Insändaren i Ha'aretz är på hebreiska och har rubriken: "Lojalitet och seger".
Yarin Rabans artikel, "Det är dags att bryta mot det gudomliga direktivet" (The Time Has Come to Violate the Divine Directive) (12 oktober) missförstår kampanjen på reklampelarna som är uppsatta på motorvägen Ayalon och andra ställen, en kampanj som initierats av Israel Victory-projektet.
 En reklamtavla i Jerusalem, den 19 september, för Israel Victory-projektet, skildrade den israeliske parlamentarikern Ahmed Tibi med texten "Så här ser en bild av seger ut". |
Reklamtavlan visade två framstående israeliska arabiska politiker, Ayman Odeh och Ahmed Tibi, draperade i och viftande med israeliska flaggor under rubriken "Detta är en bild av seger". Raban tolkar detta som att vårt mål är att "påtvinga israeliska araber den dominerande israeliska kulturen, israeliska nationella symboler och den judiska statens judiska etniska karaktär".
Nej, nej. Det är inte syftet med Israel Victory-projektet; jag önskar att Raban hade gått bortom symboliken på reklamtavlorna för att förstå dess syfte. Låt mig förklara.
Reklamtavlorna uppmanar israeliska araber att acceptera Israels nationella identitet vilken symboliseras av dess flagga. Det betyder inte att påtvinga dem israelisk eller judisk kultur. Tvärtom sörjer Israel för sina arabiska medborgare, tillhandahåller ett separat skolsystem för dem, erkänner deras religiösa institutioner och domstolar och det arabiska språket förekommer på alla officiella dokument och skyltar.
Vi ser hellre att Odeh och Tibi ger upp kampen och slutar hetsa mot staten Israels judiska identitet. Genom att göra detta blir de sanna partner i styrandet av nationen och skördar fördelarna för sina samhällen.
Israel Victory-projektet innebär ett slut på den palestinska avvisningspolitiken av judar, sionismen, judisk suveränitet och Israel, vilken startades av Hajj Amin al-Husseini och har varit igång i över ett sekel. Den har våldsamma och icke-våldsamma komponenter, den ena mordisk, den andra delegitimerande, båda skadliga för den judiska staten.
Den växande trenden bland israeliska araber att med våld avvisa israelisk suveränitet visade sig framförallt i upploppen i städer med både judiska och arabiska invånare under Operation Guardian of the Walls. Under perioden 11 – 16 maj 2021 satte arabiska upprorsmakare eld på 10 synagogor, 112 judiska hem och 849 judiskägda bilar och genomförde även omfattande plundring.
Israel Victory-projektet har lärt sig av misstagen från tidigare ansträngningar att få slut på avvisningspolitiken genom israeliska eftergifter och kompromisser till palestinierna, vilka alla misslyckades; tänk bara på Oslo-avtalet och all diplomati som följde på det. Palestinierna tolkade dessa erbjudanden som svagheter och fördubblade sin kampanj för att eliminera den judiska staten.
Israel Victory-projektet kommer naturligtvis att gynna israeliska judar som omsider kan sluta kämpa för sin säkerhet och legitimitet. Men det kommer att gynna israeliska araber ännu mer för de kommer äntligen att kunna gå vidare, bort från meningslösa förhoppningar om att förgöra den judiska staten och istället bygga upp sin egen ekonomi, samhälle och kultur.
Det är värt att notera att judar i hela diasporan i århundraden, till och med årtusenden, har erbjudit just denna trohet. De levde som minoriteter i många länder, var och en med en nationell identitet baserad på etniska, nationella och religiösa element. De tjänade lojalt staten och var stolta över dess nationella symboler, både kors och halvmåne.
Brittiska judar tjänade under en flagga med ett kristet kors och stred för en kung eller drottning som var ledare för Church of England som trons försvarare. Judar i Mellanöstern har tjänstgjort i Marocko, Tunisien, Bahrain och Azerbajdzjan som ministrar, ambassadörer, parlamentariker, tjänstemän i utrikesdepartement och militärofficerare.
 Khadija Rouissi, Marockos nuvarande ambassadör i Danmark and Litauen. |
Vi ber inte Odeh och Tibi om någonting mer än vad judar erbjuder när de lever som minoriteter: lojalitet till sitt land. Detta är verkligen en seger som alla israeler, inklusive Yarin Raban, kan stödja.
