"Smaken av islam är omisskännlig på allt den kommer i kontakt med". — Gustave von Grunebaum
Koranen förbjuder muslimer att äta, dricka, röka eller ägna sig åt sexuella relationer på dagtid under månaden Ramadan. Men Koranen säger ingenting om aspekter av det tjugoförsta århundradets Ramadan; kortare arbetstid, festande hela natten, helgbakelser, speciella TV-program, semestrar i länder med mindre strikta regler eller att undfly genom att resa till länder med kallare klimat och färre dagsljustimmar. Koranen vet ännu mindre vad "Ramadan-effekten på detaljhandeln har på hälsan. Fasta, säger chefen för Emirates Diabetes Society, gör att religiöst observanta muslimer tränar mindre och festnätter innebär att de "tenderar att äta för mycket när de bryter sin fasta" med i allmänhet "fet kaloristinn mat". Sextio procent av de tillfrågade i en undersökning som gjordes i Saudiarabien rapporterade stor viktökning efter Ramadan.
 Ramadan är, ironiskt nog, en månad av både fasta och frosseri. Här bryter fler än 1000 boende i Kairos Matariya-grannskap fastan tillsammans den 31 maj 2018. |
Ingen av dessa moderna seder är religiösa plikter men de är alla logiska följder av islams regler. Tillsammans utgör de upplevelsen av Ramadan. Som detta exempel illustrera så tenderar islam att förstås genom sina texter och föreskrifter, men det är också något mycket större, en blandning av traditioner och innovationer. Sammantaget utgör de islams civilisation.
Islamisera
På 1960-talet myntade historikern Marshall G.S. Hodgson termen islamisera (Islamicate) för att beskriva detta större fenomen. Som han definierade det syftar islamisera
inte direkt på religionen islam utan på de sociala och kulturella sammanhang som historiskt förknippats med islam och muslimer, både bland muslimer själva och bland icke-muslimer.
Han formade parkopplingen "islam-islamisera" efter begreppet "Italien-italienisera". Detta begrepp är till stor hjälp när det gäller att förstå islams subtila påverkan på det dagliga livet.
Islamiserande sedvänjor har sina ursprung i tre huvudsakliga källor: koranen och hadith (islams profet Muhammeds berättelser och handlingar) som innehåller allmänna föreskrifter som att idka välgörenhet eller behandla hundar som orena; "bygga staket" (ihtiyat eller försiktighetsåtgärder) som minskar risken för oavsiktlig överträdelse genom att lägga till sekundära föreskrifter; användandet av burka, till exempel, (ett heltäckande klädesplagg) kommer från en mångtydig koranvers (24.31) om kvinnlig ärbarhet och gör, för att vara på den säkra sidan, kvinnor till mobila tält. Slutligen så kan en allmänt rådande mentalitet bli standardpraxis; uppmaningar i koranen om att muslimer är överlägsna icke-muslimer införlivades som del av dhimmi-statusen, ett andra klassens medborgarskap tillgängligt för de judar och kristna som erkänner muslimskt styre.
Islamiserande sedvänjor kombinerar abstrakt islamisk lag (sharia) med rådande muslimsk utövning. Med andra ord tillhandahåller religionens formella krav endast den smala basen för en mycket bredare struktur som utvidgar islams påbud, sträcker ut dem på oväntade, oplanerade och ibland förvånande sätt.
Därmed förvandlades den årliga pilgrimsfärden till Mecka, den islamiska hajj, till en unik mötesplats för tanke- och åsiktsutbyte för muslimer. Det kan handla om idéer, som på 1700-talet, när islamiska åsikter spreds via Mecka till Marocko, Västafrika, Libyen, nordvästra Indien, Bengal, Indonesien och Kina. Det kan vara handel med lyxvaror som elfenben eller växter som gummiväxter och ris. Slutligen kan det vara sjukdomar såsom meningokockinfektion, pyoderma, infektiös diarré, luftvägsinfektioner och polio.
