Vad vill islamistiska terrorister? Svaret borde vara uppenbart men är det inte.
För en generation sedan klargjorde terroristerna vad deras mål var. När terrorgruppen Popular Front for the Liberation of Palestine tre gånger i september 1970 kapade flygplan krävde de, framgångsrikt, att fängslade arabiska terrorister i Storbritannien, Schweiz och Västtyskland skulle friges. Vid attacken på B'nai Briths huvudkontor och två andra byggnader i Washington D.C. krävde en Hanafimuslimsk grupp att en film med titeln Mohammad, Messenger of God skulle förbjudas, att $750 skulle utbetalas till dem som återbetalning av ett bötesbelopp, att myndigheterna skulle överlämna till dem de fem män som hade massakrerat Hanafiledarens familj, samt frisläppandet av Malcolm X mördare.
Sådana "icke förhandlingsbara krav" ledde till svåra gisslandraman. "Vi kommer aldrig att förhandla med terrorister", deklarerade regeringens talesmän. "Ge dem Hawaii men se till att min man kommer tillbaka" bad fruarna till de män som hölls som gisslan.
Detta hände för länge sedan och terminologin är så bortglömd att till och med President Bush nu talar om "icke förhandlingsbara krav" (i hans fall handlar det om mänsklig värdighet), alltmedan han glömmer det dödliga ursprunget av denna fras.
De flesta terrorattacker mot västvärlden idag genomförs utan att några krav uttalas. Bomber sprängs, flygplan kapas och kraschar in i byggnader, hotell kollapsar. De döda räknas. Detektiver spårar upp gärningsmännens identiteter. Skumma webbsidor kommer med obestyrkta anspråk.
Men anledningen till våldet kan inte förklaras. Analytiker, även jag, kan enbart spekulera om motiven. Dessa kan ha att göra med terroristens personliga anledning till missnöje baserat på fattigdom, fördom eller kulturellt utanförskap. Alternativt kan en avsikt att ändra internationell politik vara ett motiv: göra "en Madrid" och få regeringar att dra tillbaka sina trupper från Irak; övertyga amerikaner att lämna Saudiarabien; få ett slut på amerikanskt stöd till Israel; pressa New Delhi till att ge upp kontrollen över hela Kashmir.
Vilken som helst av dessa motiv kunde ha bidragit till våldet; som Londontidningen Daily Telegraph uttrycker det bidrog problemen i Irak och Afghanistan båda med "ytterligare en ny sten till berget med missnöje som militanta fanatiker har byggt upp". Dock är inget av dessa avgörande skäl för att ge sitt liv för att döda andra.
I nästan alla fall har jihaditerrorister en uppenbar, självfallen ambition: att skapa en värld dominerad av muslimer, islam och den islamiska Shari'alagen. Eller, för att återigen citera Daily Telegraph, deras "verkliga projekt är att utvidga det islamiska området på jorden och etablera ett världsomspännande 'kalifat' baserat på Shari'alagen".
Terrorister deklarerar öppet detta mål. De islamister som mördade Anwar el-Sadat 1981 dekorerade sina fängelseceller med banderoller som förkunnade "kalifatet eller döden." En biografi av en av de mest inflytelserika islamistiska tänkarna i modern tid och en person med inflytande på Osama bin Laden, Abdullah Azzam, deklarerar att hans liv "kretsade runt ett enda mål, nämligen skapandet av Allahs styre på jorden" och återupprättandet av kalifatet.
Bin Laden själv pratade om att tillförsäkra att "det fromma kalifatet kommer att grundas i Afghanistan". Hans ställföreträdareAyman al-Zawahiri drömde också om att återupprätta kalifatet för när så skedde, skrev han, "skulle historien, med Guds hjälp, ta en ny vändning i motsatt riktning mot USAs imperium och världens judiska regeringar". En annan Al-Qaeda ledare, Fazlur Rehman Khalil, ger ut en tidning som förkunnar att "på grund av jihads välsignelse har Amerikas nedräkning börjat. De kommer snart att förklara sig besegrade", åtföljd av skapandet av kalifatet.
Eller, som Mohammed Bouyeri skrev på lappen han satte fast på den Nederländske filmaren Theo van Goghs kropp efter att han dödat honom, "islam kommer att segra genom blodet från martyrer som sprider sitt ljus till alla mörka hörn på denna jord".
Värt att notera är att van Goghs mördare blev frustrerad av de felaktiga motiv som tillskrevs honom. Vid rättegången mot honom hävdade han tvärtom: "Jag gjorde det jag gjorde enbart på grund av min tro. Jag vill att ni skall veta att jag agerade på grund av övertygelse och att jag inte dödade honom på grund av att han var holländare eller på grund av att jag är marockan och kände mig förolämpad."
Trots att terrorister framför sina jihadmotiv högt och klart hör ofta varken västerlänningar eller muslimer dem. Islamiska organisationer, noterar den kanadensiske författaren Irshad Manji, låtsas att "islam är en oskyldig åskådare i dagens terrorism".
Vad terroristerna vill är väldigt tydligt. Det krävs ett enormt förnekande för att inte erkänna detta, men vi i västvärlden har antagit utmaningen.
