Trump-administrationens otroligt detaljerade vision "Fred till välstånd" innehåller många detaljer av vilka några för närvarande genljuder i Israel och bland palestinierna.
 Det grå området högst upp utgör Triangeln. |
Det mest överraskande av dessa handlar om ett område som kallas för "Triangeln", en region i Israel som gränsar till Västbanken och där majoriteten av invånarna, ca 300 000, är araber. Trump-planen "överväger möjligheten, under förutsättning att parterna samtycker, att Israels gränser skall komma att dras så att samhällena i Triangeln blir del av staten Palestina".
Med andra ord kommer ingen att avhysas men Israels gränser kommer att flyttas så att Triangeln exkluderas, den kommer att införlivas och bli del av dagens Palestinska Myndighet och (kanske) morgondagens Palestina.
Att flytta gränsen är knappast ett nytt förslag, flera israeliska premiärministrar har tagit upp det, inklusive Ariel Sharon i februari 2004, Ehud Olmert i oktober 2007 och Benjamin Netanyahu i januari 2014. Dessutom tog försvarsminister Avigdor Liberman upp det i september 2016.
 Ariel Sharon (H), Ehud Olmert och Benjamin Netanyahu. |
Det kan tyckas vara en attraktiv, elegant och enkel vinn-vinn lösning på ett ömsesidigt irritationsmoment – israelerna vill ha färre palestinier i sitt land, palestinierna vill leva i Palestina – med det är i själva verket fullt av komplikationer. Två problem sticker ut:
För det första föredrar en överväldigande majoritet av invånarna i Triangeln att stanna kvar i Israel, vilket framgår av en mängd anekdotiska belägg, politiska uttalanden och opinionsundersökningar som genomförts under de senaste femton åren. Vissa av dem betonar att Israel är deras hem, andra fokuserar på den högre levnadsstandarden i Israel jämfört med det fattigare auktoritära Palestinska Myndigheten.
Till exempel reagerade borgmästaren i Umm al-Fahm, den största övervägande muslimska staden i Israel, negativt på Sharons förslag: "demokratin och rättvisan i Israel är bättre än demokratin och rättvisan i arabiska och islamiska länder". Ahmed Tibi, en våldsamt antisionistisk israelisk parlamentsledamot sade att ge den Palestinska Myndighetens kontroll var "ett farligt, antidemokratiskt förslag".
I februari 2004 fann ett arabiskt forskningscenter att av de tillfrågade araberna föredrog de flesta, med förhållandet 10-till-1, att förbli israeliska medborgare. Två opinionsundersökningar i december 2007 visade på ett förhållande av 4,5-till-1. En opinionsundersökning i juni 2008 visade att israeliska araber föredrog Israel framför "alla andra länder i världen" med ett förhållande av 3,5-till-1. En opinionsundersökning i juni 2012 visade på ett liknande förhållande på samma fråga. En opinionsundersökning i januari 2015 visade på en stolthet att vara israeler med ett förhållande på 2-till-1.
Ingen opinionsundersökning har genomförts sedan Trump-planen offentliggjordes men Ayman Odeh, ledare för partiet Gemensamma listan, sade trotsigt att "ingen kommer att beröva oss medborgarskap i det hemland där vi föddes". Borgmästare i tre städer som nämns i planen avvisade med kraft tanken på att inkluderas i ett framtida Palestina och demonstrationer bröt ut. Israelisk-arabiska mediareaktioner var "utan undantag" emot tanken. Israeliska arabers åsikter är lika entydiga som de är paradoxala.
 Gemensamma listans parlamentsledamöter ledde den 1 februari 2020, i Baqa al-Gharbiya, en protest mot Trumps plan. Observera de åtta palestinska flaggorna och frånvaron av israeliska flaggor – samtidigt som deltagarna kräver att få stanna kvar i Israel. |
För det andra, om framtidsutsikten med gränsförflyttningar blir verklighet kan och kommer israeliska araber att utöva sina rättigheter som medborgare i Israel för att ta sig ur Triangeln och bosätta sig i en region som inte kommer att överlämnas till Mahmoud Abbas & Co. Detta har redan skett i Jerusalem där arabiska invånare, för att undvika att hamna i Palestina, har flyttat i stort antal till sådana övervägande judiska områden som French Hill och Pisgat Ze'ev (områden förresten som den Palestinska Myndigheten anser vara olagliga israeliska bosättningar). Den framstående journalisten Khaled Abu Toameh som bor i en "judiska bosättning" kallar skämtsamt sig själv för en "arabisk bosättare".
Samma rörelse sker nu ut från Triangeln: Jalal Bana rapporterar: "nästan helt under radarn har vi sett ett intressant fenomen där många människor som är bosatta i Triangeln har köpt egendom i judiska städer. ... Några har till och med flyttat in. ... Denna trend skulle verkligen kunna få fart nu: unga par ... kommer att föredra att köpa lägenheter på platser som Harish och Netanya och bo där".
Så trots att en överföring av Triangeln i Galiléen från israelisk till palestinsk kontroll kan ge sken av att vara en elegant och enkel vinn-vinn lösning så är den tråkigt nog ogenomförbar. Det verkar som den israeliska regeringen har avvisat detta.
Naturligtvis dryper detta ämne av ironi. Samma israeliska araber som gormande skriker ut sitt förakt för den judiska staten och hyllar mördandet av judiska barn (notera extremisterna som fungerar som deras parlamentariska representanter) hoppas desperat på att få stanna kvar i det snarare än att bli del av Palestina. Trumps förslag kanske kommer att få dem att bli en aning mer realistiska, lugna ner sig och bli lojala mot landet.
