[Redaktörens inledning:] Daniel Pipes talade vid David Horowitz Freedom centers Restoration weekend 2021 som hölls 11 – 14 december på Breakers Resort i Palm Beach, Florida. Han tog upp det betydande nya fenomenet med ett växande antal före detta muslimer.
Missa inte detta viktiga föredrag. En redigerad utskrift följer.
Pipes: Före detta muslimer är mitt ämne idag. Hade du nämnt dem för mig för endast några år sedan skulle jag ha sagt att de inte har någon betydelse, de är några individer som hukar sig i hemlighet och inte låter världen få vetskap om deras fientlighet mot islam. Men jag har nyligen kommit fram till att de representerar ett betydande fenomen, i synnerhet eftersom de utmanar islam på ett aldrig tidigare skådat sätt mot vilket muslimer har få effektiva försvarsmekanismer.
 Barack Obama i Kenya. |
Jag kommer här att fokusera på fenomenet med före detta muslimer i västvärlden och bortse från länder med muslimsk majoritetsbefolkning. Siffrorna är oprecisa: enligt en uppskattning är det i Frankrike omkring 15 000 muslimer som konverterar bort från eller lämnar islam varje år och i USA är det 100 000 som konverterar bort från islam. Med tiden uppgår detta till en betydande befolkning; det är möjligt att en fjärdedel av de människor med muslimskt ursprung som lever i väst nu är före detta muslimer. Detta uppväger mer eller mindre konvertiterna till islam som tenderar att vara mer kända, figurer som Malcolm X, Muhammad Ali och Keith Ellison. Med detta sagt finns det också före detta muslimer som är väldigt välkända även om de är mer diskreta; hallå Barack Hussein Obama.
I USA visade en opinionsundersökning att cirka 55 procent av före detta muslimer blev ateister, cirka 25 procent kristna, de övriga 20 procenten vet vi inte. Före detta muslimer påverkar på tre olika sätt: genom att offentligt lämna islam, genom att organisera sig med andra före detta muslimer och genom att förkasta det islamiska budskapet. Låt oss titta på var och en av dessa aktiviteter.
För det första, att offentligt lämna islam är i sig ett viktigt budskap. Även om det i länder med muslimsk majoritetsbefolkning generellt är förbjudet att göra det så är det naturligtvis lagligt i västvärlden. Men även i Europa och Nordamerika riskerar före detta muslimer att bli bortstötta av sin familj, socialt utfrysta, förnedrade, förbannade, hotade, utstå repressalier och ibland till och med våldsamma attacker. Så det kräver alltid mod och uthållighet.
Följaktligen tenderar de som konverterar bort från islam att vara försiktiga eller hemlighålla det. Salman Rushdie har uppenbarligen lämnat islam men låtsas förbli muslim. Detsamma gäller popstjärnan Zane Malik, Argentinas tidigare president Carlos Menem och som redan nämnts Barack Obama. Obama är född och uppvuxen som muslim och lämnade i tysthet tron och förnekade sedan inkonsekvent att han gjort det, något som media glatt bistod med.
Andra konvertiter bort från islam går ut offentligt och sprider, med ingående kunskap om islam, denna medvetenhet. De inkluderar Ibn Warraq, författaren som har skrivit cirka tolv böcker om islam, inklusive Why I Am Mot a Muslim; Nonie Darwish, författare till Now They Call Me Infidel; Ayaan Hirsi Ali, författare till Heretic; och Sohrab Ahmari, författare till en bok med undertiteln My Journey to the Catholic Faith. Den ultimata offentliga konverteringen bort från islam skedde 2008 när påven Benedikt själv döpte journalisten Magdi Allam under tv-sändningen av Vatikanens påskvaka.
