Är normalisering i relationerna mellan Israel och Saudiarabien nära förestående?
Normalisering kommer att ske men tidpunkten beror till stor del på hur länge Kung Salman regerar. Så länge han sitter kvar vid makten kommer freden mellan Israel och Saudiarabien inte att bli officiell. Den dagen han inte längre regerar för att han abdikerat eller dött kommer freden sannolikt att bli officiell. Denna process är bra för båda länderna. Inom Saudiarabien är motståndet mot det begränsat. Om fred sluts förväntar jag mig att den kommer att likna Abraham-avtalet med Förenade Arabemiraten och Bahrain.
De senaste åren har Saudiarabien försökt bygga upp en ny image som visar upp ett mer modernt och vänligt ansikte. Var har egentligen förändrats?
Förändringarna är paradoxala. Genomgripande förändringar har skett inom områden som kultur, kvinnors ställning och religion och denna process pågår. Å andra sidan kontrollerar en enda person alltmer landet. Så modernisering och växande autokrati sker samtidigt i Saudiarabien. Även om detta tillsynes är en motsägelse är det inte så ovanligt; något liknande hände i Turkiet för 100 år sedan och i Japan för 150 år sedan. I alla tre fallen är de som moderniserar också autokrater.
Notera vad som hände när Mohammed bin Salman beslöt att tillåta kvinnor att köra bil. En kvinna hoppade omedelbart in i en bil och körde iväg, bara för att gripas och kastas i fängelse. Hon får inte lov att själv bestämma när hon ska köra; endast Mohammed bin Salman beslutar det.
Nyligen lade saudierna inofficiellt fram en egen plan för att lösa den israelisk-palestinska konflikten. (Ali Shihabi, kronprins Mohammad bin Salmans förtrogne, publicerade ett saudiskt förslag den 8 juni). Förslaget går ut på att slå ihop Jordanien och de palestinska områdena och bilda det Hashemitiska kungadömet Palestina. Det fick nästan inget gensvar alls. Vad tror du om det?
Den planen skulle i praktiken återgå till situationen före 1967 då Jordanien kontrollerade Västbanken. Jag gillar planen. Tyvärr tror jag inte att jordanierna gillar den. Jag besökte Jordanien för några år sedan och pratade med många människor. Nästan utan undantag sade de att Västbanken nu var Israels problem och tillade att de var glada att det inte längre var deras.
Joe Biden besökte nyligen Israel och under det besöket uttryckte han sitt stöd för en "tvåstatslösning" och tillade att nu är inte rätt tidpunkt att återuppta förhandlingarna. Vad anser du om detta uttalande?
Det verkar som Biden-administrationen har lärt sig från tidigare misstag och inte gör de israelisk-palestinska förhandlingarna till en prioritet. Jag anser att det är ett smart beslut eftersom förhandlingarna säkerligen inte skulle lyckas. Vi har ingen anledning att tro att Mahmoud Abbas vill förlika sig med Israel.
Vad tror du skulle kunna få slut på den israelisk-palestinska konflikten?
Mitt tillvägagångssätt har ett namn, Israel Victory. Som historiker noterar jag att krig i allmänhet tar slut när den ena sidan ger upp och att konflikter fortsätter så länge som båda sidor tror de kan vinna. Intuitivt är detta vettigt. Tyskarna gav upp i slutet av Andra världskriget men Nordkorea till exempel har inte gett upp. Den amerikanska södern gav upp 1865, även Sovjetunionen gav upp.
Så för att få slut på en konflikt krävs att ena sidan säger "Okej, jag förstår att jag inte kan uppnå mina mål så jag ger upp". Jag ser detta som en realistisk lösning på den israelisk-palestinska konflikten, en konflikt där palestinierna har förlorat på alla nivåer. De saknar både militär och ekonomisk makt; det är dags för dem att ge upp.
Jag vill att Israel ska föra en politik som uppmuntrar palestinierna att acceptera verkligheten och ge upp. När de väl gör det kan de börja bygga upp sitt egna statsskick, ekonomi, samhälle och kultur. Omkring 20 procent av palestinierna accepterar redan Israel; målet för Israel Victory är att öka denna siffra till 40 eller 60 procent.
Men detta är inte den politik som israelerna för, eftersom det är lättare att hålla tyst. Att uppnå Israel Victorys mål sker inte i tysthet; på kort sikt orsakar det tvister och problem. Institutioner undviker i allmänhet åtgärder som skapar problem på kort sikt.
Men det som komplicerar saken är att den pro-palestinska rörelsen har blivit en viktig del av den globala rörelsen för social rättvisa.
Korrekt, palestinierna har ett enormt stödnätverk runt om i världen, i synnerhet från den politiska vänstern. Ingen annan nationalistisk kamp åtnjuter jämförbart stöd. Detta är en av huvudorsakerna till varför palestinierna inte har gett upp; andra inkluderar aspekter av den muslimska religionen och av israelisk politik.
Observera att det är palestinierna på Västbanken och Gaza som står i centrum för fientlighet gentemot Israel. Inte till exempel spänningarna mellan Iran och Israel eller araberna som bor i Israel.
I din artikel i tidningen American Spectator i juli i år hävdar du att det varma mottagandet de ukrainska flyktingarna får skulle kunna få stora oavsiktliga konsekvenser eftersom aktivister framställer detta som den nya normen och hävdar att västerlänningar måste välkomna alla icke-västerlänningar på samma sätt som de välkomnat ukrainarna. Ser du att detta håller på att ske?
Ja, sedan jag skrev den artikeln visar uttalanden och händelser att den här kampanjen har börjat. Detta argument kommer att få verklig kraft när de som är skeptiska till icke-västerländska invandrare blir defensiva och inte vet vad de ska säga. Konsekvenserna kommer att bli fler icke-västerländska invandrare till Väst. Som en som inte vill ha en ökning av icke-västerländsk invandring, ser jag en fara i detta.
Jag har stött idén att migranter skall stanna i sina egna kulturella zoner. Alla måste inte komma till Väst. Ukrainare bör åka till Europa, latinamerikaner till Latinamerika, afrikaner till Afrika och så vidare. Titta på Afrika och i vilken takt dess befolkning växer; den har redan dubbelt så stor befolkning som Europa och den befolkningen förväntas ytterligare tredubblas under de kommande 80 åren. Europa kan helt enkelt inte ta emot så många afrikaner.
Migration var ett väldigt hett ämne för några år sedan men inte nu längre. Kommer det tillbaka?
Ja, det gör det, särskilt med den nya mallen som nämns ovan, att somaliska och kurdiska illegala invandrare bör välkomnas till Europa och Nordamerika på samma sätt som de ukrainska flyktingarna. Detta kommer att bli det nya vapnet för aktivister som främjar mångkultur och pro-invandringspolitik.
Är situationen liknande den med politiska islam, ytterligare ett ämne som förbisetts?
Precis, det var ett dominerande tema för 15 år sedan efter 11 septemberattackerna, sedan försvann det nästan helt. Dels blev folk trötta på det, dels på grund av att nya ämnen dök upp: Kina, Covid-19, Ryssland, Ukraina. Problemet kvarstår dock och förr eller senare kommer ytterligare en kris att utbryta på grund av jihadistiskt våld eller en islamistisk politiker. Våldsamheter eller icke-våldsamheter, problemen kommer att återkomma.
