Vi som är förespråkare för Israel Victory-projektet såg med bestörtning hur Qatars regering hotar Israel med att avsluta sitt finansiella bistånd till Gaza och antyder därmed att Hamas kan komma att återuppta attackerna med brinnande ballonger. Var, undrar vi, är de extraordinära styrkor som besegrade tre stater på sex dagar, lyckades genomföra Entebbe-attacken och tillskansa sig Irans kärnkraftsarkiv?
 Bara leenden när Hamasledaren Ismail Haniya (V) mötte Qatars Emir Tamim bin Hamad Al Thani i Doha i december 2019. Och Israels säkerhetstjänst tycker det är ok. |
Vad beror denna skygghet på? Här är sex faktorer:Israels säkerhetstjänst, visar det sig, har en dubbelgångare, en okänd, defensiv, förtegen motsvarighet som uppstod 1993 efter Oslo-avtalet för att hantera palestinierna på Västbanken och Gaza. Denne dubbelgångare tog 50 dagar för att avsluta en mindre militäroperation 2014 och kan inte få stopp på brinnande ballonger som kommer från Gaza. Det klassiska IDF ville vinna men det 'palestinska' IDF vill endast ha lugn och ro.
Israeliska regeringar består en koalition av flera partier vilka har en tendens, som med Jonathan Spyers ord har som mål "att undvika att fokusera på långsiktiga strategiska frågor för att istället hantera aktuella hot". Varför ta itu med problem som Gaza när man kan skjuta upp det?
På samma sätt är Israels säkerhetstjänst stolta över att hantera här-och-nu, inte den osäkra framtiden. Som anekdoten om en israelisk officers order till sina trupper "Säkra området tills slutet av ditt skift". Premiärminister Yitzhak Rabins fru Leah förklarade en gång hans mentalitet: "Han var väldigt pragmatisk, hatade att hantera något som skulle hända om flera år. Han tänkte bara på vad som skulle hända nu inom den närmaste framtiden". På samma sätt, förklarar Einat Wilf, uppmuntrar IDF Qatari-medel till Gaza eftersom man tror att dessa pengar kommer att köpa lugn och ro: "De kommer att göra allt för att säkerställa att de pengarna kommer att fortsätta strömma in även om det innebär att lugnet köps till priset av ett krig som kommer att pågå i decennier".
Precis om polisen ser kriminella som obotliga bråkmakare så betraktar härdade israeliska säkerhetschefer palestinierna som oförbätterliga motståndare och avvisar tanken på att dessa motståndare kan lära sig en läxa; kan lejon reformera hyenor? Säkerhetsfolket motsätter sig en tuff strategi eftersom de vill undvika problem. Denna inställning kanske får dem att låta som vänsteranhängare men det är de inte; lång och bitter erfarenhet, inte idealism, förklarar deras tillbakadragenhet.
 Eviga fiender: hyenor och lejon. |
Den israeliska säkerhetstjänsten vill inte återigen styra direkt över Västbanken eller Gaza; av rädsla för att den Palestinska Myndigheten (PA) eller Hamas skall kollapsa är de undfallande mot dem. De betraktar den Palestinska Myndigheten under Mahmoud Abbas, trots alla dess fel och brister, som en användbar säkerhetspartner. Det är sant att de hetsar till mord på hemmaplan och delegitimerar staten Israel internationellt, men det är bättre att stå ut med dessa aggressioner än att straffa Abbas, förorsaka hans undergång och återuppleva mardrömmen att patrullera på gatorna i Nablus. Så han kommer bokstavligt talat undan med mord.
En kombination av palestinsk militär svaghet och intensiv internationell övervakning har lett till att israels säkerhetstjänst mer ser palestinierna som kriminella än soldater; att hantera dem har förvandlat IDF till en polisstyrka, med en defensiv mentalitet som ser stabilitet som ett mål i sig själv. Generaler går inte ut i strid med målet att rädda sina soldaters liv, men polischefer vill att kampen mot kriminella inte bryter mot några lagar och inte skadar någon. Generaler strävar efter seger, polischefer strävar efter lugn.
Slutligen så hindrar en överdriven känsla av moralitet en effektiv hantering. År 2018 rättfärdigade stabschef Gadi Eizenkot passivitet gentemot ballongmordbrännarna med det häpnadsväckande argumentet att "släppa en bomb på människor som flyger ballonger och drakar" strider mot hans "operativa och moraliska position".
 Trion av tidigare stabschefer som bildade partiet Blåvitt. |
Denna skygga säkerhetstjänst och inte en försvagad Vänster står i vägen för en lösning på den palestinska frågan; gång på gång har deras ansträngning att blidka fått råda. Lyckligtvis har säkerhetstjänsten oliktänkande och de gör sina röster hörda, i synnerhet efter att de lämnat aktiv tjänst. Gershon Hacohen uppmanar politiska ledare att inte låta det militära ledarskapet fatta deras beslut för dem; Yossi Kuperwasser uppmanar till en Israel-seger; Uzi Dayan vill att militären ger landets ledare de resurser som behövs för att uppnå seger. Till och med trion av tidigare stabschefer som bildade partiet Blåvitt kräver hårda åtgärder.
En lösning på det palestinska problemet kräver ett slut på splittringen av Israels försvarsmakt och en återgång till en enhetlig styrka fokuserad på att vinna, på att övertyga palestinierna om att konflikten är över, att de har förlorat och bör överge sina krigsmål.
