Omvärlden har knappast märkt av det men en snabbt växande andel pengar hanteras nu i enlighet med den islamska lagen Sharia. Enligt en studie "hanterade vid slutet av år 2005 fler än 300 institutioner i över 65 länder tillgångar till ett värde av mellan $700 miljarder och $1 biljon på ett sätt som är förenligt med Sharia".
Islamisk ekonomi har snabbt blivit en maktfaktor att räkna med på grund av den spirande oljeexporten och växande antal islamiska finansiella instrument (som räntefria huslån och sukuk värdepapper). Men vad betyder allt detta? Kan Sharia-anpassade instrument utmana den rådande internationella finansiella ordningen? Skulle en islamisk ekonomisk regim verkligen, som en entusiast hävdar, kunna betyda slutet på orättvisor eftersom "staten tar ansvar för att alla människor har det bra"?
 Timur Kuran, professor i ekonomi och statskunskap vid Duke University. |
|
Nu undervisar han vid Duke University. Kuran har uppdagat att begreppet "islamisk ekonomi" inte härstammar från Muhammeds tid utan är en "påhittad tradition" som uppstod på 1940-talet i Indien. Föreställningen om en ekonomisk ordning som "klart och tydligt är islamisk är väldigt ny". Även de mest lärda muslimerna för hundra år sedan skulle ha blivit förstummade av den "islamiska ekonomin"
Tanken föddes först hos en islamistisk intellektuell vid namn Abul-Ala Mawdudi (1903-79). För honom fungerade islamisk ekonomi som ett medel för att uppnå många mål: till att se till att relationerna med icke-muslimer kunde hållas på en så låg nivå som möjligt, till att förstärka den kollektiva känslan av muslimsk identitet, till att ta islam in i en ny era av mänsklig aktivitet samt att modernisera utan att västernisera.
I mitten på 1960-talet blev islamisk ekonom ett akademiskt ämne och under oljeboomen på 1970-talet blev det ett viktigt ämne som fick stor betydelse då Saudiarabien och andra muslimska olje-exportörer för första gång ägde betydande penningbelopp och tillförde projektet "enormt stor hjälp".
Förespråkarna för islamisk ekonomi bygger sitt ställningstagande på två grundläggande påstående: att den nuvarande kapitalistiska ordningen har misslyckats och att islam erbjuder botemedlet. För att värdera det andra påståendet har Kuran ägnat sig åt att förstå den faktiska funktionen av islamisk ekonomi genom att fokusera på dess tre huvudpåståenden: att man har avskaffat ränta på pengar, uppnått ekonomisk jämlikhet och etablerat en överlägsen affärsetik. Han har upptäckt att den på alla tre punkter har misslyckats.
1) "Inte någonstans har ränta rensats bort från ekonomiska transaktioner och inte någonstans har islamiseringen av ekonomin fått stort stöd." Exotiska och komplexa metoder för att dela vinst och förlust såsom ijara, mudaraba, murabaha samt musharaka är alla förtäckta räntekostnader. Banker som hävdar att de är islamiska är faktiskt "mer som andra moderna finansinstitut än någonting annat i det islamska kulturarvet". I korthet kan man säga att det finns nästan ingenting islamiskt med det islamiska banksystemet – vilket förklarar varför Citibank och andra stora västerländska bankinstitut har betydligt större islamanpassade insättningskonton än de specifikt islamiska bankerna.
2) "Inte någonstans har målsättningen att minska ojämlikheter genom införandet av zakat-skatten lyckats. Tvärtom säger Kuran att denna skatt "inte nödvändigtvis överför resurser till de fattiga, det kan faktiskt vara så att den överför resurser bort från dem". Ännu värre är det i Malaysia där zakat-beskattning som antas vara menat för att hjälpa de fattiga istället verkar fungera som "en lämplig förevändning för att gynna allmänna islamiska mål och för att fylla fickorna på religiösa tjänstemän".
3) "Den förnyade tonvikten som lagts på ekonomisk moral har inte haft någon märkbar effekt på det ekonomiska beteendet." Detta på grund av att, precis som med socialismen, "vissa inslag i den islamiska ekonomiska ordningen står i konflikt med den mänskliga naturen".
Kuran avfärdar hela begreppet islamisk ekonomi. "Det finns inget specifikt islamiskt sätt att bygga ett skepp, eller att försvara ett landområde, eller att bota en sjukdom, eller förutse vädret", så varför skulle det finnas ett för pengar? Han drar slutsatsen att det speciella med islamisk ekonom inte ligger i ekonomin utan i identitet och religion. Systemet "har gynnat spridandet av antimoderna … tankesätt i hela den islamiska världen. Det har också bidragit till att utveckla en omgivning som befrämjar islamistisk militarism".
Islamisk ekonomi har förmodligen bidragit till den globala ekonomins instabilitet genom "förhindrandet av institutionella sociala reformer som är nödvändiga för en hälsosam ekonomisk utveckling". Om muslimer verkligen var förbjudna att betala ränta eller ta ränta skulle de vara förvisade "till utkanten av den internationella ekonomin".
I korthet kan man säga att islamisk ekonomi har obetydlig ekonomisk påverkan men utgör en betydande politiskt fara.
