 Passagerarna på Reach 871, det amerikanska luftvapnets C-17-flygplan från Kabul till Qatar den 15 augusti 2021, med 823 afghaner ombord. |
När vi konfronteras med utsikten att ett stort antal afghaner flyr sitt land – fem miljoner har nämnts – är det ett nästan universellt antagande att Västvärlden (i det här sammanhanget Väst- och Centraleuropa, USA, Kanada, Australien och Nya Zealand) är deras slutdestination. Men är detta rimligt?
Från afghanskt perspektiv är utsikten att leva i ett sekulärt samhälle byggt på ett kristet kulturarv kränkande för många av deras seder och bruk och skapar stora påfrestningar. Deras generella brist på färdigheter som är lämpliga för moderna ekonomier håller tillbaka dem. De anser att befolkningen i värdlandet har fördomar mot dem, de klagar tårfyllt på strukturell rasism, främlingsfientlighet och "islamofobi". De pekar på hatincidenter hatincidenter och till och med dödliga attacker som de i New York City, North Carolina, Quebec, Nya Zealand och på andra håll.
Ur ett västerländskt perspektiv visade sig den öppna inbjudan 2015 – 16 från ledarna i Tyskland och Sverige att släppa in uppskattningsvis en miljon respektive 100 000 okontrollerade invandrare från både Syrien och andra ställen vara mycket dålig. Västerlänningar såg hjälplöst på när människor från Mellanöstern anlände med flyg, båt, tåg, buss, bil och till fots genom stränderna, fälten och järnvägsstationer i Europa. Sedan bevittnade de hur detta stora antal förde med sig sjukdomar, motstod assimilering, påtvingade islamisk lagstiftning, ägnade sig åt brott, begick taharrush (gruppsexöverfall) och utförde jihadistattacker i Paris och Bryssel. De accepterade med viss oro att deras samhällen förvandlades till kvasiövervakningsstater.
Dessa problem pekar på behovet av radikalt nytänkande om vad som är bäst för både invandrare i nöd och västerlänningar. För min del hävdar jag att de förra generellt sett bör hålla sig inom sin egen kulturella zon. Det är där de lättast passar in, där de kan förbli trogna sina traditioner, där de bäst kan hitta sina ekonomiska roller, lättast kan återvända hem och där de i mindre omfattning stör värdsamhället. Således bör östasiatiska flyktingar, asylsökanden och illegala invandrare hänvisas till vidarebosättning i Östasien, sydasiater bör hänvisas till Sydasien, folk från Mellanöstern till Mellanöstern, afrikaner till Afrika, latinamerikaner till Latinamerika och västerlänningar till Väst. Detta kan innebära intern migration som i Syrien eller att flytta till näraliggande länder.
Folk från Mellanöstern till Mellanöstern
Om vi fokuserar på Mellanöstern så existerar detta mönster förvisso redan: mest noterbart är de 2,2 miljoner afghanska flyktingarna i Pakistan och Iran, offer för talibanernas maktövertagande 1996; och de omkring 5,6 miljoner syriska flyktingarna i fem näraliggande länder.
Men, med det lilla undantaget Turkiet där omkring 4 percent av de syriska flyktingarna beräknas ha fått turkiskt medborgarskap, är detta nödsituationer där flyktingar lever i elände antingen i inhägnader eller i slumområden, de tillåts inte att bli för bekväma utan uppmanas att antingen återvända hem eller flytta vidare till Väst. Denna inställning råder även i Turkiet vilket president Recep Tayyip Erdoğan yppade när han med kraft slog fast att "Turkiet inte har någon skyldighet, ansvar eller förpliktelse att vara Europas lagerlokal för flyktingar".
 För att utestänga illegal invandrare, särskilt från Afghanistan, bygger Turkiets regering en 295 km lång mur längs sin gräns till Iran. |
Denna motvilja är inget nytt; de flesta arabstater (och i synnerhet Libanon) har i över sjuttio år gjort sitt bästa för att få palestinierna att känna sig ovälkomna i hopp om att därigenom uppmuntra dem att så småningom lämna.
