Titel i Global Review: Intervju med Daniel Pipes om Hamas-attacken: "Illusionen att berikning kan tämja palestinierna går tillbaka till sionismens ursprung och kvarstår trots att det aldrig lyckats".
Global Review: Kunde Hamas-attacken ha förutsetts?
Daniel Pipes: Med tanke på dess historia och ideologi så var det förutsägbart att Hamas återigen skulle attackera Israel. Men attackens storlek och karaktär kom som en fullständig överraskning. Det påminde om 9/11 i den mening att båda gångerna utförde jihadister något som aldrig tidigare skådats. Det har förresten fått den Sydkoreanska regeringen att ompröva sitt gränsarrangemang med Nordkorea.
 Sydkoreas försvar 2019 i den demilitariserade zonen i Gangwon-provinsen. |
GR: Var attacken relaterad till att förhindra israelisk normalisering med Saudiarabien, till Itamar Ben Gvir och Bezalel Smotrich-duon, till ökat våld på Västbanken, till krav från Teheran, till datumet (50 år och 1 dag) eller till någonting annat?
DP: Kanske någon av eller alla dessa; vi vet inte orsaken till tidpunkten. Det skulle helt enkelt kunna vara så at förberedelserna var på plats.
GR: Överraskades Israel på grund av ett underrättelsemisslyckande eller för att den styrande koalitionen var så besatt av andra frågor – framförallt den rättsliga reformen och ett avtal med Saudiarabien – att de ignorerade varningarna från underrättelsetjänsterna?
DP: Alla rapporter är överens om att underrättelsetjänsterna misslyckades fullständigt.
GR: Fokuserade det israeliska säkerhetsetablissemanget alltför mycket på Iran och Hizbollah och glömde Hamas?
DP: Nej jag tror det verkliga problemet var att man missförstod Hamas natur. Säkerhetsetablissemanget trodde att de kunde hanteras genom ekonomi. Illusionen att berikning kan tämja palestinier går tillbaka till sionismens ursprung och består trots att det aldrig lyckats.
R: Hade israelerna med sina högteknologiska försvarssystem, F-35:or och kärnvapen, en falsk känsla av säkerhet som gjorde dem oförberedda på asymmetriska krig?
DP: Ja och de israeliska försvarsstyrkorna (IDF) har med tiden omvandlats till endast en försvars-makt gentemot palestinierna, som Lazar Berman vältaligt har förklarat.
GR: Vad betyder Israel Victory-projektet i detta sammanhang?
DP: Det är lätt. Det betyder att utrota Hamas, att helt och hållet avlägsna dem från Gaza.
GR: Israels premiärminister Benjamin Netanyahu uppmanade Gaza-borna att lämna Gaza. Men vart skall de ta vägen?
DP: Det är tufft. Efter den uppmaningen visade en talesperson för IDF kartor och instruerade invånarna var de skulle evakuera. Jag kan inte säga om de föreslagna tillflyktsorterna verkligen ger skydd eller inte. Jag misstänker att de inte gör det. Israeliska styrkor behöver prioritera minimerandet av civila offer.
GR: Tror du att en IDF markoffensiv i Gaza kommer att bli utdragen, särskilt med tanke på Hamas år av förberedelser, inklusive ett sofistikerat tunnelsystem?
DP: Det beror på hur noggranna IDF är. Om man går från hus till hus som i Jenin 2002 så kommer operationen att gå långsammare och kosta fler liv än om de spränger sig fram. Det i sin tur beror till stor del på graden av vrede i Israel.
GR: Vilket slags förhandlingsutrymme ger de israeliska gisslan Hamas?
DP: Jag är benägen att förutspå "inte mycket". Hur dyrbart varje liv än är så är politikerna inte på humör att låta sig avskräckas av ytterliga dödsfall, varken av gisslan eller soldater.
GR: Kommer Hizbollah att ansluta sig?
DP: Det är en stor osäkerhet. Jag misstänker att det pågår febriga debatter mellan Hizbollahs ledare och Teheran för att bestämma hur de ska göra. Om jag skulle slå vad skulle jag säga nej eftersom ursinnet i Israel kommer att avskräcka Hizbollah.
GR: Hur förutspår du att massakern kommer att påverka israelisk politik: krisregeringen, bordläggandet av rättsreformen, slutet på Netanyahus politiska karriär?
DP: Krisregeringen bildades den 11 oktober och nästan ingen uppmärksammade det. Men den representerar en större politisk utveckling som kommer att få stora konsekvenser utöver Gaza; i synnerhet är den styrande koalitionen inte längre beroende av sina hardliner. Rättsreformen verkar ha avbrutits. Netanyahu använde sitt nionde liv den 7 oktober; han har suttit vid makten under de senaste femton åren och kan inte undgå skulden för katastrofen. Jag tror att detta är slutet på hans politiska karriär.
 Tillkännagivande av Israels krisregering den 11 oktober: Försvarsminister Yoav Gallant (V), Premiärminister Benjamin Netanyahu, ledaren för National Unity Benny Gantz. |
GR: Hur påverkar detta Abraham-avtalen, en möjlig Saudisk-israelisk överenskommelse och Indien-Mellanöstern-Europas ekonomiska korridor (IMEC)?
DP: Israels våldsamma reaktion skakar om Abraham-avtalen men jag förväntar mig att det inte kommer att bryta dem. Ett avtal med Saudiarabien kommer att försenas men inte stoppas. IMEC är just nu inte mer än en önskan.
GR: Vilka är reaktionerna utanför Västvärlden (Ryssland, Kina, länder med muslimsk majoritetsbefolkning etc.) på massakern?
DP: En undersökning som den 11 oktober genomfördes av Washington Institute for Near East Policy visar att "Över hela världen har representanter för ca hundra länder reagerat på kriget på olika sätt. Minst fyrtiofyra nationer har offentligt uttryckt sitt otvetydiga fördömande av Hamas och uttryckligen fördömt deras taktik som terrorism". Detta utgör ett ovanligt starkt stöd för Israel.
GR: Kan Hamas-kriget påverka USAs fokus på Asien?
DP: Det drar tillfälligt tillbaka uppmärksamheten till Mellanöstern men jag förväntar mig att i det långa loppet kommer trenden att vända uppmärksamheten från regionen att fortsätta.
GR: Vilka konkreta åtgärder bör västerländska regeringar vidta som svar på Hamas attack?
DP: Var ska jag börja? Till att börja med: Uppmana Israel att förgöra Hamas. Upphör med all hjälp till den Palestinska Myndigheten. Inför sanktioner mot Turkiet och Qatar för deras hjälp till Hamas.
GR: Vilka åtgärder bör särskilt Tyskland vidta?
DP: Samma åtgärder som andra demokratier men i större utsträckning med tanke på Tysklands unika och oföränderliga skuld till det judiska folket.
