I Väst kan man få intrycket att konverteringar där Islam är inblandat är en enkelriktad väg till Islams fördel. Berömda nykomlingar till religionen inkluderar Kareem Abdul-Jabbar, Muhammad Ali, Malcolm X, Keith Ellison och Sinéad O'Connor såväl som glamorösa kändisar som flirtar med Islam som Prince Charles, Michael Jackson och Lindsay Lohan. Det finns också omkring 700 000 afrikansk-amerikanska konvertiter och deras ättlingar.
 Muhammad Ali och Malcolm X i New York City 1964. |
Men i själva verket går det i båda riktningarna. Födda muslimer som lämnar Islam har en betydligt större påverkan än de som konverterar till Islam.
Till att börja med lite siffror: i Frankrike konverterar omkring 15 000 muslimer årligen till kristendom enligt en uppskattning år 2007. Omkring 100 000 amerikanska muslimer överger Islam varje år enligt en undersökning 2017 utförd av Pew Research Center. Detta motsvarar 24 procent av alla muslimer i USA, med en överrepresentation av iranier. Detta antal uppväger i stort sett det antal icke-muslimer som konverterar till Islam.
Anledningarna till att lämna Islam är många och varierade: Enligt Pew har 25 procent av amerikanska före detta muslimer allmänna problem med religion, 19 procent med Islam i synnerhet, 16 procent föredrar en annan religion och 14 procent anför personlig utveckling som skäl. Drygt hälften av de som lämnar (55 procent) överger religion helt och hållet och mindre än en fjärdedel (22 procent) konverterar till kristendom.
Avfällingar utmanar Islam på tre viktiga sätt: de lämnar offentligt Islam, de samarbetar med andra före detta muslimer och de avvisar det islamiska budskapet.
För det första, att öppet avfalla är en radikal handling som kan leda till avrättning i ett land med muslimsk majoritetsbefolkning som Iran. Även i Västvärlden möts de av bortstötning av sina familjer, social utfrysning, förödmjukelse, förbannelser, hot, repressalier och våldsamma övergrepp. Följaktligen tenderar de som konverterar bort från Islam att vara försiktiga eller hålla sig gömda, som var fallet med den brittiske författaren Salman Rushdie och popstjärnan Zayn Malik. Carlos Menem från Argentina bagatelliserade sitt avfall; Barack Obama förnekade omständligt sitt.
Icke desto mindre vill vissa konvertiter offentligt göra en poäng av att lämna Islam och uppmuntra andra genom sitt exempel. Ibn Warraq skrev Varför jag inte är en muslim (Why I Am Not a Muslim). Nonie Darwish och Ayaan Hirsi Ali skrev böcker om att bli "otrogna". Journalisten Magdi Allam konverterade för Påve Benedict i en tv-sänd ceremoni.
 Påve Benedict konverterade personligen Magdi Allam år 2008. |
För det andra gör före detta muslimer som lever i Västvärlden något som är otänkbart i länder med muslimsk majoritetsbefolkning: det började med Tysklands före detta muslimers centralråd (Zentralrat der Ex-Muslime) år 2007, de har ordnat dussintals offentliga organisationer för före-detta muslimer för att ge varandra stöd, slipa argument, ta upp problematiska frågor (såsom kvinnling könsstympning) och bekämpa Islamism.
 Brother Rachids amerikanska TV-show har nått många arabisktalande muslimer. |
För det tredje har före detta muslimer på ett imponerande sätt lyckats nå ut till traditionella muslimska samhällen med sina böcker, radio, TV, e-postkampanjer, webbplatser och sociala medier. Utan att riskera att straffas sprider de vettiga budskap på arabiska och andra större språk. Vissa (som Wafa Sultan, Zineb El-Rhazoui och Hamed Abdel-Samad) fokuserar på att fördöma Islam medan andra hjälper ateister att fly till Väst. Konvertiter till kristendom (såsom Brother Rachid) deltar ofta i interreligiösa diskussioner eller (som Sohrab Ahmari) förklarar och berättar om sin andliga resa.
Genom konvertering, organisering, missionering sänder vältaliga före detta muslimer i Väst chockvågor till framförallt sina ursprungsländer där Islam historiskt skyddats av sedvänjor och lagstiftning från alla former av kritik och till och med ironi, där anti-islamiska åsikter är olagliga och bestraffas. Bekymrade myndigheter förbjuder kristna missionärer och censurerar de före detta muslimernas röster. De kopplar till och med ihop denna rörelse med en "sionistisk konspiration" även om sådana försök brukar bli lika ineffektiva som de är banala.
Ett gripande anonymt brev från Karachi, Pakistan som skickades till Observer när Satansverserna-kontroversen rasade som värst 1989 visar på inspirationen i en före detta muslims budskap. Brevskrivaren reagerade på Ayatollah Khomeinis uppmaning att mörda Salman Rushdie eftersom författaren skrev respektlöst om Muhammed:
"min är en röst som ännu inte hörts eller synts i tidningsartiklar. Det är rösten av de som är födda muslimer men som i vuxen ålder önskar avsäga sig det men inte kan göra det utan fara för sitt eget liv. Någon som inte själv lever i ett islamiskt samhälle kan inte föreställa sig vilka sanktioner, båda självpåtagna och påtvingade, som talar mot att uttrycka religiös misstro. ... Sedan kommer Rushdie och talar för oss. Berättar för världen att vi finns – att vi inte är en produkt av judisk konspiration. Han avslutar vår isolering."
Med passion och en unik auktoritet påverkar före detta muslimer troende att tänka kritiskt om sin religion. Deras ansträngningar har väsentligt bidragit till en allmän nedgång i religiositet vilket nu är märkbart bland muslimer, särskilt bland ungdomarna. Tidningen Economist sammanfattar en arabisk opinionsundersökning av Arab Barometer som nyligen gjordes: "Många (arabisktalande muslimer) verkar vara trötta på Islam".
På detta sätt utmanar de högljudda, egensinniga före detta muslimerna den religion de föddes in i och hjälper samtidigt till att modernisera och lossa dess grepp. Deras roll har bara börjat.
