"Vem skulle för ett sekel sedan ha trott att judar skulle vara bättre soldater och araber bättre reklammakare"? Detta frågade jag redan år 2005.
Det främsta exemplet på arabernas PR-skicklighet ligger i deras förmåga att transformera kartan över den arabisk-israeliska konflikten. Under tidigare decennier visade kartan över den arabisk-israeliska konflikten Israel i ett jättestort Mellanöstern, en närvaro så liten att man praktiskt taget behövde ett förstoringsglas för att hitta det. I dag framställs dock konflikten med ett enormt stort Israel hängande över de uppdelade Västbanken och Gazaområdena.
Denna förändring av storleken antyder en förändring av statusen som svagare part; där Israels svaghetsstatus en gång klart lyste igenom där har palestinierna nu tillskansat sig den positionen med alla fördelar detta medför.
En nyligen genomförd studie av Joseph A. Vandello, Nadav P. Goldschmied och David A. R. Richards, "The Appeal of the Underdog", i Personality and Social Psychology Bulletin utgår från föreställningen att "När människor ser tävlingar dras de ofta till människor som ses som missgynnade eller osannolika vinnare. … Om människor tenderar att sympatisera med en människa som ses som svagare kan inställningen till parterna i denna konflikt strategiskt formas genom att betona den ena gruppens status som den svagare parten gentemot den andra gruppen".
Trion testade sedan denna hypotes genom att delvis titta på den arabisk-israeliska konflikten. För att upptäcka den möjliga fördelen med att upplevas som den svagare parten utförde författarna ett experiment i vilket de
skapade en status som svagare part genom att väldigt försiktigt förstärka de fysiska storleksskillnaderna med kartor som ändrade perspektiv för att få ett iögonfallande Israel som stort, omringande de mindre ockuperade palestinska områdena eller tvärtom genom att få Israel att verka mindre genom att visa det omringat av de arabiska länderna i ett Stormellanöstern.
Efter att ha startat experimentet med två kartor "förutspådde författarna att denna förändring av visuellt perspektiv skulle skapa uppfattningen om vem som var den svagare parten vilket i sin tur skulle visa sig i stöd för den svagare sidan".
De förutsåg helt korrekt. Liten storlek visar sig vara nyckeln till att uppfattas som den svagare parten:
Deltagarna tillfrågades vilken sida de ansåg vara den svagare parten i konflikten. När Israel framställdes som stort på kartan så såg 70 % palestinierna som den svagare parten. Men när Israel framställdes som litet på kartan var det 62,1 % som såg Israel som den svagare parten.
Att uppfattas som den svagare parten förlänar definitivt fördelar när det gäller att vinna politiska sympatier:
Deltagarna tillfrågades också vilken grupp de kände mest stöd för. När Israel framställdes som stort på kartan kände 53,3 % större stöd för palestinierna. När Israel framställdes som litet på kartan kände 76,6 % mer stöd för Israel.
Det är en skillnad på 23 procent, vilket är enormt mycket. Liten storlek noterade de har också en "betydelsefull" påverkan på styrkan på stödet:
Deltagarna ombads att bedöma hur starkt stöd de kände för vardera sidan i konflikten på en skala från 1 (inget) till 5 (starkt). När Israel framställdes som stort på kartan uttryckte deltagarna något mer stöd för palestinierna (3,77 vs 3,73) men när Israel framställdes som litet på kartan uttryckte deltagarna större stöd gentemot israelerna (4,00 vs 3.30).
Kommentarer:
(1) Det är något underligt med att i en situation på liv och död heja på den svagare parten som om det inte gällde någonting mer än en idrottstävling, men så är det. Modernt liv kräver att man fattar beslut om många frågor om vilka man saknar kunskap; och åsikterna hos en dåligt informerad allmänhet kan driva fram den opinionsdrivna politiken i fullt utvecklade demokratier.
(2) Heja på den svagare parten passar in i ett större sammanhang. Till exempel dokumenterade jag 2006 i "Strange Logic in the Lebanon War") att "lida förluster och se ut som ett offer hjälper till att höja ens status" i slaget om den allmänna opinionen.
(3) Att vilja framstå som den svagare parten eller att lida fler förluster vänder upp och ner på det som historiskt ansetts viktigast "varigenom varje sida vill skrämma fienden genom att framstå som grym, outtröttlig och segerrik".
(4) Denna omkastning är ett av många sätt på vilket krigföring fundamentalt har förändrats under de senaste 60 åren; det har förvandlats till en i det närmaste oigenkännlig variant av sin historiska identitet.
(5) Inramningen av ett krig – att forma hur det uppfattas – har blivit så viktigt att, som jag uttryckte det 2006 "Clausewitz tyngdpunkt har flyttats från slagfältet till ledarsidorna och nyhetsuppläsarna. Hur krig uppfattas är lika viktigt som hur det faktiskt utkämpas".
(6) Svaga men uppfinningsrika organisationer som Hizbollah och Hamas har bättre anpassat sig till denna nya verklighet än starka men traditionsbundna västerländska regeringar.
(7) De regeringarna behöver göras medvetna om hur viktigt PR är i krig.
