I tre år har Middle East Forum varit engagerade i en kampanj för att vänja amerikaner och israeler av med att falla för "fredsprocessens" bedrägliga charm, en process som faktiskt har gett överväldigande skadliga resultat. Istället argumenterar vi för en israelisk seger och ett motsvarande palestinskt nederlag.
Vi söker ständigt efter nya sätt att göra allmänheten medvetna om detta ämne, i synnerhet i Israel. Trots att ämnet är dödligt allvarligt så har vi ändå haft lite roligt under processens gång. Israel Victory Projects taktik för att väcka uppmärksamhet har inkluderat affischer av Hamas-ledaren Ismail Haniyeh i baddräkt som tackar Israel för alla pengar de ger hans organisation; en tio meter hög gummikyckling poserande framför det israeliska parlamentet och försarsdepartementet; och att ändra på gatuskyltar i Tel Aviv (till exempel från Ben-Gurion Street till Yasser Arafat Boulevard).
Så i denna anda, när valfebern stiger inför det nationella valet den 2 mars, försökte vi därför att återigen på ett kreativt sätt öka intresset för Israel Victory-projektet. Vi tog fram en provokativ grafisk bild på ledarna för den Palestinska Myndigheten och Hamas, Mahmoud Abbas och Haniyeh och photoshoppade dem på ett slagfält. Abbas händer är lyfta högt upp medan Haniyeh håller en vit flagga i sina händer. På affischen står det dräpande på hebreiska "Fred kan ENDAST uppnås med besegrade fiender".
En av Israel Victory Projects affischer i Tel Aviv den 13 februari. |
För att stimulera människors nyfikenhet satte vi inte våra namn på affischerna. Som Nave Dromi, chef för Middle East Forum förklarade var målet att "starta en offentlig diskussion om det skriande behovet av att förändra de tankegångar som kännetecknar 'fredslägret'".
Denna affisch sattes upp på fem framträdande platser i Tel Aviv den 13 februari.
Den 14 februari reagerade borgmästaren i Tel Aviv, Ron Huldai, genom att kalla affischerna för ett nazi-liknande incitament till mord. Kommunens talesperson Eytan Schwartz jämförde faktiskt de två avbildade monstren med judiska barn under Förintelsen. Nej affischerna uppmanade till seger, inte till mord; att tillfångatagna som kapitulerar förses med ögonbindel är vanligt i hela världen. Både israeler (i Syrien) och amerikaner (i Iran) har utsatts för den här typen av behandling.
Ron Huldai (V) och Eytan Schwartz. |
Den gode borgmästaren som förkunnar att Tel Aviv är en stad som "hyllar pluralism och tolerans" är också känd för sina alltmer autokratiska tendenser sedan hans tillträde 1998. I det här fallet beordrade han arrogant kommunalanställda att ta ner affischerna, vilket de snabbt gjorde – åt fanders med yttrandefrihet och enskild egendoms okränkbarhet.
Med andra ord, utan att bry sig om att först få ett domstolsbeslut vidtog Huldai obekymrat en olaglig åtgärd. MEF svarade på två sätt: vi gick till domstol för att hävda våra rättigheter och vi publicerade en ny version av affischen; på denna täcks ansiktena av Abbas och Haniyeh av ordet Censurerad (på hebreiska) och en lista på några av de 30 våldsamma attackerna i Tel Aviv som begåtts av palestinier sedan Hulda tillträdde som borgmästare, attacker som dödat 93 personer.
Den nya affischen med censurerade ansikten och en lista på 25 våldsamma attacker i Tel Aviv. |
Jag drar två slutsatser av denna händelse. För det första, att konceptet Israel Victory, en enkel idé som får enormt genomslag, är ett stort irritationsmoment för vissa människor. Den positiva reaktionen – bland israeler, vissa palestinier och politiska utskott i det amerikanska Representanthuset och Knesset – retar upp de som fortsätter hålla fast vid sina "fredsprocessillusioner".
Israel Victory har gett upp den knäppa idén att inge fienden hopp och ersatt den med det förnuftiga målet att tvinga honom att ge upp sina krigsmål. Bort med den sockrade vägen av blidkande till förmån för den bittra doktrinen av avskräckning. Bort med illusionen att locka palestinierna att ge upp sitt vedervärdiga mål med löften om fördelar. När de slutligen ger upp sitt mål att eliminera den judiska staten kan palestinierna börja bygga upp sin statsbildning, ekonomi, samhälle och kultur. Det är visserligen en lång och svår väg men den kommer slutligen att leda till verkliga belöningar.
För det andra, medan Israels benhårda vänster fortsätter att minska i antal så förlitar den sig i allt högre utsträckning på polismetoder för att misskreditera sina motståndare. Premiärminister Benjamin Netanyahu har fått uppleva en störtsjö av rättsliga fall vilka (enligt Alan Dershowitz) sammantaget "äventyrar demokratin". Nyligen arresterade israels polis Akiva Smotrich för att obehörigt ha rest till Västbanken och man arresterade Yehudah Glick – rabbin, tidigare parlamentsledamot för Likud och offer för ett jihadistiskt mordförsök – för att ha "gått för långsamt" på Tempelberget, man genomsökte därefter hans hus. Och Huldai förstörde våra affischtavlor.
Var kommer det att sluta?