Intervjuad av Scott Johnson
Powerline: Du publicerade Rushdie-affären 1990 och nu med mordförsöket på Salman Rushdie får du bekräftelse på att din bedömning av allvaret i påbudet var korrekt. Kan du ge oss en kommentar nu i efterhand?
Daniel Pipes: Det förvånade mig att Rushdie redan 1990 trodde att han kunde lämna påbudet bakom sig genom att säga vad han föreställde sig att hans plågoandar ville höra. De såg igenom hans lögner och gav aldrig upp kampanjen, tills en dag en villig bödel dök upp. Det finns förmodligen en psykologisk förklaring till Rushdies avsiktliga självbedrägeri.
 Salman Rushdie och Satansverserna. |
Powerline: Det ifrågasätts om huruvida Ayatollah Khomeinis "fatwa" som dömde Rushdie och hans förläggare till döden faktiskt var en fatwa. Kan du klargöra?
Daniel Pipes: Förutom den tekniska poängen att en fatwa måste vara ett svar på en fråga, vilket Rushdies dödsdom inte var, så skiljer Twelver Shi'i Islam som utövas i Iran mellan två typer av religiösa uttalanden, en fatwa och en hukm. En fatwa gäller så länge muftin som utfärdade den är i livet medan en hukm fortsätter gälla även efter muftins död. Iranska talesmän anser enhälligt att domen mot Rushdies är en hukm. Istället för att fastna i de tekniska aspekterna av islamisk lag kallar jag Khomeinis uttalanden för ett påbud.
Powerline: Du har ihärdigt dokumenterat Rushdies nyckfulla reaktioner på påbudet och klandrade honom ibland för att inte ta det på allvar. Vad var det för poäng du ville göra?
Daniel Pipes: Jag varnade honom hela tiden, sex gånger totalt mellan 1990 och 2007, att ta dödspåbudet på allvar och inte lura sig själv att tro att han var säker bara för att han inte ännu hade blivit attackerad. Han inte bara ignorerade mig utan han fick också sin gode vän författaren Christopher Hitchens att förlöjliga mig.
Powerline: Eftersom mordförsöket mot Rushdie ägde rum på amerikansk mark på en plats där Rushdie skulle tala om yttrandefrihet, anser jag att denna händelse är förödmjukande och en styggelse för USA. Håller du med?
Daniel Pipes: Nej det gör jag inte. Rushdie valde att leva i USA och han vägrade använda sig av de säkerhetsåtgärder som erbjöds honom så jag anser inte att amerikanerna eller deras regering har anledning att känna sig skyldiga eller förödmjukade. Denna händelse pekar dock på behovet av att vara noggrannare med vem man släpper in i landet. Jag har utarbetat ett test för att urskilja vanliga muslimer från islamister, ett test som givetvis inte används.
Powerline: Samtidigt försöker den iranska regimen mörda tidigare amerikanska ämbetsmän inklusive John Bolton och Mike Pompeo. Vad anser du om Biden-administrationens svaga reaktion på de pågående ansträngningarna?
Daniel Pipes: Biden och hans rådgivare är fast beslutna att få till stånd ett nytt kärnkraftsavtal med Iran och kommer uppenbarligen inte att avskräckas av någonting så bagatellartat som mordförsök på amerikansk mark.
Powerline: Kan du kommentera Biden-administrationens fortsatta ansträngningar att underteckna ytterligare ett kärnkraftsavtal med den iranska regimen?
Daniel Pipes: Som Barack Obama före honom tror Joe Biden att vara snäll och göra eftergifter och blidka mullorna i Teheran är det bästa sättet att få dem att uppföra sig bättre. Detta tillvägagångssätt fungerade utmärkt med Hitler, Brezjnev och Arafat, så varför inte försöka igen?
Uppdatering 19 augusti 2022: För mer detaljer om hur "redan 1990 Rushdie trodde han kunde lämna påbudet bakom sig" se "Salman Rushdie Was Never Safe".
