Informale: Vill du vara snäll och ge oss din bedömning av Donald Trumps utrikespolitik i Mellanöstern nu när hans mandatperiod är över.
Daniel Pipes: Som man kunde förvänta sig av en nybörjare som Trump var hans utrikespolitik en spontan och ganska oförutsägbar blandning, till exempel gentemot Ryssland och Nordkorea. Mer överraskande så var hans Mellanösternpolitik konsekvent: hård mot Iran, vänskaplig mot nästan alla andra aktörer inklusive Saudiarabien, Israel och Turkiet. Med undantag för Turkiet har jag bara positivt att säga om det.
Informale: Vad anser du om Biden-administrationens politik i Mellanöstern, särskilt gentemot Israel?
Pipes: Återigen med undantag för Turkiet så tycker jag inte om den. Biden fjäskar för Iran och kyler relationerna med resten av regionen.
 Joe Biden (V) och John Kerry, Demokraternas tvillinggenier arbetar för att återansluta sig till JCPOA. |
nformale: Om Washington skulle återansluta sig till Iran-avtalet JCPOA, skulle Israel då kunna reagera med en militärattack på Irans kärnvapeninfrastruktur?
Pipes: Om iranierna skulle närma sig ett kärnvapengenombrott så kanske Israel attackerar Iran även om Washington inte återansluter sig till JCPOA. Till skillnad mot attackerna på irakiska anläggningar 1981och syriska anläggningar 2007 skulle en sådan attack förmodligen endast försena de iranska ansträngningarna, inte slå ut dem, vilket skulle innebära att det måste göras upprepade attacker – vilket ökar riskerna.
Informale: Bör Turkiet stanna kvar som medlem i NATO?
Pipes: Redan 2009 skrev jag en artikel med titeln "Hör Turkiet fortfarande hemma i NATO?" Jag svarade nekande. Även om det i NATOs stadgar inte finns någon procedur för hur man utesluter en medlem så tillåter Wienkonventionen om traktaträtt en enhällig majoritet att utesluta en skurkstat. Det är inte en lätt sak att göra men det är möjligt. En ovilja att gå så långt har gjort att en "impopulär gymnasieelev"-inställning växer fram, där Turkiet stannar i NATO men inte bjuds in till möten, inte får ta del av underrättelseinformation och inte får köpa vapen.
 Robert Kagans bok Om paradiset och makten (Of Paradise and Power) är baserad på hans artikel Makt och Svaghet (Power and Weakness). |
Informale: Den allmänna åsikten i Europa, inklusive i Italien, tenderar att se negativt på USAs roll i Mellanöstern och reagerar med indignation på sådana handlingar som kriget i Irak 2003 eller dödandet av General Qassem Soleimani 2020. Vad är förklaringen till denna fientlighet?
Pipes: Robert Kagans djupsinniga artikel från 2002 "Power and Weakness" hjälper till stor del till att förklara detta. Som jag sammanfattade hans argument: "Amerikaner är från Mars; européer från Venus. Européer spenderar sina pengar på sociala tjänster, amerikaner fortsätter att lägga stora summor på militären. Européerna drar lärdom av sin framgångsrika pacificering av Tyskland efter 1945; amerikaner drar lärdom av sina segrar över Tyskland och Sovjetblocket".
Informale: Trots många hot i Mellanöstern – Iran mot Israel, Turkiet mot Grekland, Hizbollah mäktigt i Libanon och Syrien, Libyens anarki – finns den Europeiska Unionen knappt alls på scenen. Vad är förklaringen till denna ineffektivitet?
Pipes: Återigen hoppas européerna som är från Venus att de metoder som tämjde Tyskland efter 1945 också kommer att fungera i Mellanöstern.
Informale: Hur förklarar man EUs ihållande partiskhet mot Israel?
Pipes: Det beror på flera huvudfaktorer: (1) Antisemitism, detta är något djupgående i det europeiska livet som går tillbaka mer ett årtusende och som har överlevt Förintelsen. (2) Universalism, föraktet för nationalstater som Israel. (3) Handelsintressen, som en goodwillgest mot sina handelspartners. (4) Blidkande, att undvika fientlighet från farliga grannar.