För det andra organiserar sig före detta muslimer. Detta fenomen började i Tyskland 2007 med grundandet av Centralrådet för Ex-muslimer. Sedan dess har många liknande grupper uppstått i västerländska länder med en betydande muslimsk invandring. Centralrådet för Ex-muslimer i Nordamerika till exempel ger ömsesidigt stöd, slipar argument mot islam, tar upp svåra frågor (som kvinnlig könsstympning och månggifte) och lobbar aktivt regeringar. Återigen, muslimer har aldrig tidigare mött en sådan opposition.
För det tredje ifrågasätter före detta muslimer islam i diskussioner med troende. Wafa Sultan i Los Angeles vänder sig främst till andra arabisktalande, hittar fel med islam och uppmanar dem att lämna den. Zineb El-Rhazoui i Frankrike har en väldigt framträdande roll på liknande sätt, liksom Hamed Abdel-Samad i Tyskland. Brother Rachid i Virginia är son till en marockansk imam, han är en evangelisk kristen som har ett internationellt tv-program på arabiska. Som detta visar finner många före detta muslimer att de inte bara kan lämna islam, så att rättfärdiga sina handlingar och övertala andra att följa efter får en central roll i deras liv.
Utläggningar av dessa kunniga och inspirerande före detta muslimska författare i väst har sänt chockvågor i deras ursprungsländer. Islam som historiskt sett varit skyddad mot all kritik genom sedvänjor och lagar saknar försvarsmekanismer mot sådan kritik: snarare än förnuftiga, vederläggande argument blir svaren oftast att spotta fram och nedkalla förbannelser och klämma åt kritiker; tänk bara på de danska skämtteckningarna av Muhammed och den våldsamma upprördhet de ledde till. Även ironi är förbjudet. Oroliga myndigheter förbjuder kritik; om det inte fungerar så fängslar man de skyldiga. De konstruerar till och med sionistiska konspirationer.
Men med passion och unik auktoritet förmår före detta muslimer de troende att tänka kritiskt om sin religion. Dessa ansträngningar har bidragit till en avsevärd nedgång i muslimsk religiositet. I The Economist sammanfattades till exempel en större undersökning kallad den Arabiska barometern på följande sätt: "Många (arabisktalande muslimer) verkar ge upp islam". Denna rörelse till ett sekulärt synsätt tvärs över den muslimska världen är delvis ett resultat av att före detta muslimer i väst är fria att sprida sina erfarenheter och idéer.
Som jag sade i början har det aldrig tidigare skett något liknande under islams 1400-åriga historia; det är ett nytt fenomen. Dessa högljudda, påstridiga, före detta muslimer utmanar sin födelsereligion och hjälper både till att modernisera den och minska dess grepp. Deras roll har precis börjat, deras led sväller i takt med att fromma muslimer begår misstag inför denna utmaning. Vägen framåt kommer att bli intressant och oförutsägbar; jag uppmanar er att hålla ett öga på det.
_______________________
Fråga: Har rörelsen för före detta muslimer en roll att spela i upptiningen av arabvärldens inställning till Israel?
Pipes: Ja. Före detta muslimer är nästan undantagslöst pro-Israel. Jag har ännu inte träffat någon som inte är det. Förkastande av religion tycks också innebära ett förkastande av dess politik. Därmed inte sagt att före detta muslimer drev på Abraham-avtalen eller andra förändringar på statlig nivå, men de påverkar generellt den allmänna opinionen och stöder den extraordinära utvecklingen av den muslimska världens minskade fientlighet gentemot Israel. Naturligtvis vill många islamister fortfarande eliminera den judiska staten – jag glömmer dem inte för ett ögonblick. Men på det hela taget har fientligheten gentemot den judiska staten minskat avsevärt, något som avspeglas i Abraham-avtalen. I takt med att det sker har dock den globala vänstern blivit allt mer fientligt inställd till Israel. Så Israel har idag bättre relationer med Saudiarabien än med Spanien och Sverige.
Fråga: Bidrar före detta muslimer till att försvaga hotet från radikala islam i USA? Hur är det med terrorism?
Pipes: Ja det gör de, inte så mycket som informatörer (eftersom de i allmänhet är utestängda från det muslimska livet, särskilt när de är allmänt kända) utan som översättare, infiltratörer för polisen och att de rent generellt argumenterar mot att blidka islamisterna.
