Fråga: Vilka följder får Israels och Förenade Arabemiratens uttalande för Gulfstaterna, Västasien och den muslimska världen?
Svar: Det stärker de moderata regeringarna samtidigt som det försvagar Iran, Qatar och Turkiet; och det förminskar islamismens attraktionskraft. Inget dåligt resultat.
F: Tror du att de andra muslimska staterna kommer att följa Egypten, Jordanien och nu också Förenade Arabemiraten och normalisera sina relationer med Israel?
S: Ja, ett antal ledare har talat om att göra detta, inklusive ledarna i Bahrain, Oman, Libanon och Marocko. Det finns dock ett problem: Arabemiraten kunde ge palestinierna någonting högprofilerat (ett slut på Israels annekteringsplaner för Västbanken), detta är nu gjort vilket gör att de andra inte har mycket att komma med för att rättfärdiga sina avtal. I det här avseendet fick de tidiga Arabemiraterna masken.
F: Vilka blir konsekvenserna för den Palestinska saken?
S: Det sänder ytterligare ett budskap till den Palestinska Myndigheten och Hamas att deras sak förlorar stöd bland araber och muslimer. De söker sig alltmer till den globala Vänstern för stöd istället för till andra muslimer: Sverige, Skottland och Spanien ersätter alltså Saudiarabien, Somalia och Sudan.
F: Vilken är framtiden för det Arabiska Fredsinitiativet från 2002 som erbjöd normaliserade relationer mot att Israel återgår till 1967-års gränslinjer?
S: Jag var redan från början 2002 övertygad om att denna plan skulle misslyckas. Och visserligen har den varat mycket längre än jag förutspådde men jag förväntar mig fortfarande att den skall misslyckas. Israel kommer inte att dra sig tillbaka till vad som en gång kallades för Auschwitz-gränser.
F: I det gemensamma uttalandet sägs det att annektering av delar av Västbanken "är uppskjutet". Israels premiärminister Netanyahu säger att det ligger kvar på bordet men Trump säger att det inte längre gäller: vad betyder dessa skillnader?
S: Netanyahu själv slog fast i början på augusti att annekteringens öde beror på Trump. Trump har nu talat, annekteringen är inte längre en fråga.
F: Vad har tvåstatslösningen för framtid?
S: I sinom tid, i en avlägsen framtid när palestinierna för många år sedan givit upp sitt mål att förgöra den judiska staten, skulle det kunna hända. För närvarande är det dock irrelevant eftersom det utgår från att palestinierna accepterar Israels existens när de i överväldigande grad inte gör så.
F: De iranska och turkiska regeringarna har högljutt motsatt sig det gemensamma uttalandet; vad kan de göra för att förhindra normalisering?
S: Inte mycket förutom eldande tal. De mer allvarliga hoten – sabotage, luftattacker, markinvasion – förefaller för dyrt för dem att försöka.
F: Ändrar det gemensamma uttalandet grupperingar och fientligheter i regionen?
S: Det bekräftar långt gångna förändringar. I decennier har islamismen ersatt Israel som Västasiens viktigaste skiljelinje. Redan 1987 kommenterade jag detta och noterade att "arabernas konflikt med Israel i grund och botten är perifer för de flesta av dem" och att Iran utgjorde ett betydligt större hot. Detta är ännu mer sant idag när islamister konfronterar icke-islamister med israel som en del av den icke-islamistiska fraktionen.