Sådana brutala och likgiltiga attityder är oacceptabla. En grundläggande förändring måste ske. Internationella organisationer måste kräva mer och västerländska regeringar måste utöva påtryckningar. Människorna i Mellanöstern måste ta ansvar för sina brödrafolk.
När de väl gör detta kommer det att bli synnerligen lätt att hitta lämpliga platser i Mellanöstern. De sex medlemsländerna i Gulfstaternas samarbetsråd, Bahrain, Kuwait, Oman, Qatar, Saudiarabien och Förenade arabemiraten, är näraliggande och rika, de har ett nästan omättligt behov av arbetskraft och de förfogar över stora tomma vidder; de är faktiskt så attraktiva som destination att utlänningar redan utgör hälften av deras befolkning.
Kungadömet Saudiarabien (KSA) som är det största av dessa länder vad gäller landyta, befolkning och ekonomi, är attraktivt i synnerhet för sunnimuslimer. Till att börja med har KSA i Mina strax öster om Mecka. 100 000 glasfibertält av hög kvalité som kan hysa cirka tre miljoner människor i nödsituationer. Denna unika resurs är brandsäker och luftkonditionerad, komplett med toaletter och kök och den används endast fem dagar om året av pilgrimer på hajj.
Att bo i Saudiarabien innebär att man inte behöver uthärda ett kallt klimat (som i Sverige) eller att lära sig ett svårt språk som få talar (som ungerska). Det är uppenbart betydligt lättare att repatriera dem från KSA till Afghanistan än från exempelvis Kalifornien,
Eftersom de har gemensamma kulturella band med sina saudiska bröder och systrar kommer många afghaner att känna sig mer hemma med KSAs strikta kulturella restriktioner än med de i Väst. De kan glädjas åt en lagstiftning som (till skillnad från Irland) tillåter polygami, som (till skillnad från Storbritannien) tillåter barnäktenskap, som (till skillnad från Frankrike) tillåter burkinis och tillåter förespråkande av kvinnomisshandel, som (till skillnad från USA) tillåter slavägande och kvinnling könsstympning samtidigt som man tar lätt på hedersmord och som (till skillnad från alla västerländska länder) ägnar sig åt offentliga halshuggningar.
Omvänt så tänk på de saker som är haram (förbjudna) i västvärlden som afghanska migranter undviker genom att bo i Saudiarabien.
- Sällskapshundar (70 miljoner bara i USA) som ses som orena.
- En matkultur som genomsyras av griskött och där alkohol är en viktig del av det sociala livet.
- Statligt sponsrade lotterier, Las Vegasliknande spelhallar och obligatoriska försäkringssystem.
- Nyår, Alla hjärtans dag, Påsk, Jul och andra helger som är kränkande för muslimer.
- Räntebetalningar på lån.
- Kvinnor i avslöjande kläder, ballet, skönhetstävlingar med kvinnor i baddräkt, ensamstående kvinnor som lever ensamma, gemensamma badplatser för kvinnor och män, topless på badplatser, dejting, herrklubbar och laglig prostitution.
- Gaybarer, gay pride-parader och samkönade äktenskap.
- En drogsubkultur och släpphänt inställning till hallucinogena droger där vissa droger är lagliga droger är lagliga i några jurisdiktioner.
- Offentligt uttryckande av anti-islamiska åsikter, hädiska romaner, politiker kritiska till koranen, organisationer med före-detta muslimer och en präst som offentligt bränner koraner.
 Ingen risk i Saudiarabien att stöta på en gay pride-parad som denna. |
Rika och glest befolkade arabländer kan lätt hjälpa migranter att komma tillrätta, men andra länder i Mellanöstern som Egypten och Algeriet har också kapacitet att göra detta. Följaktligen bör regeringar, internationella organisationer och flyktingorganisationer sluta fokusera på enbart Väst som en destination och istället vända sig till näraliggande länder för att ta emot, hysa, anställa och befria sina trosfränder i nöd.