Ni kanske har noterat att det varit mycket färre nyheter om jihadist-våld i USA. Det finns två förklaringar till detta. För det första har kampen mot terrorismen blivit betydligt mer effektiv, vilket gör att en attack liknande 11 september-attackerna är i det närmaste uteslutet. För det andra har vad jag kallar för 'de sex' – polis, politiker, press, präster, professorer och åklagare – gjort det svårare att få information om jihadistiskt våld. När islamistiska attacker sker framställs de allmänt som endast våldsamma episoder utan motiv. Undantag finns, som Boston Maraton- och Fort Hood-attackerna, men det mesta som verkar vara jihadistiska-attacker rapporteras helt enkelt inte som sådana, trots att dessa verka äga rum med några månaders mellanrum.
 Förbrytarfoto av Yusuf Ibrahim. |
Ett exempel från 2013: en egyptisk muslim i New Jersey mördade två kopter och slaktade deras lik. Gärningsmannen Yusuf Ibrahim greps, dömdes och ruttnar i fängelse. Men aldrig, inte ens vid rättegången, framkom det ens någon antydan om hans motiv. Slogs de tre männen om en flicka, om pengar, om byte eller om religion? Är Ibrahim en vanlig brottsling eller en jihadist? Jag har följt det här fallet i åtta år och jag har ingen aning. Sammantaget upplever jag att det är mindre jihadistiskt våld än vad det brukade vara men mer än vad man i allmänhet tror.
Fråga: Varför använder författaren känd som Ibn Warraq inte sitt födelsenamn?
Pipes: Ibn Warraq betyder "pappersmakarens son" och var namnet på en medeltida islamskeptiker. En indisk muslim som bor i Europa publicerade Why I Am Not a Muslim 1995; detta var kort efter Rushdie-affären, Khomeinis påbud fick honom att anta en pseudonym. Detta var för ett kvartssekel sedan; nu är Ibn Warraq ganska avslappnad om sin identitet. Jag kommer inte att uppge hans verkliga namn men det är inte så svårt att uppdaga.
Han har blivit en mycket viktig islamforskare. Bland annat har han återupplivat forskning från tiden innan politisk korrekthet tog över omkring 1980, han återinförde forskning från 1912 eller 1865 som annars glömts bort, några på tyska som han har låtit översätta till engelska. Det är en anmärkningsvärd mängd information om islam, koranen, Muhammed och så vidare.
Fråga: Jag bor i New Jersey som har en av de största muslimska befolkningarna i USA. Jag har känt muslimer i hela mitt liv; jag är en lärare. Jag har haft elever som berättat för mig att de inte tror på någonting i islam men de kan inte säga detta högt för om de gjorde det skulle deras familjemedlemmar döda dem. Det är många muslimer som inte vill vara muslimer. Jag ber er ödmjukt, kritisera inte muslimer, de är människor precis som vi. Problemen ligger i deras trossystem, trossystemet islam.
Pipes: Jag accepterar din poäng och jag kritiserar inte muslimer eller islam. Jag kritiserar radikala islam. Jag håller med dig om att man inte skall kritisera alla muslimer för det finns stora skillnader mellan dem. På samma sätt undviker jag att kritisera islam, den 1400-åriga religionen som finns i hela världen och som tar sig många olika former, vissa mer fientliga än andra. Om du kritiserar islam som en helhet, vad exakt är det du kritiserar? Jag vill också arbeta med icke-radikala muslimer mot radikala muslimer och att kritisera deras religion gör det mycket svårare att göra detta. Jag kritiserar islamism, en medeltida, ideologisk och radikaliserad utopisk form av den religionen.
