Intervjuare: Rami Dabbas
I.T. titel: "Daniel Pipes om Framtiden för politiska Islam och arabisk-israelisk fred"
Israel Today: Hur ser framtiden för islamismen ut i Mellanöstern och Nordafrika?
Daniel Pipes: Avtagande. Jag förutspådde årdicted in 2013 att islamismen skulle börja försvagas i länder med muslimsk majoritetsbefolkning; åtta år senare verkar denna prognos stämma bra. Titta till exempel på Marocko, Algeriet, Libyen, Egypten, Turkiet, Saudiarabien och Iran. Denna nedgång beror främst på negativa reaktioner från muslimer när de antingen själva upplever islamismens fasor eller ser andra lida; det är också ett resultat av interna islamistiska strider som i Libyen och Turkiet.
IT: Egypten och de flesta arabiskspråkiga länderna i Persiska Viken har förbjudit det Muslimska Brödraskapet och organisationens allierade har nyligen lidit stora förluster i Tunisien och Marocko; hur viktig är denna utveckling?
DP: Den är viktig. Dels återspeglar den islamismens större nedgång som nämnts ovan och dels återspeglar den det Muslimska Brödraskapet och dess allierades särskilda svårigheter ända sedan Abdel Fattah al-Sisi kom till makten i Egypten 2013. Att denna en gång så ledande islamistiska organisation står inför sådana problem har fått konsekvenser runt om i världen, varhelst Brödraskapet finns.
IT: Vissa på Israels högerkant hävdar att Jordanien är Palestina och att Jordanien är palestiniernas sanna hemland och ser detta som lösningen på den Palestinsk-israeliska konflikten. Du motsatte dig denna uppfattning på 1980-talet; har något förändrats?
DP: Ja, två utvecklingar bekräftar min uppfattning. Den ena är att palestinierna utgör en minskande andel av den jordanska befolkningen på grund av den massiva tillströmningen av irakier och syrier som pågått sedan 1990; Jordanien har nu en betydligt mindre palestinsk sammansättning. Den andra är den allt starkare identifieringen med den palestinska identiteten som började växa fram först 1920 och alltså var 70 år gammal 1990 och nu är över 100 år gammal. Lyckligtvis hör man mycket mindre nu än tidigare bland israeler om att Jordanien är Palestina.
IT: Vad ser du som lösningen på den Palestinsk-israeliska konflikten?
DP: Israelisk seger. Det vill säga att Israel vidtar de nödvändiga åtgärderna för att övertyga palestinierna på Västbanken och Gaza att deras krigsansträngningar mot den judiska staten är hopplösa, att de bör inse verkligheten och gå vidare. Vill du ha fler detaljer? Min bibliografi listar 65 artiklar om detta ämne; jag föreslår att du börjar med "Vägen till fred: israelisk seger, palestinskt nederlag" (The Way to Peace: Israeli Victory, Palestinian Defeat).
IT: Hur viktiga är Abraham-avtalen mellan Israel och Förenade Arabemiraten, Bahrain, Sudan och Marocko?
DP: De är viktiga både i sig själva, i synnerhet de med Förenade Arabemiraten och Bahrain med deras många ekonomiska och strategiska dimensioner, och som signaler till palestinierna att vissa araber börjar tappa tålamodet med deras avvisningspolitik och omedgörlighet. Även om palestinierna insisterar på att försöka eliminera den judiska staten så har deras arabiska bröder börjat gå vidare.
IT: Förväntar du dig att fler regeringar ansluter sig till avtalen? Om så, vilka?
DP: Det gör jag. Saudiarabien är det stora priset. Förmodligen kommer detta inte att ske så länge Kung Salman, 85, regerar eftersom han är en gammalmodig arabisk nationalist. Men Riyadh kommer sannolikt att öppet förhandla med Jerusalem om kronprinsen Mohammad bin Salman efterträder honom. Saudiarabiens erkännande av Israel skulle få långtgående konsekvenser och utgöra en vändpunkt i den arabisk-israeliska konflikten på ett sätt som avtalen sedan 1979 med Egypten, Jordanien, den Palestinska befrielseorganisationen, Förenade Arabemiraten, Bahrain, Sudan och Marocko inte har lyckats med.
 Far och son. |