Kristna och andra religiösa minoriteter
Denna uppräkning av kulturella särdrag har en annan innebörd: kristna, judar, zoroastrier, yazidier, bahá'ier och andra finner sig alltmer ovälkomna i Mellanöstern och bör välkomnas i Väst.
Om vi fokuserar på de kristna, regionens största religiösa minoritet: europeisk kolonialism upphöjde de regionala kristnas status men skapade i det långa loppet en ilska mot dem som förvandlades till en politik av eliminationism, som drev ut dem från deras hem och till Väst. Denna och andra religiösa minoriteter bör välkomnas.
Vissa västerländska regeringar har börjat lägga märke till detta. När den syriska krisen förvärrades 2015 meddelade Polens premiärminister Ewa Kopacz att hennes regering skulle ta emot 60 kristna syriska flyktingfamiljer och förklarade att "kristna som förföljs på ett barbariskt sätt i Syrien förtjänar att kristna länder som Polen agerar snabbt för att hjälpa dem" och antyder därmed att muslimer inte förtjänar denna hjälp. På samma sätt tog den slovakiska regeringen emot 200 kristna syriska flyktingar och förklarade att "i Slovakien har vi inte moskéer". Därför, fortsatte en talesperson för Inrikesministeriet, skulle muslimska invandrare inte känna sig hemma där. Ungerska myndigheter gav i tysthet sitt samtycke till att ta emot omkring 1000 egyptiska kristna under en period på två år men man exkluderade muslimer.
Den amerikanske senator Ted Cruz (Republikan från Texas) vill också ta emot kristna flyktingar men inte muslimska. CNN rapporterar att han "tycker att muslimer som flyr från inbördeskriget i Syrien bör omplaceras till andra muslimska länder. Men den kristna befolkningen, tror han, har ingen annanstans att ta vägen och Cruz slog bort tvivlen genom att berätta för reportrar ... att kristna 'inte utgjorde någon betydande risk' för nationell säkerhet".
Förändringar i Europa
Européer tänker allt mer i termer av kulturzoner.
År 2014 uppmanade Danmarks största oppositionsparti Venstre till att göra åtskillnad mellan "en kristen amerikan eller svensk" å ena sidan och "en muslimsk somalier eller pakistanier" å andra sidan på grund av den "stora skillnaden i deras möjlighet och vilja integrera". Man fortsatte:
"Alltför många icke-västerländska invandrare med muslimsk bakgrund vill inte ha vår frihetsorienterade samhällsmodell. ... I framtiden bör vi göra det lättare för de som traditionellt kan och vill integreras att komma till Danmark samtidigt som vi försvårar för de som inte har den förmågan eller viljan."
När Danmarks Socialdemokratiska parti kom till makten 2019 införde de en policy varigenom icke-västerländska sökanden får stanna utanför Europa under tiden som deras ansökan behandlas. En talesperson för regeringen förklarade: "Om du söker asyl i Danmark vet du att du kommer att skickas tillbaka till ett land utanför Europa".
År 2015 gick det styrande Frihetspartiet VVD i Nederländerna ut med att man var emot att ta emot icke-europeiska flyktingar. Tidigt 2015 reagerade också ungerns styrande Fidesz-parti på den jihadisktiska attacken mot Charlie Hebdo genom att kräva en hårdför politik för att begränsa invandring från länder utanför Europa och noterade att jämfört med andra europeiska länder finns det få "människor med en kulturell bakgrund som skiljer sig från vår" i Ungern. Österrikes dåvarande utrikesminister och nuvarande förbundskansler föreslog 2017 landet Georgien som en möjlig plats för flyktingläger vilket orsakade upptåndelse både där och i Kreml.
