 Washington Times illustration av icke-Islamism av Linas Garsys. |
Den islamistiska rörelsen som försöker tillämpa medeltida islamisk lag och bygga upp ett världsomspännande kalifat har vuxit enormt under det senaste halvseklet. Men den står nu inför en viktig och växande motrörelse, i synnerhet i länder med muslimsk majoritetsbefolkning. Ett växande antal muslimer, påeggade av chockar som Kabuls fall, fruktar och avvisar denna radikala version av islam. Medvetenheten om den ökade anti-islamismen har till stor del varit begränsad till de direkt inblandade men den förtjänar att bli mycket mer uppmärksammad.
Anti-islamismen omfattar fyra kompletterande trender. Från de mest lågmälda till de mest radikala är de: moderata islam. Irreligiositet, apostasi och konvertering till
andra religioner. Alla finns på den internationella scenen men för att illustrera kommer jag att i varje enskilt fall fokusera på ett centralt land i Mellanöstern: moderata islam i Egypten, irreligiositet i Turkiet, ateism i Saudiarabien och konverteringar i Iran.
Måttlighet: Husni Mubaraks 30-åriga polisstat var konsekvent så tillmötesgående mot islamister att egyptier inte vågade motsätta sig dem. När han avsattes 2011 kunde de äntligen öppet uttrycka sina åsikter, en kritisk inställning som Mohamed Morsis ettåriga islamiststyre ytterligare förstärkte. Resultaten har varit överdrivet anti-islamistiska vilket manifesterat sig genom attacker på gatorna på män som ser ut som om de tillhörde det Muslimska brödraskapet, genom kvinnor som kastat av sig hijaben, och genom de svidande anti-islamistiska figurerna Islam al-Behairys, Ibrahim Issas, Mukhtar Jom'ahs, Khaled Montasers, och Abdallah Nasrs enorma popularitet. Till och med president Abdel Fattah al-Sisi, en före detta islamistsympatisör, har tillmötesgått dessa moderata stämningar.
 Egyptiske intellektuelle Ibrahim Issa. |
Irreligiositet: Turkiets islamistiske president Recep Tayyip Erdoğan har dominerat landets politik sedan 2002 i syfte att uppfostra en "from generation". Men yngre turkar anammar en icke-islamistiska livsstil. En undersökning genomförd av Volkan Ertit fann att det heliga har mindre inflytande inom sådana områden som tron på övernaturliga varelser, kläder som avslöjar kroppsformen, föräktenskapligt flirtande, utomäktenskapligt sex och homosexualitet. En regeringsrapport dokumenterade Deismens lockelse bland religiösa skolelever. En WIN/Gallup-undersökning år 2012 visade att "icke-religiösa" personer utgör 73 procent av Turkiets befolkning (den högsta andelen av 57 undersökta länder).
Apostasi: I Saudiarabien "sprider sig totalt förkastande av islam som en löpeld" säger en saudi sk flykting. WIN/Gallup-undersökningen fann att "övertygade ateister" utgör fem procent av befolkningen i Saudiarabien, samma andel som i USA. Monarkin har reagerat på två sätt. För det första har kronprins Mohammad bin Salman delvis accepterat sådana uppfattningar genom att öppna upp landet för många moderna idéer. För det andra utfärdade han antiterroristlagar som gör det straffbart att uppmana till ateistiskt tänkande i någon form eller ifrågasätta grunderna för den islamiska religionen på vilken detta land är grundat". Ja monarkin bekämpar ateism med antiterroristlagar.
Konvertering: En analytiker, Shay Khatiri, skriver om Iran att "islam är den snabbast krympande religionen..., och kristendomen den snabbast växande". Den kristna TV-kanalen CBN Christian Broadcast Network går längre och hävdar att "Kristendomen växer snabbare i den Islamiska republiken Iran än i något annat land i världen". David Yeghnazar från Elam Ministries säger att "iranierna har blivit det folk som är mest öppet för evangeliet". Enligt en före detta muslim, nu en evangelisk präst, "finner vi att vi står inför något som är mer än en konvertering till den kristna tron", säger han. "Det är en massexodus från islam". Lela Gilbert och Arielle Del Turco rapporterar att mullorna ser kristendomen som "ett existensiellt hot" mot deras styre. Reza Safa förutspår att Iran kommer att bli det första landet med muslimsk majoritetsbefolking som konventerar till kristendomen. Dessa trender bekräftas av den iranske underrättelseministern Mahmoud Alavi, som offentligt uttryckt oro över att muslimer konverterar till kristendomen.
 Irans underrtättelseminister Mahmoud Alavi. |
Några iakttagelser om denna anti-islamistiska ökning:
Den verkar begränsad till länder med muslimsk majoritetsbefolkning; bland muslimska minoriteter, i synnerhet i Väst, fortsätter islamismen att växa.
De konspirationsteorier som finns om motsatsen är nästan uteslutande ett resultat av interna utvecklingar bland muslimer; icke-muslimer har endast en begränsad biroll. Som alltid bestämmer muslimerna sitt eget öde.
Anti-islamister har en nästan diamentalt motsatt åsikt än islamister i frågor som tro, familj, sociala relationer, politik och mer. Bland annat tenderar fritänkare och före detta muslimer att vara starkt pro-västerländska, pro-amerikanska och pro-israeliska.
Vi kan förvänta oss anti-islamistiska utbrott i Nigeria, Bangladesh och Indonesien, för islamistiska trender börjar historiskt i Mellanöstern och rör sig utåt.
Således driver islamismen oavsiktligt bort muslimer från islam och skakar potentiellt om själva grunden för religionen. En kristen programledare hävdar till och med att "islams grepp om muslimerna har smulats sönder". Radikal utopism har drivit världens näst största religiösa samfund in i en dold men allvarlig kris med labila resultat.