 Många utbyten sker vid den årliga hajj. |
Koranens förbud mot konstnärlig representation av den mänskliga formen ledde till utvecklingen av konstnärliga motiv baserade på vegetabiliska- och geometriska mönster och på arabisk skrift. Resultatet är en diskret och igenkännbar stil. Om man lite flyktigt bläddrar i en bok med konstnärliga skatter från hela världen, skriver historikern George Marçais, och man intuitivt ser att artefakter tillverkade av muslimer, som en väggmålning från Spanien, en illustrerad koran från Egypten eller en graverad kopparskål från Iran, har gemensamma drag så "utan att kunna identifiera i vilket land någon av dessa har tillverkats så är du inte ens för ett ögonblick benägen att tillskriva dem någon annan plats än den muslimska världen".
Över hela världen konsumerar man alkohol för att fira, trösta eller som avkoppling; men på grund av det islamiska förbudet mot alkohol vänder sig muslimer istället till dess icke-berusande motsvarighet, socker. Sockerkonsumtionen bland muslimer har därför historiskt sett varit hög. Som Josie Delap påpekar,
Om du inte kan dricka shots i Dubai så kan du istället gå till milkshakebaren och bli hög på att pimpla i dig en chokladglassblandning. Efter middagen dricker man sött te istället för en aperitif. Juice och sockerrörsstånd ersätter pubar och barer i gathörnen.
Socker har till och med blivit en integrerad del av religiösa högtider: "Under Ramadan firar man på kvällarna och sötsaker spelar en viktig roll i detta firande. I Turkiet är Eid al-Fitr, då man firar brytandet av fastan, känt som Şeker Bayrami, firandet av sötsaker."
Förbudet mot griskött är rituellt och islamiskt men dess konsekvenser är geografiska och islamiserande. Att de inte äter griskött ledde till att grisarna försvann och detta, som geografen Xavier de Planhol förklarar, gjorde att trädbevuxna områden blev tillgängliga för får och getter och orsakade på så sätt en katastrofal kalhuggning. Detta är en av de grundläggande orsakerna till de glesa landskapen, något som är särskilt uppenbart i de muslimska länderna runt Medelhavet". Eller, som Israels förste president Chaim Weizmann konstaterade "Araberna kallas ofta för öknens son. Det skulle vara mer korrekt att kalla dem för dess fader". Om man ser på Medelhavet så får regionen runt Marsala i västra Sicilien i medel 450 mm regn årligen men är betydligt mer prunkande än den närliggande regionen runt Tunis som i genomsnitt får 508 mm per år. Notera utvecklingen från dietlagarna i koranen till ökenspridning; skriftens befallning var inte avsedd att orsaka ekologisk skada men det gjorde den.
 De trädklättrande getterna i Marocko slukar allt som växer på träd. |
Utöver dessa något slumpmässiga effekter har islamisk praxis gjort mycket för att förhindra att muslimer moderniseras. Det påverkade tre typer av relationer: personliga, mellan muslimer och med icke-musliner.
Personliga relationer
Islamiska regler har mycket att säga om manliga-kvinnliga relationer; islamiska mönster utvidgar sedan dessa till de flesta aspekter av familjelivet.
Islamiska texter utgår från att kvinnor njuter av sexuellt umgänge lika mycket eller mer än män. Följaktligen skildrar islam kvinnligt begär som något som förvandlar kvinnor till rovdjur och men till byten. Denna påstådda kvinnliga lust är en stark kraft för att skapa tumult genom att den ger kvinnor en makt över män som konkurrerar med Guds. Följaktligen är kvinnors sexualitet ett hot mot den sociala ordiningen vilket har föranlett att man vidtagit enorma ansträngningar för att begränsa den. Nödvändigheten av att undertrycka kvinnlig sexualitet förklarar en rad islamiska seder utformade för att separera och minimera kontakt mellan könen: täckandet av kvinnors ansikten och kroppar; speciella kvinnoavdelningar i hemmen (harem); social separation i till exempel hissar och restauranger; och ett svagt förhållande mellan man och hustru i relation till det starka förhållandet mellan mor och son.