I September 2017 stödde Donald Trump förslaget att flyktingar ska stanna i sin egen region:
För kostnaden att omplacera en enda flykting i USA kan vi hjälpa fler än tio i deras hemregion. Av ren vänlighet erbjuder vi ekonomiskt stöd till värdländer i regionen och vi stöder de överenskommelser som nyligen undertecknats av G20-nationer vars syfte är att söka placera flyktingar så nära deras hemländer som möjligt. Detta är det säkra, ansvarsfulla och humanitära förhållningssättet.
Den Europeiska Unionen tog ett stort steg mot en kulturzon-policy 2016 med " EU-anläggning för flyktingar i Turkiet"; för detta erhöll Turkiet €6 miljarder till "humanitärt bistånd, utbildning, migrationshantering, hälsa, kommunal infrastruktur och socioekonomiskt stöd". Det verkliga syftet med denna hjälp var att behålla syriska migranter i Turkiet så att de inte flyttade vidare till Europa. Parallellt finansierade Förenade arabemiratens regering ett läger i Pakistan för tiotusen flyktingar.
 Placeringen av EU-finansierade projekt i Turkiet vars syften är att uppmuntra illegala migranter att stanna i Turkiet. |
Afghanistankrisen
När Talibanerna tog över makten i Afghanistan den 15 augusti uppmanade många europeiska politiker, i synnerhet i Tyskland, afghanska flyktingar att stanna kvar i sin region. Tyskarna rös vid minnet av 2015 - 2016 enligt citat insamlade av Frederik Schindler i Die Welt:
- Förbundskansler Angela Merkel: Tyskland bör göra allt man kan för att hjälpa Afghanistans grannländer "hjälpa flyktingarna".
- CDUs generalsekreterare Paul Ziemiak: "Vi kommer inte att kunna lösa problemen i Afghanistan genom migration till Tyskland"
- Thorsten Frei (CDU), vice ordförande för CDUs parlamentariska grupp: "Tyskland och det internationella samfundet måste göra allt i sin makt för att hjälpa grannländerna ta emot dem och se till att flyktingarna får den hjälp de behöver nära hemmet i regionen". Under 2015 fanns det inte tillräckligt med flyktingläger i Syriens grannländer vilket tvingade människor att ta sig till Europa och "En liknande utvveckling får inte upprepas".
- CDUs kandidat till förbundskansle Armin Laschet: "Denna gång måste vi tillhandahålla humanitärt bistånd i regionen, i ursprungsländerna, i god tid. ... Fokus måste ligga på att tillhandahlla humanitärt bistånd på plats".
- SPDs kandidat till förbundskansler Olaf Scholz: Målet är i första hand att stödja Afghanistans grannar och inte upprepa misstaget att återigen ignorera dessa länder.
- FDPs ståndpunktsdokument: Tillsammans med Tadzjikistan, Uzbekistan och Turkmenistan bör Europeiska Unionen upprätta säkra flyktkorridorer för afghanska flyktingar; dessutom bör Berlin ha ingående diskussioner med Ankara om att ta emot andra flyktingar.
I Nederländerna krävde Geert Wilders att afghaner skulle stanna kvar "i regionen. Varför tillhandahåller inte andra muslimska länder säkert skydd?" Ett officiellt nederländskt regeringsdokument frågar "Varför stannar inte asylsökanden kvar i regionen?" och svarar "Det är vad den nederländska regeringen och den Europeiska Unionen (EU) vill. Men detta tar tid att organisera. ...Förstärkning av mottagningsmöjligheterna i regionen måste kombineras med möjligheten till omplacering av flyktingarna som befinner sig i Europa".