Några av er håller kanske inte med om denna åtskillnad utan hävdar att islamism är den enda sanna formen av islam; det är ert privilegium. Men om man vill arbeta effektivt i amerikansk politik så måste man göra denna åtskillnad. Amerikaner kommer inte att stödja ett religionskrig och den amerikanska regeringen kan inte bekämpa en religion, endast en ideologi. Man kommer inte långt genom att vara anti-islam; så jag föreslår att man offentligt är anti denna radikaliserade form av religionen även om du personligen tycker något annat.
Fråga: Förespråkar inte koranen att man ska låtsas vara vän med de otrogna tills man kommer till den punkt då man kan eliminera dem?
 "Det finns inget tvång i religion", لا إكراه في الدين betonat i koranen. |
Pipes: Det gör den. Men jag varnar för att ta ett utdrag som är översatt och säga "Aha detta är koranen". Koranen är ett extremt komplext och motsägelsefullt dokument. Det förstås på olika sätt av olika läsare vid olika tidpunkter. Jag studerade en gång i tiden Koranen på arabiska med en shejk i Egypten. Under en period på flera månader studerade vi endast några få sidor. Utöver den textuella komplexiteten finns det ett stort utbud av tolkningar. Det är en stor bok och du kan acceptera en specifik del, förkasta det eller till och med vända på det.
Jag har ägnat en artikel åt att tolka den korta frasen "Det finns inget tvång i religionen" och hittade nio alternativa – och väldigt olikartade – tolkningar av det genom tidsåldrar och kontinenter. Så ja, koranen är ett unikt aggressivt dokument, men var noga med att inte reducera det till ett enkelt påbud.
En del i att reformera islam är att tolka det på nya sätt eftersom alla religioner förändras med tiden. Judar och kristna gör detta, dessutom dramatiskt. Hur kan man vara en from kristen och godkänna homosexualitet? Bibeln är väldigt tydlig i detta ämne men på ett eller annat sätt gör många samfund det. Hur kan slaveri ha godkänts för 150 år sedan och nu vara universellt bannlyst? Samma sak händer med koranen. Muslimer i ISIS eller talibanerna anammar den mest våldsamma versionen, andra anammar en moderat version.
Fråga: Hur urskiljer vi de så kallade radikala muslimerna från de vanliga muslimerna?
Pipes: Muslimer har många olika åsikter, naturligtvis är de inte ett block där alla tycker och tänker likadant. Vissa muslimer är islamister, radikala, utopister som strävar efter att tillämpa Sharia och bygga ett kalifat, de stödjer ISIS, talibanerna, Al-Shabaab, Al-Qaeda och så vidare. De är fienden.
Men inte alla muslimer passar in i den kategorin. Ett växande antal motsätter sig starkt allt ovanstående. Jag diskuterar inte varför muslimer konverterar bort från islam men det kanske viktigaste skälet har att göra med att islamismen fyller dem med fasa. Många fler förblir muslimer. Dessa är människor vi kan och bör arbeta tillsammans med.
När det gäller hur man urskiljer islamister från icke-islamistiska muslimer: det är inte lätt. Jag har tagit fram ett hundra frågor för immigrationstjänstemän, men i det vanliga livet handlar det om intuition och erfarenhet.
Fråga: Du säger att vi måste arbeta med muslimer, särskilt inom politiken. Delar inte alla muslimer vissa mål?
Pipes: Knappast. Visst de är alla muslimer och de har alla samma koran. Vissa strävar efter islamisk ordning, andra gör inte det. Men, som jag sade tidigare skiljer sig tolkningen av koranen från person till person, från grupp till grupp. Att hävda att alla muslimer är fiender inkluderar de 80 till 85 procent som inte är islamister såväl som de 15 till 20 procent som är det.
Att klumpa ihop anti-islamister och islamister eller att avfärda muslimer med att de är alla likadana innebär inte endast att man överger en allierad utan man överger också en huvudaktör i ett inbördeskrig som utkämpas mellan muslimer. Huvudstriden utkämpas mellan muslimer och vi som inte är muslimer är endast hjälptrupper. Det finns fler än en miljard muslimer och vi vill hjälpa dem som kämpar mot islamisterna i en strid som äger rum nästan överallt där muslimer bor.
