Författaren, en ung forskare vid Princeton University, föraktar icke-specialister på Jemen ("de flesta västerlänningar" konstaterar han "kan knappt hitta (det) på en karta") och han avvisar nästan allt som vi tror vi vet om den nuvarande situationen (det vill säga vem som krigar mot vem, Houthi-rörelsens karaktär). Orkaby är också oerhört beskyddande av jemeniterna, så till den grad att han urskuldar dem:
"Stamlivet präglas inte alls av våld och strider utan är tvärtom en rik kulturell upplevelse. Gemensamma danser, poesiuppläsningar, religiös utbildning och omsorgsfullt utarbetat firande av livets milstolpar och högtider är viktiga delar av idylliskt stamliv och manifestationer av Jemens rika kulturella och sociala historia."
Idyllisk?
Lyckligtvis tillhandahåller Orkaby själv bevis som motbevisar sådan enfald. Han skriver till exempel,
"Så sent som 2010 höll den jemenitiska regeringen fast vid den falska generaliseringen att deras land inte har några etniska grupper utan är helt och hållet homogent trots att faktum är att Jemen har en långvarig och institutionaliserad rasism som är baserad på en lös historisk bakgrund och hudfärg."
Trots dessa nackdelar har Jemen mycket att lära icke-specialisterna. Hur många läsare känner till Salafi-skolan i Dammaj, förbundet mellan stammarna Hashid och Bakil, den viktiga funktionen översvämningar fyller i jemenitiskt jordbruk, Stafford Bettesworth Haines nyckelroll, de Berömda fyrtio, akhdam-slavarna eller kaffedrycken som heter qishr? Denna läsare fick veta att Hadramawtregionen har en befolkning på endast 1,2 miljoner, men dess diaspora är tio gånger större (vilket gör det till Mellanösterns version av Irland) och blev förvånad över att Mutawakkilite-kungadömet Jemens självständighetsförklaring den 30 oktober 1918 gjorde det till den första moderna arabiska staten som utropade sig själv som självständiga.
När det gäller det nuvarande inbördeskriget och den desperata humanitära situationen som följde visar sig Orkaby vara en pålitlig guide till dess komplexitet och pekar på viktiga men lite kända fakta såsom landets beroende av import av 90 procent av sitt vete och 100 procent av sitt ris.
Som det anstår en bok med denna beskrivning har den ingen övergripande tes utan innehåller ett kompendium av användbar information, den använder sig av Oxford University Press modell "vad alla behöver veta" som består av korta frågor och långa svar. Även om vissa frågor är lite uppenbara ("finns det en social hierarki i det jemenitiska samhället?") och informationen lite slumpmässig, så får man när man läser boken en känsla av Jemens historia och kultur, ett av världens mest isolerade och intressanta länder.