Två aspekter av bekämpandet av kvinnlig lust förtjänar särskild uppmärksamhet. För det första, kvinnlig könsstympning som direkt undertrycket kvinnors sexualitet genom att göra samlag är smärtsamt. Förutom några få triviala undantag i Latinamerika förekommer det endast bland muslimer och deras icke-muslimska grannar som kopterna. Tidigare begränsad till platser som Somalia, Irak och Indien har det nu spridit sig till Västvärlden, till exempel till Sverige, Storbritannien och Michigan.
 Bågskytte är nästan den enda sport som är tillgänglig för kvinnor klädda i niqab. |
För det andra bär vissa muslimska kvinnor heltäckande huvud- och kroppsbeklädnader (niqab och burqa) för att mer fullständigt separera sig från män vilket leder till hälsoproblem för dem och deras nyfödda barn. Deras kläder gör det svårt att motionera vilket leder till ökad övervikt. Otillräckligt solljus resulterar i D-vitaminbrist vilket kan leda till hjulbenthet och svullna handleder och fotleder, smärtor i muskler och skelett, bäckenfraktur under förlossning, demens, rakit, benvävsuppmjukning och kanske MS. Ibland resulterar det även i utslag, huvudvärk och luftvägssjukdomar eller till och med strypning. Bebisar lider av anfall, tillväxthämning, muskelsvaghet och frakturer.
Månggifte är islamiskt men dess konsekvenser är islamiserande. Fruar som oroar sig för att deras makar skall gifta sig med en annan kvinna lider av konstant ångest; samtidigt som männen har ett enormt övertag i äktenskapet. Månggifte leder också till vad som benämns överflödiga män, män som förblir ogifta på grund av att kvinnorna är upptagna i polygama äktenskap. (Barnamord på flickor ökar obalansen mellan könen ytterligare, antingen genom att man, som förr i tiden, grymt dödade nyfödda eller som idag genom ultraljudstester och aborter). Förekomsten av överflödiga män leder till ökad kriminalitet och våld medan härskare angelägna att göra sig av med denna rastlösa befolkning är mer benägna att föra krig.
Ett system med manligt förmyndarskap (wilayat ar-rijal) ger en nära manlig släkting (farfar/morfar, far, bror, make, kusin, son till och med sonson/dotterson) befogenhet att fatta viktiga beslut i kvinnans liv, såsom att lämna huset, skaffa sig en utbildning, få läkarvård, resa, arbeta och gifta sig. I denna anda äger vissa traditionella muslimska bröllop rum mellan två män – brudgummen och brudens förmyndare. Även om endast den saudiska regering har infört förmyndarskap som en juridisk struktur finns denna islamiserande institution i den privata sfären i många muslimska samhällen där den inte endast infantiliserar kvinnor utan också inbjuder till maktmissbruk.
Koranen sanktionerar (4:22-24, 33:50) men uppmuntrar inte till kusinäktenskap. Stamseder och historiska seder och bruk gör att denna praxis är utbredd i muslimska samhällen eftersom den bevarar döttrars heder, fruktsamhet och ekonomiska resurser inom familjen. De genetiska konsekvenserna av sådana äktenskap under så många som femtio generationer har fått oöverskådligt skadliga konsekvenser, det har lett till sämre kognitiva funktion och sådana sjukdomar som thalassemi, sicklecellanemi, spinala muskelatrofier, diabetes, dövhet, stumhet och autism. För att åberopa en statistik, de etniska pakistanierna i Storbritannien står för 3 procent av födslarna men för 30 procent av barn med genetiska sjukdomar.
Inget i den islamiska doktrinen sanktionerar hedersmord, definierat som familjemord (vanligtvis unga kvinnor men ibland äldre kvinnor eller män) för att tvätta bort en upplevd offentlig fläck på familjens rykte. Denna praxis växte fram från ett intensivt fokus på oskuld och stränga restriktioner för sexuellt uppförande blandat med ökad betoning på familjens heder. Resultatet är en epidemi av mord, vilket vi nu ser även i Västvärlden. Utöver de faktiska brotten tär rädslan för detta straff psykologiskt på kvinnliga muslimer.