Jag hoppas kunna arbeta med anti-islamister för att hjälpa dem föra ut sina idéer genom att ge dem plattformar, applådera dem och förse dem med medel så de mest effektivt kan utkämpa vår kamp mot de radikala. Jag uppmuntrar dig att också hjälpa dem.
Fråga: Fortsätter islam att växa sig starkare?
Pipes: I allmänhet nej, men det finns undantag som Pakistan. För det mesta ser muslimer hur livet är under islamiskt styre i Iran, i Sudan, Turkiet, Libyen och varhelst det finns en islamistisk ordning. Och de säger "nej tack". Med tiden motsätter sig alltså fler och fler muslimer islamismen. Islamismen nådde sin topp för omkring ett decennium sedan. Det började på 1920-talet, nådde sin höjdpunkt omkring 2012 och är för närvarande på nedgång. Detta beror också delvis på interna stridigheter bland islamister.
Fråga: USA har förlorat blod och dyrbarheter å muslimers vägnar i Afghanistan mot Sovjetunionen, å Kuwaits vägnar mot Irak och i många andra fall; ger muslimer någonsin amerikanerna äran av detta?
Pipes: Väldigt sällan; det finns väldigt lite uppskattning bland muslimerna för vad amerikanerna har gjort. Titta på Kuwait: för trettio år sedan utkämpade vi ett större krig för att försvara Kuwait och återuppbygga ett Kuwait som låg i ruiner. Men pratar man med kuwaitier nu visar det sig att det minnet håller på att blekna bort. De är lika anti-amerikanska som andra muslimer. Så jag svarar "Bra, det var ett privilegium att tjäna er". Likaså i Irak där vi räddade befolkningen från Saddam Husseins härjningar men inom några veckor efter att han störtats viftade irakierna bort det amerikanska bidraget och framställde det som sitt eget handlande – lite som Charles de Gaulle som, strax efter D-dagen, hävdade att fransmännen hade befriat Frankrike. Så nej, vi får inte mycket ära och ska inte heller förvänta oss det.
Fråga: Hur mycket har Donald Trumps åtgärder för att skapa fred i Mellanöstern förändrat opinionen?
Pipes: Av de fyra länder med muslimsk majoritetsbefolkning som skrivit under Abraham-avtalen är det medborgarna i Förenade Arabemiraten som är de ojämförligt mest entusiastiska. Avtalen gjorde verkligen skillnad, det underlättade vidare frigörelse. Invånarna i Förenade Arabemiraten hade redan börjat röra sig i denna riktningen – tänk bara på Toleransens år 2019, Hindu-templet i Dubai och det Interreligiösa komplexet i Abu Dhabi med dess moské, kyrka och synagoga – men den amerikanska insatsen hjälpte till att gå vidare framåt.
Jag vet inte så mycket om Bahrain men det verkar också ganska bra. Sudan har haft en statskupp som avleder uppmärksamheten från Israelfrågan. I Marocko skedde överenskommelsen på statlig nivå och avtalen har inte fått någon större inverkan.
Fråga: Många större västerländska banker som Citibank, Wells Fargo och J.P. Morgan har avdelningar som är förenliga med Sharia. Varje år kommer en islamisk rådgivare och delar upp vinsten i åttondelar av vilken en del går till jihad. Kan du kommentera detta?
Pipes: Den Sharia-förenliga bankbranschen främjar räntefri bankverksamhet. Detta är faktiskt en modern idé som går tillbaka till Indien på 1930-talet då en stor islamistisk tänkare vid namn Abu al-A'la al-Mawdudi utformade "islamisk ekonomi".
Koranen förbjuder riba eller ränta på pengar. Historiskt har muslimer kringgått detta ekonomiska hinder genom fiffel eller hiyal. Om jag till exempel vill köpa en bil på avbetalning säljer du mig bilen för ett överdrivet högt pris och jag betalar av på det under en längre tid. Det är känt som Murabaha-kontrakt och slutar med att jag betalar dig ränta på ett sätt som är förenligt med Sharia. Det är inte i Koranens anda men det följer den bokstavligt.
