Intervjuad av Ralf Ostner.
Titel i G.R. "Intervju med Daniel Pipes om ett nytt avtal med Iran: 'Jag är benägen att säga att Biden inte har någon röd linje och att ett avtal kommer att undertecknas'".
Global Review: Den Europeisk unionen hävdar att förhandlingarna med Iran har utmynnat i ett dokument rörande dess kärnkraftsmöjligheter som är acceptabla för både Washington och Teheran. Kommer ett nytt JCPOA (övergripande gemensam handlingsplan) att undertecknas?
Daniel Pipes: Det är nästan omöjligt att bedöma detta utifrån. Å ena sidan vill Joe Biden desperat få till ett avtal; å andra sidan hyser Irans högste ledare Khamene'i allvarliga tvivel om det. Kommer den förre att fortsätta göra eftergifter som till slut övertygar den senare att fortsätta? Eller har Biden en röd linje som han inte vill krossa? Om du pressar mig för ett svar är jag benägen att säga att Biden inte har någon röd linje och ett avtal kommer att undertecknas.
 Khamene'i (83) och Biden (79): leende i väntan på ett avtal? |
GR: Om den Islamiska republiken Irans ansträngningar att bygga en kärnvapenbomb når en punkt varifrån det inte finns någon återvändo, bör då de amerikanska och israeliska regeringarna reagera?
DP: Jag hoppas att israelerna som har extraordinära informationskällor om det iranska kärnkraftsprogrammet inte kommer att låta det gå så långt. Jag är inte redo att planera för iranska kärnvapen.
GR: Det Islamiska revolutionsgardet hotar nu öppet New York City. Tyder detta på att mullorna har globala mål?
DP: Ja, men detta är inget nytt. Från dess begynnelse i Ayatollah Khomeini's fantasi strävade den islamiska revolutionen efter att bli en global rörelse. Att hota en avlägsen stad med kärnvapenförstörelse är dock alarmerande nytt och farligt.
GR: Påverkade mordet på ledaren för Quds styrkorna, Qasem Soleimani år 2020 Irans kapacitet eller ambitioner?
DP: Många analytiker förutspådde vid tiden för hans död att hans frånvaro allvarligt skull försvaga iranska utländska initiativ. Jag höll inte med eftersom jag såg honom som endast en kapabel byråkrat inom ett stort system. De två och ett halvt åren sedan hans död tyder på att jag hade rätt för iransk aggression fortsätter med oförminskad styrka.
 Qasem Soleimani hyllad. |
GR: Vilka är de ryska och kinesiska strategiska målen visavi Iran?
DP: Båda ser Iran som en användbar allierad mot Väst, men Beijing mer så än Moskva. Xi behöver deras energiresurser och vill att de ska fungera som en viktig inkörsport för det kinesiska kommunistpartiet i Mellanöstern; Putin ser Iran som en rival både inom energisfären och i Syrien.
GR: Är det tänkbart att Ryssland eller Kina skulle sträcka ut sina kärnvapenparaplyer för att skydda Iran från Israel?
DP: Jag kan inte föreställa mig det för ingendera av regimerna önskar kopplas samman alltför mycket med mullorna i Teheran
GR: Både pro-iranska och anti-iranska styrkor i Irak, ledda av Nouri al-Maliki respektive Muqtada al-Sadr, är engagerade i en vildsint kamp om makten. Vad betyder detta och vart leder det?
DP: En expert på den irakiska folkopinionen, Munqith Dagher, menar att konflikten är både personlig och ideologisk. Maliki representerar "en globalt inriktad Shia-islamistiskt doktrin" och Sadr främjar "en nationellt fokuserad irakisk shia-politisk islamistisk doktrin". Den förra upprepar Irans Khomeinistiska hållning att sträva efter världsrevolution; den senare "fokuserar på att sprida islamiska principer inom staten och att arbeta inom den nationalistiska politiska processen utan slutmålet att upprätta en större islamisk stat". Den nationella strategin verkar vara mer populär än den traditionella. Det är relativt goda nyheter.
 Muqtada al-Sadr (V) och Nouri al-Maliki (H) ansikte mot ansikte. |
GR: Hur viktig var den egyptiska medlingen för att få ett slut på den senaste sammandrabbningen mellan Israel och Palestinska islamiska jihad (PIJ)? Hur viktigt var det att hålla Hamas utanför den konflikten?
DP: Den egyptiska regeringen spelade en positiv roll i denna konfrontation mellan Gaza och Israel, som den har gjort vid tidigare konfrontationer. Förutom prestigen att fungera som fredsmäklare gynnas de av att kyla ner det islamistiska kriget mot Israel, ett krig som är skadligt för egypternas egna intressen eftersom det retar upp egyptiska islamister. Men jag tvivlar på att Kairo spelade någon större roll för att hålla Hamas utanför striderna; Hamas beslutade detta av sina egna skäl.
GR: Kan PIJ växa ur sina nuvarande begränsningar som en iranfinansierad jihadist-grupp och bli en massrörelse och utmana Hamas för kontroll av Gaza?
DP: Jag tvivlar på att PIJs ledare eller deras iranska beskyddare strävar efter en sådan roll. Båda verkar nöjda med att lämna bördan av att styra till Hamas och endast fokusera på jihad mot Israel.
GR: Mahmoud Abbas, ledaren för den Palestinska Myndigheten, är gammal och ineffektiv; kan Hamas eller rivaler inom PLO störta honom?
DP: Ja det ser jag som en reell möjlighet, i synnerhet om Israels säkerhetsetablissemang överger honom. För trots Abbas stöd för mördandet av judar så finner man honom acceptabel och stöder hans fortsatta styre.
GR: Är Hadi Matar, som försökte mörda Salman Rushdie, en ensamvarg eller en agent från Iran?
DP: Bevisen hittills tyder på att han var inspirerad av iransk ideologi och hade kontakt med deras institutioner men planerade Chautauqua-operationen på egen hand. Mer information kan dock ändra denna bild.
 Hadi Matar: ensamvarg eller iransk agent? |
GR: Har attacken på Rushdie uppmuntrat till fler sådana mordförsök?
Jag räknar till 22 islamistiska mord eller mordförsök i Västvärlden sedan 1980. Detta är en sällsynt form av våld med endast en handfull potentiella mål av vilka Geert Wilders förmodligen är den mest framträdande. Därför kommer attacken på Rushdie sannolikt inte att få några direkta operativa konsekvenser. Viktigare blir de politiska konsekvenserna, till exempel när det gäller att påverka inställningen till det väntande kärnkraftsavtalet.
