Global Review: Är det korrekt att sedan den Islamiska statens nederlag är islamismen inte längre central för den amerikanska utrikespolitiken? Om så är fallet är det en klok förskjutning?
Daniel Pipes: Ja det är korrekt att både utrikespolitiskt och inrikespolitiskt har islamismen blivit betydligt mindre central än den var under perioden 2001 – 2016. Delvis har detta att göra med ISIS reträtt. Men framför allt beror det på att jihadistiskt våld mestadels har upphört samtidigt som Kina, den Globala vänstern och COVID-19 har kommit att dominera nyheterna. Nej detta är inte en klok förskjutning; islamismen utgör fortfarande ett stort ideologiskt hot.
GR: Trump fokuserar särskilt på Kina och Iran. Håller du med om att detta är rätt fokus?
DP: Ja dessa är de primära hoten tillsammans med Nordkorea, Ryssland, Turkiet och Venezuela. Min huvudsakliga kritik av Trumps politik gentemot dessa fientliga regimer rör hans underligt varma relationer med Turkiets Recep Tayyip Erdoğan.
GR: John Mearsheimer menar att ett försvagat Ryssland står inför valet att underkasta sig Kina, Turkiet eller Västvärlden; vad säger du om detta? Är en västerländsk-rysk allians mot islamism ett alternativ?
DP: Ryssland är på nedgång eftersom deras huvudsakliga resurser (olja och gas) samt deras befolkning båda är på tillbakagång. Jag håller med om att Moskva står inför valet mellan Kina och Väst; men Turkiet är en liten makt och inte ett alternativ. Ja med ett annat ledarskap i Moskva skulle västvärlden och Ryssland kunna alliera sig mot islamismen.
GR: Kan Trumps och Netanyahus strategi att bygga en anti-Teheranallians med muslimska stater lyckas?
DP: Barack Obamas fruktansvärda JCPOA (Iranavtalet) hade det goda med sig att det fick många sunniarabiska stater att öppna ögon för det iranska hotet. När de väl gjorde det ändrades deras syn på Israel från palestiniernas fiende till gemensam vän gentemot Iran. Denna inställning har begränsningar men den har potential; jag ser fram emot att höra att den saudiske kronprinsen Mohammad bin Salman har landat i Israel.
GR: Är USAs "maximala påtryckningskampanj" mot mullorna framgångsrik? Hur kan den förbättras?
DP: Den har bidragit till att allvarligt skada den iranska ekonomin och begränsa regimens möjligheter att bedriva aggressiv politik; den har inte lyckats skada regimens grepp om makten eller ändra dess aggressiva politik. Om Trump blir omvald skulle det kunna hända. Om inte kommer mullorna att bli väldigt glada.
 Både mullorna och deras utrikesminister Mohammad Javad Zarif (till höger ovan i samtal med dåvarande amerikanske utrikesministern John Kerry 2015) kommer att bli väldigt glada om Joe Biden väljs till president. |
GR: Kan ett kärnvapenbeväpnat Iran tyglas med tanke på de överväldigande starkare amerikanska och israeliska vapenarsenalerna?
DP: Nej man kan inte räkna med att härskarna i Teheran agerar rationellt. Till exempel skulle mahdaviat-mentaliteten kunna förmå dem att initiera en kärnvapenkatastrof. De kan inte få tillåtas att skaffa sig kärnvapen.
GR: Handlar Irans kärnvapenhot främst om deras hot mot Israel eller deras hot om kärnvapenspridning?
DP: Hotet mot Israel och många andra länder är betydligt mer omedelbart än icke-spridning av kärnvapen.
GR: Skulle Erdoğan passa in bättre i den rysk- och Kinadominerade Shanghai Cooperation Organisation än i NATO?
DP: Det skulle han verkligen göra. Jag hoppas att denna förändring kommer att ske för det skulle göra det möjligt för NATO både att se Turkiet som en motståndare och att rikta in sig på islamismen som fiende.
GR: Vad tror du om teorin om två islamistiska bälten: Erdoğans norra bälte som sträcker sig från Libyen till Syrien till Balkan till Kaukasus, och ISIS södra bälte från Nigeria till Somalia?
DP: Det beskriver inte riktigt verkligheten. Var är det iranska bältet? Hur är det med Turkiets nära relationer med Pakistan och Malaysia?
GR: Skulle Erdoğans ny-Osmanska rike bli lika stort som det gamla Osmanska riket?
DP: "Ny-Osmanskt rike" är en odefinierad term. Om du med det menar inflytande över (till skillnad mot kontroll av) en region så nej det kan inte uppnås. Erdoğan fjärmar praktiskt taget alla förutom de några smärre undantagen Azerbajdzjan, Qatar och vissa islamistiska grupper.
 Det osmanska riket när det stod på topp. |
GR: Kan man jämföra Erdoğans Turkiet, beläget mitt i det stora Mellanöstern, med det Tyska riket mitt i Europa?
DP: Det kan man inte. Turkiet som stat har funnits i endast hundra år och under den tiden har man inte stått inför omständigheter som kan jämföras med det Tyska rikets. För tjugo år sedan hade landet inga fiender; nu tack vare Erdoğans aggressivitet och inkompetens är man omringad av fiender. Ändra tillbaka utrikespolitiken till vad den var och dessa fiender kommer att försvinna.
GR: Är islamisering av Väst möjligt med tanke på att muslimer är en marginell minoritet och många av dem är sekulära och moderata?
DP: Jämför födelsetalen i Väst med de i Afrika så ser du att det inte endast är möjligt utan troligt.
GR: Du anser att sådana politiska partier som Nationell Samling i Frankrike, Lag- och rättvisepartiet (PiS) i Polen och Ungerska medborgarunionen (Fidesz) förhindrar islamisering av Väst; är inte detta att offra demokrati för en teoretisk möjlighet?
DP: Tre saker till svar på detta: För det första, jag svarade tidigare att detta inte är teoretisk utan troligt. För det andra så kan man visserligen kritisera dessa partier men att karaktärisera dem som antidemokratiska är illvilliga spekulationer. För det tredje så är deras motståndare värre; titta bara på det aktuella exemplet med omröstningen i den italienska senaten för att beröva Matteo Salvini hans immunitet för att denne tidigare inrikesminister ska kunna ställas inför rätta för "kidnappning" eftersom han vägrade tillåta en båtlast med illegala immigranter att komma in i landet. Vem är det som är antidemokratisk?
GR: Kommer Macrons viktiga tal den 2 oktober om islam att påverka den franska politiken? Eller påverka politiken i något av de andra europeiska länderna?
DP: En opinionsundersökning gjord av dagstidningen by Le Figaro visade att tre fjärdedelar av den franska allmänheten är skeptiska till att talet kommer att göra skillnad; jag instämmer. David Cameron höll också fina tal som inte betydde någonting. Påverkan utomlands? Om talet misslyckas med att påverka Frankrike kommer det med säkerhet inte att påverka andra länder.