På 1930-talet utvecklade Mawdudi idén om moderna banker som inte tar ut ränta. Detta tog fart på 1990-talet; det uppskattas att det finns över $3 triljoner i finansiella tillgångar på räntefria konton. Och som du så riktigt påpekar har västerländska banker gått in för detta med stor entusiasm och är viktigare för Sharia-förenliga banker än till exempel den mycket mindre Abu Dhabi Islamic Bank.
 Abu Dhabi Islamic Banks högkvarter. © Daniel Pipes |
Naturligtvis tar de ut ränta men förtäckt som bankavgifter och andra tillägg; man kallar det bara inte för ränta. Så det hela är i grunden ett bedrägeri. Det uppgår inte till mycket, men om det får folk att må bra så varför inte? Om de föredrar att betala bankavgifter eller har inkomster som inte kallas för ränta är det helt ok.
Sedan har vi problemet du syftade på, att stödja jihad. I vissa fall, dock inte hos Citibank, Wells Fargo eller J.P. Morgan, används räntefria konton för penningtvätt. Med detta sagt har jag inte hört om det automatiska tiondet för jihad som du specifikt frågade om. Såvitt jag vet är donationer alltid frivilliga.
Mer allmänt är räntefri finansiering inte något jag vill bekämpa eftersom det inte påverkar samhälle eller kultur. På samma sätt blossar ibland en lokal debatt upp om skäggiga brandmän. Schweizarna hade en folkomröstning om minareter 2009 (de röstades ner med en marginal på 2 mot 1). Burkinin, en kroppstäckande baddräkt som vissa fromma muslimska kvinnor använder för att bada, blev ett problem i Frankrike 2016 när några myndigheter förbjöd det. Men alla dessa frågor förefaller mig perifera och inte värda att bry sig om; det finns så många fler viktiga strider att utkämpa.
Fråga: Jag är oroad över de jihadister som tjänstgör i den amerikanska kongressen, som svor eden på koranen, en bok som är helt oförenlig med Konstitutionen och den västerländska civilisationen.
Pipes: Att svära eden på koranen liknar räntefria banker, skäggiga brandmän, minareter och burkini; det är irrelevant för den islamiska utmaningen och därför inte något jag planerar att bekämpa. Islamister i kongressen och deras medresenärer är dock ett allvarligt och växande problem.
Fråga: Vad tycker du om moskéer i allmänna byggnader, som Sjöbefälsskolan?
 PHLs Tysta rum. © Daniel Pipes |
Pipes: Min tumregel är enkel: muslimer har samma rättigheter och skyldigheter som andra religiösa samfund. De har inga särskilda rättigheter även om islamister upprepade gånger försöker tillskansa sig särskilda privilegier. Det är visserligen inte alltid självklart vad "lika rättigheter och skyldigheter" innebär i praktiken, men det är en bra riktlinje för handläggare och domare. Att tillämpa den regeln på gudstjänstlokal i statliga anläggningar innebär att, precis som protestantiska, katolska och judiska pengar mestadels betalade för gudstjänstlokaler vid institutioner som Sjöbefälsskolan, kan muslimer, hinduer och buddhister följa deras exempel.
Men muslimer får inte särbehandlas, vilket till exempel hände i Boston när kommunen för 20 år sedan sålde en bit mark till en muslimsk institution, för 10 procent av dess marknadsvärde. Nej, det är inte acceptabelt. Ett annat exempel: Philadelphia flygplats har ett Tyst rum med en skylt utanför på fem språk. På fyra av dem står det "Tyst rum". På den femte, på arabiska, står det "Bönerum". Om du inte läser arabiska inser du inte skillnaden; men om du kan arabiska säger du "Ah detta är ett rum uteslutande för islamisk bön". Nej, nej. Jag är för närvarande engagerade i en strid med staden Philadelphia om detta.
