Schweiziska minareter och europeiska islam

Hur viktig är den nyligen genomförda folkomröstningen i Schweiz om att förbjuda byggandet av minareter (ett torn bredvid moskén från vilken man kallar till bön)?

Vissa kanske ser de 57,5 % mot 42,5 % av rösterna för ett godkännande av en författningsförändring som i det närmaste meningslös. Det politiska etablissemanget är till överväldigande del emot förändringen, förbudet kommer sannolikt aldrig att träda i kraft. Endast 53,4 % av de röstberättigade röstade vilket innebär att det bara är 31 % av hela befolkningen som godkänner förbudet. Förbudet gäller inte frågan om islamistiska aspirationer och ännu mindre muslimsk terrorism. Det har inte någon påverkan på utövandet av islam. Det förhindrar varken byggandet av nya moskéer eller kräver att Schweiz fyra existerande minareter rivs ner.

Det är också möjligt att avvisa röstningen som det nyckfulla resultatet av Schweiz unika direkt demokrati, en tradition som går tillbaka till 1291 och inte finns någon annanstans i Europa. Den distingerade tyska analytikern Josef Joffe anser omröstningen vara en populistiskreaktion på den räcka av förödmjukelser som schweizarna har fått utstå under senare år och som kulminerade i tillfångatagandet av två affärsmän i Libyen och den schweiziske presidentens förödmjukande ursäkt för att få dem frisläppta.

"Our Lady of the Rosary", Qatars första kristna kyrka saknar kors, kyrkklocka, kupol, kyrktorn och skyltar.

Jag anser emellertid att folkomröstningen kommer att få konsekvenser, och detta långt utanför Schweiz gränser.

För det första reser det känsliga frågor om ömsesidighet i de muslimsk-kristna relationerna. Några få exempel: När Our Lady of the Rosary, Qatars första kyrka någonsin, öppnades 2008 skedde detta utan vare sig kors, kyrkklocka, kupol, kyrktorn eller skyltar. Kyrkans präst Fader Tom Veneracion förklarade frånvaro av dessa: "Tanken är att vara diskreta, vi önskar inte röra upp några känslor." Och när den kristna staden i övre Egypten, Nazlet al-Badraman, äntligen efter fyra års "hårda förhandlingar, vädjanden och kamp med myndigheterna", fick tillåtelse i oktober att återställa ett vacklande torn vid Mar-Girgiskyrkan så attackerades de av en grupp på omkring 200 muslimer som kastade stenar och skrek islamiska och fanatiska slagord. Situationen för de kristna kopterna är så dålig att de har återgått till att bygga hemliga kyrkor.

Varför, frågar den Katolska kyrkan och andra, måste kristna utstå sådana kränkningar medan muslimer åtnjuter fullständiga rättigheter i historiskt kristna länder? Den schweiziska omröstningen passar in i denna nya anda. Islamisterna avvisar naturligtvis denna jämställdhetspremiss; Irans utrikesminister Manouchehr Mottaki varnade sin schweiziske motpart för ospecificerade "konsekvenser" för vad han kallade anti-islamiska aktioner, ett underförstått hot om att göra minaretförbudet till ett internationellt ämne jämförbart med ståhejet runt de danska skämtteckningarna 2006.

Irans utrikesminister Manouchehr Mottaki varnar för "konsekvenser" för anti-islamiska aktioner.

För det andra: Europa står vid en vägkorsning vad gäller respekten för sin muslimska befolkning. Av det tre huvudprospekten för framtiden – att komma överens, islam i dominans eller avvisande av muslimer – är det första högst otänkbart men alternativ två och tre är båda lika möjliga. I detta sammanhang representerar den schweiziska omröstningen en potentiellt viktig legitimisering av anti-islamiska åsikter. Omröstningen fick stöd över hela Europa vilket visade sig genom onlineomröstningar som sponsrades av mainstream-pressen och genom uttalanden från ledande personer. Här följer några exempel:

Frankrike: 49 000 läsare av Le Figaro, skulle med en marginal av röstsiffrorna 73% mot 27% rösta för ett förbud mot minareter i sitt land. 24 000 läsare av L'Express instämde med siffrorna 86% mot 12% och 2% vet-ej röster. En framstående ledarskribent, Ivan Rioufol på Le Figaro, skrev en artikel med titeln "En hyllning till det schweiziska folkets motstånd". President Nicolas Sarkozy citerades när han sade att "folket i Schweiz, liksom i Frankrike, vill inte att deras land skall förändras och tappa sin egenart. De vill behålla sin identitet".
Tyskland: 29 000 läsare av Der Spiegel röstade med siffrorna 76% mot 21% och två procent vet-ej röster, för att förbjuda minareter i Tyskland. 17 000 läsare av Die Welt röstade med siffrorna 82-16 ja till "Ja, jag känner mig begränsad av minareter" mot "Nej, religionsfrihet förpliktigar".
Spanien: 14 000 läsare av 20 Minutos röstade med siffrorna 93% - 6% för uttalandet "Bra, vi måste tygla islamiseringens tilltagande närvaro" mot "Dåligt, det är ett hinder för integration av invandrare". 35 000 läsare av El Mondo svarade med 80% mot 20% att de stöder ett schweizisktliknande förbud för minareter.

Även om de inte är vetenskapliga så visar obalansen i dessa (och andra) opinionsundersökningar att en majoritet på mellan 73 och 93 procent stöder den schweiziska folkomröstningen vilket tyder på att de schweiziska väljarna representerar växande anti-islamiska känslor i hela Europa. Det nya tillägget bekräftar också och uppmuntrar potentiellt till motstånd mot kontinentens islamisering.

Detta innebär att den schweiziska omröstningen representerar en möjlig vändpunkt för europeiska islam.

Uppdatering den 9 december 2009: En vetenskaplig opinionsundersökning i Belgien, sponsrad av veckotidningen Le Soir och utförd av iVOX, fann att 59,3 procent av den belgiska befolkningen vill ha ett liknande förbud som det schweiziska vad gäller byggandet av nya minareter och att 56,7 procent vill ha ett förbud för byggandet av moskéer. I opinionsundersökningen som genomfördes mellan den 3 och 5 december 2009 deltog 1050 personer. Undersökningen har en felmarginal på högst tre procent.

Näraliggande ämnen: Muslimer i Europa prenumerera gratis på daniel pipes svenska mejllista som utkommer varje vecka Denna text får återges eller vidarebefordras under förutsättning att den presenteras som en helhet med komplett information om författaren, datum för publicering, platsen för publicering samt original URL.