Slutligen och helt orelaterat till relationer mellan män och kvinnor: föräldralösa barn har en status i islamisk lag (kallad kafala) som härrör från en händelse i Muhammeds liv (han gifte sig med sin adoptivsons tidigare fru). Kafala förbjuder föräldralösa barn att bli del av sin adoptionsfamilj. Även om avsikten inte var att skapa en underlägsen status var det detta som hände: Föräldralösa muslimska barn diskrimineras fortfarande än idag även av muslimer som bor i Väst.
Relationer mellan muslimer
Islam skapar orealistiskt höga förväntningar på härskare (till exempel genom att tillåta dem att endast ta ut skatt till opraktisk låga skattesatser) vilket nästan undantagslöst leder till att dessa härskare bryter mot Shari'a. Muslimska undersåtar reagerar med att ta avstånd från sina härskare och försöker undvika att arbeta för dem. I förmodern tid skapade denna motvilja en personalkris som tvingade muslimska härskare att söka både administrativ och militär personal utanför sina gränser. Deras föredragna metod var att systematisk förvärva, träna och distribuera slavar som kom från sådana platser som Afrika, Kaukasus och Balkan. Faktum är att fjäskande administratörer och soldater blev en stöttepelare till islamiserande statskonst från Spanien till Bengal under årtusendet 800 – 1800 e.v.t. Denna historiska motvilja fortsätter, vilket visat sig nyligen genom antiregeringsdemonstrationer i länder med muslimsk majoritetsbefolkning.
 De osmanska Janitsjarerna var den mest uthålliga och viktiga gruppen av slavsoldater. |
Islam tillhandahåller inga regler för fredlig maktöverföring eller riktlinjer för tronföljd – till denna dag tvistar sunniter och shiiter fortfarande om vem som är Muhammeds rättmätige efterträdare – och återkommande problem med dynastisk tronföljd ökade den islamiserande politiska instabiliteten. I förmodern tid ledde bristen på ett system med förstfödslorätt till sådana exotiska saker som Mamlukiska slavar som efterträdde sina herrar som härskare i Egypten och institutionaliserat kungligt osmanskt brodermord. I modern tid bidrog bristen på demokrati till att Syrien stoltserade med fyra presidenter på ett år (1949), till det kaotiska saudiska släktträdet av härskare och till arabiska diktatorer som försökte installera sina söner som tronföljare.
 Syrien hade fyra presidenter 1949. |
Islams föreskrifter speglar dess ursprung i en stammiljö och hur avlägset 600-talets Arabien än är från en storstad som dagens Kairo eller Istanbul så förblir stamkrav en stark kraft. Den islamiserande stamkoden baserad på familje- och klansolidaritet kan sammanfattas med detta reaktionära ordspråk: "Jag mot min broder, jag och min broder mot mina kusiner, jag, min broder och mina kusiner mot världen". Eller, med Osama bin Ladens formulering: "När människor ser en stark häst och en svag häst kommer de av naturen att gilla den starka hästen". Denna mentalitet står i konflikt med moderna idéer om individualism, universella värderingar och rättsstatsprincipen. Detta leder till anemiska institutioner, dåligt ekonomiskt resultat, militär svaghet och tyranni.
Andra islamiserande mönster inkluderar upprättandet av dynastier genom erövring, inte intern förändring; makt leder till rikedom, inte det motsatta; kommunala myndigheters svaghet och den åtföljande otillräckliga regleringen av städer; och lagar som härrör från ad hoc beslut, inte formell lagstiftning.
Relationer med icke-muslimer
Islamiska skrifter uppmuntrar en känsla av muslimsk överhöghet, ett förakt för andras religioner och civilisationer och en avsky mot icke-muslimskt styre. I modern tid hindrar islamiserande attityder muslimer från att upphöra med halshuggning och slaveri, att lära sig från västvärlden, att ansluta sig till det globala ekonomiska systemet eller hantera problem realistiskt.
