Titel i L'Informale: "Ett halvt misslyckande verkar mest troligt"
L'Informale: Kan du vara snäll och kommentera gisslanavtalet mellan Israel och Hamas.
Daniel Pipes: Var ska man börja? 1. Benjamin Netanyahu gjorde sig ett namn som en kontraterrorismspecialist som upprepade gånger insisterade på att man inte förhandlar med terrorister. 2. Israel har en väldigt smärtsam historia av att släppa säkerhetsfångar som efter att de släppts fortsatt med att orsaka förstörelse för Israel; Yahya Sinwar, en av ledarna bakom 7 oktoberattackerna, är bara det senaste exemplet. 3. Israel antog en lag 2014 som förbjuder just den här sortens utbyte; hur är detta lagligt?
L'Informale: Kommer avtalet att förhindra Israel från att vinna i Gaza?
DP: Ja, jag förväntar mig det. Regeringen gjorde ett uttalande där de insisterade på att man "kommer att fortsätta kriget för att ... slutföra elimineringen av Hamas och säkerställa att det inte kommer några nya hot mot staten Israel från Gaza", men jag tror att detta är ihåliga ord. Förutom gisslanavtalet har Israel återupptagit att förse Gaza med vatten, bränsle och mat. Det känns som en återgång till 7 oktober bara med större förstörelse i Gaza.
L'Informale: Alex Nachumson skriver att "befria den israeliska gisslan, brutalt slitna från sina hem bör vara operationens främsta mål. Men ... det är mer troligt att gisslan släpps först när Hamas känner att deras tid håller på att rinna ut, när de känner de israeliska stövlarna på sin nacke". Håller du med?
DP: Ja. Men mer fundamentalt så kan man inte utkämpa ett krig om gisslans familjer sitter i krigsrummet och har en stor roll i att bestämma strategin.
L'Informale: Qatar har haft en stor roll i att förhandla fram avtalet som finansiärer av islamism och också som medlare mellan terrorister och demokratier. Din åsikt?
DP: Hafiz al-Asad, Syriens diktator, spelade på 1980-talet ett spel där han var både mordbrännare och brandman; han stödde grupperna som tillfångatog amerikaner och andra gisslan och släppte dem sedan under högtidliga former till stort jubel. Qatars Tamim bin Hamad Al Thani upprepar nu denna roll lika skickligt.
 Bara leenden: Qatars Tamim bin Hamad Al Thani och Hamasledaren Ismail Haniya i Doha i december 2019. |
L'Informale: Det verkar som den amerikanska regeringen försökte styra Israels svar redan från 7 oktober. Är det verkligen fallet?
DP: Absolut. I efterhand ser Joe Bidens starka stöd för Israel ut som både ett verkligt känslomässigt svar och också ett försök att få inflytande över regeringen.
L'Informale: Hur mycket påverkas israels utrikespolitik av Washingtons önskemål?
DP: Washingtons inflytande fluktuerar. Som regel ökar det i tider av goda relationer och minskar i tider av dåliga. Det är därför jag föredrar när relationerna inte är så bra. Under de förhållandena gör Israel färre misstag under amerikansk press.
 Inga leenden: Obama och Netanyahu ogillade varandra – och det gagnade Israel. |
L'Informale: I en artikel nyligen av dig med titeln "Israel har snabbt återgått till sin gamla dåliga politik": varför då?
DP: Av samma anledning som palestinierna undantagslöst återgår till sin dåliga politik: båda sidor sitter fast i starka historiska mentaliteter. Oavsett hur dysfunktionella de än är så är det samma attityder och reflexer som återuppstår ad nauseum: Palestinsk avvisningspolitik och israelisk försoning. Omedelbart efter 7 oktober verkade det som om israelerna hade brutit med försoningspolitiken; nu ser vi att så inte var fallet, åtminstone bland politiker och säkerhetsetablissemanget.
L'Informale: Varför har Israel aldrig uppnått seger över sina palestinska fiender?
DP: Eftersom man aldrig försökt. Israel besegrade framgångsrikt sina arabiska fiender – Egypten, Jordanien och Syrien, i synnerhet – men de avstod från att utnyttja sina fördelar mot palestinierna. Tänk bara på 1982 när de avstod från att döda Yasser Arafat. Eller 1993 när de gav honom kontroll över angränsande territorium. Eller 2005 när de ensidigt drog sig tillbaka från Gaza.
L'Informale: Hur kommer Israels krig mot Hamas att sluta: ett misslyckande, ett halvt misslyckande eller med seger?
DP: Ett halvt misslyckande verkar mest troligt. Kanske kommer ett folkligt missnöje med kriget mot Hamas då att leda till en ilska som leder till en förändring som gör slut på den historiska israeliska försoningsmentaliteten.
