Titel i W.T: "Har det skett en våldsam förändring bland judiska och arabiska israeler eller är det bara en känslostorm"?
Det har skett en tydlig förändring i efterdyningarna av den 7 oktober 2023, den dag då Hamas massakrerade uppskattningsvis 1400 israeler. Tanken på en israelisk seger över palestinierna gick från att vara marginell till att vara mainstream, från perifer till samstämmig. Både politiker och opinionsundersökningar stödjer denna tanke. Israelerna verkar vara ett förändrat folk. Men är de verkligen det?
Premiärminister Benjamin Netanyahu nämnde hela tiden seger: "Seger kommer att ta tid. ...nu fokuserar vi på ett mål och det är att förena våra styrkor och storma framåt för att fullborda segern". Han sade till soldaterna "Hela Israels folk står bakom er och vi kommer att slå till hårt mot våra fiender för att uppnå seger. Till seger"! Och "Vi kommer att gå segrande ur striden".
Försvarsministern Yoav Gallant citerade sig själv när han informerade Joe Biden att en israelisk seger "är viktig för oss och för USA". För sina soldater förklarade Gallant "Jag är ansvarig för att se till att vi segrar". Finansminister Bezalel Smotrich tillkännagav ett stopp "för alla budgetutgifter och omdirigerade dem till endast en sak: Israels seger". Han uppmanade till att Israels mål i kriget mot Hamas skulle bli en "förkrossande seger". Benny Gantz, ledamot i krigskabinettet ansåg att "det nu var dags att vara motståndskraftig och segerrik".
 Krigskabinettet med försvarsminister Yoav Gallant (V), premiärminister Benjamin Netanyahu och partiledaren för National Unity Party Benny Gantz. |
Men dessa politiker representerar vad som allmänt kallas "den mest högerorienterade regeringen i israelisk historia". Hur är det då med andra i landet? Många andra håller definitivt med om att Hamas måste elimineras:
- Naftali Bennett, Tidigare premiärminister: "Det är dags att förgöra Hamas".
- Amir Avivi, Brigadgeneral: "Vi måste förgöra Hamas. Vi måste fullständigt beröva dem deras möjligheter".
- Chuck Freilich, Tidigare biträdande nationell säkerhetsrådgivare (i Ha'aretz): "Israel måste nu en gång för alla besegra Hamas".
- Tamir Heyman, tidigare IDFs underrättelsechef: "Vi måste vinna".
- Yaakov Amidror, tidigare nationell säkerhetsrådgivare: Hamas "bör dödas och förgöras".
- Meir Ben Shabbat, tidigare nationell säkerhetsrådgivare: "Israel bör förstöra allt som har koppling till Hamas".
Och Israels befolkning som helhet? För att ta reda på detta beställde Middle East Forum en opinionsundersökning den 17 oktober av 1086 vuxna israeler. Man fann extraordinärt stöd för att förgöra Hamas, för en markoperation för att uppnå detta och för att inte gå med på några eftergifter i utbyte mot formella band med Saudiarabien.
(Shlomo Filber och Zuriel Sharon från Direct Polls Ltd. utförde opinionsundersökningen; den har en statistisk felmarginal på 4 procent).
På frågan "Vad borde vara Israels huvudmål" i det pågående kriget, svarade 70 procent av allmänheten att det var att "eliminera Hamas". Däremot svarade endast 15 procent att "säkerställa en ovillkorlig frigivning av de som Hamas tillfångatagit" och 13 procent "att fullständigt avväpna Hamas". Anmärkningsvärt nog föredrog 54 procent av de israeliska araberna (eller mer tekniskt korrekt, väljare som stödde Joint list, ett radikalt antisionistiskt parti) att "eliminera Hamas" som huvudmål.
I valet mellan en markoperation i Gaza för att utrota Hamas och att undvika en markoperation till förmån för ett annat sätt att hantera Hamas valde 68 procent det förra och 25 procent det senare. Den här gången instämde 52 procent av de israeliska araberna med majoriteten.
Så många som 72 procent av de svarande avvisade att göra "betydande eftergifter till den Palestinska Myndigheten" som pris för att upprätta formella band, medan endast 21 procent säger ja till detta. Här röstade 62 procent av de israeliska araberna med majoriteten.
Kort sagt dominerar anti-Hamas- och anti-Palestinska Myndigheten-känslor israelisk politik, med endast de två vänsterpartierna (Labor och Meretz) i opposition. Till och med en majoritet av de israeliska araberna är medvetna om den fara som Hamas och den Palestinska Myndigheten utgör för deras säkerhet och välbefinnande.
Den stora frågan är då: är detta raseri ett tecken på en grundläggande förändring i inställning bland judar och araber eller är det endast ett övergående känslosvall?