Koranen (8:12 and 47:4) sanktionerar halshuggning; islamisk historia visar att Muhammed halshögg sjuhundra judiska män från Banu Qurayza-stammen vilket skapade ett prejudikat och förebild för framtida muslimer. Denna islamiserande sed har de dubbla målen att skapa rädsla och få politiska fördelar. Större stater, inklusive almoraviderna, osmanerna och saudierna följde efter och använde sig av denna form av bestraffning mot både icke-muslimer och muslimer. På senare tid är det mest ökända exemplet den Islamiska staten i Irak och Syrien (ISIS) som har återupplivat denna praxis.
Islam, liksom de flesta förmoderna civilisationer, tillät slaveri; idag är dock detta ett betydande fenomen endast bland muslimer. Reglerna som har sitt ursprung i gamla texter i koranen och sunna existerar fortfarande eftersom de passar en islamiserande känsla av muslimsk överhöghet. Slaveri är en så central islamisk kulturell institution att en tongivande saudisk religiös ledare hävdar att ett förkastande av det innebär avfall från islam. En undersökning visar att det förekommer i åtta länder med muslimsk majoritetsbefolkning, den islamiska staten (ISIS) och i mindre utsträckning på andra håll. Slaveri har nyligen dykt upp bland muslimer som bor i Västvärlden med frekventa skandaler om en medlem av kungafamiljen, en diplomat och till och med en student anklagad för att hålla slavar.
 ISIS återupplivade slaveri, som dessa yazidiska kvinnor och flickor. |
En bitter och mer eller mindre jämlik muslimsk-kristen rivalitet började redan vid islams födelse och fortsatte i ett årtusende. När europeiska kristna vällde fram och erövrade de flesta territorier med muslimsk majoritetsbefolkning mellan 1764 och 1919, hade muslimerna det särskilt svårt att lära sig av dem. De avlägsna, isolerade japanerna kunde inte få nog av "Dutch learning" (västerländsk vetenskap) men de näraliggande osmanerna väntade nästan tre århundraden innan de tillät tryck med rörliga typer. Denna långsamhet och motvilja ledde till det islamiska mönstret av muslimer som släpar efter, ett mönster som blev särskilt tydligt varhelst muslimer och icke-muslimer var grannar och samtidigt kom i kontakt med européer som i före detta Jugoslavien, Nigeria, Libanon, Indien, Malaysia och Indonesien.
Att leva ett fullt islamiskt liv kräver full implementering av shari'a vilket i sin tur kräver en religiös muslim som härskare; omvänt, att leva under icke-muslimskt styre kräver utvandring eller motstånd. Följaktligen är muslimer de mest rebelliska undersåtarna när icke-muslimer bestämmer. I modern tid har detta inneburit problem för fransmännen i Algeriet, italienarna i Libyen, grekerna i Turkiet, israelerna i Gaza, britterna i Sudan, etiopierna i Eritrea, amerikanerna i Irak, sovjeterna i Afghanistan, indierna i Kashmir, burmeserna i Rakhine, thailändarna i Pattani, kineserna i Xinjiang och filippinarna i Mindanao. Ilska mot utländska erövrare har ofta hindrat att de lärt sig från eller samarbetat med dem, vilket symboliseras av att Gaza-borna plundrade de växthus som israelerna uttryckligen lämnade kvar för dem att använda.
Islamisk doktrin tillåter icke-muslimer som accepterar muslimskt styre (dhimmis) en viss grad av autonomi. Detta ledde till ett mönster av religiösa samhällen som föredrog att leva avskilda i sina egna familje- och sociala sfärer, bostadsområden och arbetsplatser och att följa sina egna lagar. Sådan separation uppmuntrar fientliga relationer och hindrar utvecklingen av en känsla av solidaritet eller nationell identitet. Även om det härrör från islamiska föreskrifter har dessa vanor att leva avskilt fått ett eget islamiserande liv, det finns kvar på platser som inte längre styrs av muslimer (t ex Cypern, Libanon, Israel och Västbanken).
