Inför valet att välja mellan att rösta på Donald Trump eller Joe Biden säger en fjärdedel av amerikanerna enligt Gallup att "ingendera skulle bli en bra president". Föga förvånande lutar några åt att rösta på en kandidat från ett tredje parti. Jag har full förståelse för detta, jag röstade själv på den libertarianske kandidaten Gary Johnson 2016. Men de stora politiska skillnaderna 2020 gör det absolut nödvändigt att rösta på en kandidat från ett av de två stora partierna.
När man väljer en president – vår halvkung under fyra år – tenderar amerikaner att främst fokusera på kandidaten. Personlig framtoning, hälsa, självpresentation, uthållighet, prioriteringar, sunt förnuft, förmåga att artikulera, personlighet, vad de åstadkommit, meriter, familj, politik – alla beståndsdelar granskas och analyseras. Och med rätta, för även mindre detaljer om personen på toppen kan få enorma konsekvenser som direkt påverkar ödet för 330 miljoner människor och indirekt hela världen.
Det är vettigt att fokusera intensivt på dessa frågor i primärvalen när man har att välja mellan två eller fler kandidater med ungefär samma synsätt. I det allmänna valet spelar kandidatens ytliga kvaliteter dock mindre roll när man beslutar vem man skall rösta på.
Det beror på att kandidaten leder ett stort team som kommer att ingå i regeringen om personen blir vald, från kabinettssekreterare till militär stabschef till federal domare och många, många fler inklusive de förtäckta "politiska rådgivarna till de tillförordnade ställföreträdarna" och andra byråkrater. Tillsammans minskar de ledarens betydelse. En röst på kandidaten är också en indirekt röst på teamet.
Istället för personen rekommenderar jag att man fokuserar på partiets övergripande synsätt. Är man stolt över amerikansk historia eller betonar man misstagen som begåtts? Föredrar man den ursprungliga Konstitutionen eller en mer svävande version av den? Betonar man individualism eller jämlikhet? Fokuserar man på den fria marknaden eller vill man ha statlig tillsyn? Ser man USA mer som en god kraft i världen eller en ond?
Från dessa principer härleds den mängd specifik politik som karaktäriserar en administration och gör den unik. Dessa och inte presidentens framtoning eller universitetsexamen avgör hans plats i historien och den väg landet går. Faktum är att teamets åsikter och politik ofta går längre än presidentens, vilket ytterligare betonar hur viktigt hans synsätt är.
Personligen föredrar jag den första i var och en av dessa dualismer: stolthet över USA, försiktighet om Konstitutionen och en betoning på individualism och fri marknad. I detta val är det bara ett av de två stora partierna som har samma inställning som jag. Trots min intensiva motvilja mot Trumps omoraliskhet, vulgaritet och själviskhet oroar mig dessa egenskaper mindre än Demokraternas unikt radikala program. Och därför stödjer jag honom offentligt. För att citera Bernard Goldberg: "Han är en avskyvärd man. Och jag hoppas han vinner".
 Boston Globes illustration till denna artikel. |
Varför röstade jag då libertarianskt 2016? Eftersom Trump verkade vara en populist som var ute efter att förstöra det Republikanska partiet, den konservativa rörelsen och även amerikansk demokrati. Men till min förvåning styrde han som en konservativ i de frågor jag anser vara de viktigaste. Så i linje med argumenten som presenteras här lägger jag min motvilja och mina farhågor åt sidan.
Samma logik gäller för demokrater som föreslår en distinkt politik, från att stoppa klimatförändringar till att bekämpa institutionell rasism. En röst på Joe Biden är inte enbart en röst på hans program och hans team utan också, än mer så i detta fall med tanke på hans ålder, en röst på de Demokrater som kommer att följa honom in i regeringen, från hans fru Jill och vicepresidentkandidat Senator Kamala Harris till alla de personer från Obama-eran som står beredda att inta högre positioner än de hade sist.
Det är förmodligen hopplöst att önska att kampanjbevakningen skulle ägna mindre tid åt baseball, opinionsundersökningar, skandaler och personliga egenheter och mer åt de stora partiernas stora visioner. Det skulle vara trevligt om reportrar och kommentatorer någon gång då och då tog ett steg tillbaka från de omedelbara resultaten på kapplöpningsbanorna och började diskutera alternativen – det är ett exceptionellt viktigt val i år som kan få verkligt betydelsefulla konsekvenser – som väljarna står inför. Men precis som barn tenderar de att vara mer hänförda av omslaget på paketet än av innehållet.
Jag uppmanar alla väljare att ta sig tid och fundera över de slående olikheterna mellan de två stora partiernas plattformar och stödja den som bäst passar deras egna åsikter; och att göra så oavsett kandidatens många fel och brister.
