisk högkonjunktur och han styr fortfarande med en islamistisk känslighet och en ny-osmansk inställning till utrikespolitik. Under de nästan 17 år sedan hans parti först fick makten i parlamentet har han omvandlat Turkiet.
 År 1920 röstade det Osmanska parlamentet för de gränser som visas här. Även om det aldrig förverkligades så lever drömmen vidare och inspirerar den nuvarande regeringen. |
Men som andra inrikespolitiska experter – inte minst Saddam Hussein – antar Erdoğan felaktigt att den slughet och aggression som gav honom inhemska politiska framgångar också kommer att fungera internationellt. Detta förklarar varför han släppte loss ligister på Washingtons gator, rövade bort turkiska medborgare från flera länder vilka han anklagade för att ha planerat en kupp, försökte smuggla material med dubbla användningsområden till Gaza, olagligt borrade efter naturgas i cypriotiskt territorialvatten och sköt ned ett ryskt stridsflygplan, bland andra stridslystna handlingar.
Erdoğans utrikespolitiska inkompetens har fjärmat andra regeringar. Européerna sjuder av ilska när han hotar med att skicka 3,6 miljoner fördrivna syrier till dem. Israelerna föraktar honom för hans giftiga antisionism som likställer dem med nazister. Egyptens president hatar Erdoğans stöd till det Muslimska Brödraskapet. Erdoğans ynkliga ursäkter har inte kompenserat för nedskjutningen av det ryska stridsflygplanet. Kina har inte glömt bort att Erdoğan anklagade dem för folkmord på uigurerna, trots hans tystnad nu.
 Erdoğan (V) och hans nära kompis Maduro. |
När kandidaten från Erdoğans AKP-parti två gånger förlorade valet till Istanbuls borgmästare i år såg de flesta analytiker detta som en "politisk jordbävning" och ett "häpnadsväckande nederlag" för Erdoğan, men han fortsätter att dominera och vara lika farlig som någonsin. Han är en hänsynslös ideolog, hans fortsatta styre skulle kunna leda Turkiet till samma politiska förtryck, ekonomiska kollaps, hunger och massutvandring som plågar Nicolás Maduros Venezuela.
Jag oroar mig för att detta fruktansvärda skall ske eftersom Erdoğan har stärkt sin makt över Turkiets institutioner: militären, underrättelsetjänsterna, polisen, rättsväsendet, bankerna, media, valkommittén, moskéerna och utbildningssystemet. Han har givit stöd till det privata säkerhetsföretaget SADAT som vissa analytiker anser vara en "skugglik" eller "privat" armé. De akademiker som 2016 undertecknade en skrivelse som var kritisk till Erdoğans politik gentemot kurderna har förlorat sina jobb, ställts inför rätta och till och med fängslats. Erdoğans förvirrade teori att höga räntor orsakar istället för att bota hög inflation har nyligen skadat ekonomin allvarligt. Palatset med 1150 rum som han byggt symboliserar hans storvulenhet och ambition.
 Palatset i Ankara som Erdoğan byggt för sig själv. |
I korthet så är Erdoğan en diktator som har konstiga idéer, vilda ambitioner och är fullständigt gränslös. Invasionen av Syrien kommer sannolikt att leda till en inhemsk och regional tragedi.
Hur kan omvärlden förhindra en katastrof? Genom att sluta med sin skamliga flathet gentemot Erdoğan. Donald Trump är endast den senaste politikern som fallit för hans mystiska charm – George W. Bush, Barack Obama och Angela Merkel, bland andra, har gjort det före honom. Erdoğan förtjänar att straffas, inte belönas, för sitt skandalösa uppförande. Att han är ledare för ett medlemsland i North Atlantic Treaty Organization bör göra att ribban höjs, inte sänks.
Att amerikanerna samstämmigt avvisar den turkiska invasionen som oacceptabel utgör en uppmuntrande grund för att agera. Det tyder på att amerikanerna tillsammans med andra kan tygla den skurkaktige turkiske presidenten och hjälpa hans land undvika att bli ytterligare ett Venezuela. Men såvida man inte vidtar tuffa åtgärder snabbt, med början med amerikansk ledning för att få slut på den turkiska ockupationen av norra Syrien, så kommer det att vara för sent att hindra Turkiet från att bli ett av de främsta internationella problemområdena.