En kombination av koranens fördömanden av räntebetalning och en önskan att hålla sig på avstånd från icke-muslimer inspirerade en sydasiatisk islamistledare, Abul A'la Mawdudi, att uppfinna islamisk ekonomi på 1930-talet. Denna uppfinning som Timur Kuran of Duke University nedsättande kallade för ett "mäktigt bedrägeri" uppmuntrar korruption, stärker islamismen och hämmar muslimsk integration in i den internationella ekonomin.
De heliga texternas fientlighet mot icke-muslimer framkallar ett antagande att icke-muslimer hyser en parallell fientlighet mot muslimer. I modern tid har denna spegelbild skapat en mottaglighet för konspirationsteorier, vilket har fått många praktiska konsekvenser, såsom kriget mellan Irak och Iran, misstankar om att poliovaccin gör barn sterila – vilket gör polio till ett nästan uteslutande muslimskt gissel – och misstänksamhet mot västerländska anti-COVID-19 behandlingar.
Observationer
Tack vare den ökade kunskapen om islam, inklusive dess terminologi och dess begrepp är tillfället rätt att introducera Hodgsons neologismer och islamiseringsidén för allmänheten.[1] Det hjälper till att förstå islams civilisation, muslimernas historia och dagens utmaningar.
Islamiserande seder anammas ibland av icke-muslimska grannar – som kristna kvinnor i Pakistan som täcker sina huvuden, judiska män i Jemen som gifter sig med flera fruar och de ovannämnda exemplen på kvinnlig könsstympning som praktiseras av kopter och separata boenden för män och kvinnor i flera länder. Den Melkitiska patriarken Gregory III Laham formulerade år 2005 kärnan i de islamiserande känslorna:
Vi är islams kyrka. ... islam är vår sociala miljö, sammanhanget vi lever i och med vilket vi har en historisk samhörighet. ... Vi förstår islam utan och innan. När jag hör en vers från koranen så är det inte något främmande för mig. Det är ett uttryck för den civilisation jag tillhör.
Vissa islamiserande seder är unika för muslimer och deras icke-muslimska grannar. Den arkitektoniska utsmyckningen känd som muqarnas (ett konkavt valvornament) finns endast på byggnader som är byggda för muslimer. Likaså är den systematiska användningen av slavar som soldater och beroendet av hawala-mäklare för penningöverföring specifikt muslimskt. Ingenting i de islamiska skrifterna kräver denna specifika utsmyckning, form av militär rekrytering eller finansiella instrument; de uppstod alla ur en blandning av islamiska känslor och muslimska behov.
 Muqarnas är en unik islamisk dekoration som finns i många delar av världen. |
Islamiserande förfaranden är inte statiska utan kan förändras med tiden. Militärt slaveri dog ut för två århundraden sedan ungefär samtidigt som konspirationsteorierna började. Kvinnlig könsstympning bekämpas för första gången, medan polio inte blev en distinkt muslimsk sjukdom förrän under detta århundrade.
Islamiserande seder och bruk är speciellt skadliga för hälsan: sjukdomar sprider sig under hajj, en passiv livsstil under Ramadan, kvinnlig könsstympning, kusinäktenskap och kläder som täcker hela kroppen. Lyckligtvis är inget av detta obligatoriskt för religiösa muslimer.
Sammanfattningsvis, för att muslimer helt och fullt skall moderniseras krävs inte endast att man gör sig av med gammalmodiga islamiska föreskrifter (månggifte, orealistisk beskattning, våldsam jihad) utan även deras islamiserande egenskaper (kusingifte, stamkoder, fördomar mot icke-muslimer). Islamiserande förfarande gör att vägen framåt blir längre och svårare än man allmänt trott. Men om muslimer skulle göra sig av med historiska regler och sedvänjor kan den vägen bli framgångsrik. Det finns ett val.