Den österrikiska regeringen efterlyste en EU-plan för att deportera olagliga invandrare till framtida "deportationscenter i regionen runt Afghanistan". Österrikes inrikesminister Karl Nehammer tillade att "De som behöver skydd måste få det så nära sitt ursprungsland som möjligt". Santiago Abascal från Vox-partiet i Spanien förklarade att "afghaner som flyr från talibanernas terror måste tas emot av de muslimska grannländerna". Den grekiske migrationsministern, Notis Mitarachi, sade att han anser att Turkiet är en säker plats för afghaner att stanna på. President Emmanuel Macron från Frankrike insisterar på att "Europa inte ensamt kan bära konsekvenserna" av utvecklingen i Afghanistan.
 Santiago Abascal, ledare för Vox-partiet i Spanien: "Afghaner som flyr från talibanernas terror måste tas emot av de muslimska grannländerna". |
Sex EU-regeringar har gemensamt efterlyst ökat samarbete med Pakistan och Iran så att afghaner kan stanna i dessa länder. Mer allmänt har EUs inrikesminstrar gett EU-kommissionen i uppdrag att utarbeta en plan genom vilken grannländer och transitländer får EU-bidrag under förutsättning att de går med på att inte bara ta emot afghanska flyktingar utan också, liksom Turkiet, vidta åtgärder för att förhindra att de lämnar regionen. Enligt Christoph B. Schiltz i Die Welt, inkluderar dessa grannar Uzbekistan och Pakistan.
Problemet är att inga av Afghanistans sex grannar visar någon som helst vilja att ta emot afghanska flyktingar. Från en artikel i den nederländska dagstidningen Trouw:
"Pakistan håller sina gränser med Afghanistan i stort sett stängda och det lilla antal afghanska flyktingar som tillåts komma in i Pakistan tas emot av sina släktingar. Pakistan har inte beviljat någon afghan flyktingstatus sedan den senaste krisen började. Pakistans utrikesminister Shah Mahmood Qureshi [sade] att hans land inte ser några möjligheter att ta emot flyktingar."
Afghanistans grannar i norr är ännu strängare: de vill överhuvudtaget inte ta emot några afghaner. Även om Uzbekistan har tagit emot omkring 400 afghaner på senare tid letar man nu främst efter sätt att skicka tillbaka dem – förra veckan återsändes 150 flyktingar till Afghanistan efter förhandlingar med talibanerna. Att de skulle ta emot fler flyktingar förefaller därför uteslutet.
Tadzjikistan vill inte heller höra något om att ta emot fler flyktingar och i tisdags skrev man ett avtal med amerikanerna för att ytterligare öka gränssäkerheten. Grannlandet Turkmenistan vägrar också ta emot flyktingar med hänvisning till hälsoskäl: landet vill inte ta in nya Corona-fall. Ett annat land afghaner skulle kunna åka till är Iran men det landet är också ovilligt att välkomna en ny tillströming av flyktingar.
Slutsats
Väst förblir favoritdestination för många av både världens flyktingar och ekonomiska migranter; ändå måste detta lättvindiga antagande ifrågasättas.
Ur migranternas perspektiv skulle mer välbekanta språkliga-, klimat-, ekonomiska-, sociala- och religiösa förhållanden göra att de blomstrar. Den ogenomtänkta strävan efter att nå de mest avancerade länderna med kristen majoritetsbefolkning är inte särskilt rimlig för muslimska migranter som istället borde bege sig till länder som ligger geografiskt och kulturellt närmare, där de lättare kan hitta ett arbete och börja ett nytt liv.
Ur värdlandets perspektiv ser de inget slut på kön av svåra invandrare: syrier i förrgår; afghaner idag; iranier, jemeniter, tunisier i morgon; och afrikaner från sydsahariska Afrika dagen efter. Sammantaget kan antalet människor som önskar emigrera till Väst potentiellt vida överstiga Västvärldens befolkning på 1 150 miljoner. Om den västerländska civilisationen skall överleva måste migranter i huvudsak stanna i sina kulturzoner.
För allas bästa är det angeläget att börja anvisa nödställda migranter till deras egna kulturzoner.
