Ett nytt tyskt politiskt parti, Die Freiheit (Friheten) höll sitt första möte den 28 oktober i Berlin. Jag befann mig just då i Berlin så partiets ledarskap inbjöd mig att vara den enda icke-medlem av det nyskapade partiet som fick bevittna och rapportera om dess konstituerande möte.
 Freiheits ordförande, René Stadtkewitz, omgiven av andra ledare i partiet vid det konstituerande mötet. |
En stor del av tiden ägnades åt de juridiska krav som ställs för att registrera ett politiskt parti i Tyskland: man inledde med ett upprop av de närvarande, röster räknades, organisatoriska procedurer förklarades, steg vidtogs med siktet inställt på att ställa upp i valet i Berlin i september 2011 och representanter valdes, inklusive ordförande René Stadtkewitz, 45. Han har Östtysk bakgrund och sitter i Berlins parlament, han var medlem i det styrande konservativa Kristdemokratiska unionen tills han uteslöts för en månad sedan på grund av att han offentligt var värd för den Nederländske politiken Geert Wilders.
Det mest intressanta för mig var hans muntliga genomgång av partiets politik plus utdelningen av ett 71-sidigt Grundsatzprogramm ("Principprogram") där partiets hållning beskrivs detaljerat. Stadtkewitz förklarade behovet av ett nytt tyskt parti med motiveringen att "De etablerade partierna dessvärre inte är beredda att klart ta ställning utan lämnar folket ensamma med sina bekymmer". Programmet varken skräder orden eller tänker i snäva banor. Första meningen förklarar att "Västvärldens civilisation som i århundraden varit världsledande, står inför en existentiell kris".
Det nya partiet vars slogan är "partiet för mer frihet och demokrati" talar öppet om islam, islamism, islamisk lag och islamisering. Det börjar med insikten att "Islam är inte bara en religion utan också en politisk ideologi med sitt eget juridiska system", partiet uppmanar till granskning av imamer, moskéer och islamiska skolor, till en översyn av islamiska organisationer för att försäkra sig om att dessa följer tysk lag och man fördömer försök att bygga en parallell juridisk struktur baserad på Sharia. Deras analys sammanfattar med eftertryck: "Vi motsätter oss av all vår kraft islamiseringen av vårt land".
Freihet stöder kraftfullt Israel och kallar det för "den enda demokratiska staten i Mellanöstern. Landet är därför den västliga världens utpost i en arabisk omgivning. Alla demokratiska länder borde visa ett stort intresse för att Israel ska få leva med fritt självbestämmande och säkerhet. Vi uttrycker tydligt vårt stöd för Israels rätt att existera, vilket inte är öppet för diskussion".
Oavsett hur tydliga dessa avsnitt än är så utgör de tillsammans med avvisandet av turkiskt medlemskap i EU endast omkring 2 procent av principprogrammet som bygger på traditionella västliga värderingar och politiska förhållningssätt som är vanliga i tyskt politiskt liv. Dess ämnen innefattar tysk folktillhörighet, direkt demokrati, familjen, utbildning, arbetsplatsen, ekonomi, energi, miljö, hälsa och så vidare. Det är förnuftigt att erbjuda en bred plattform där anti-islamiseringsprogrammet passar in i en full politisk meny.
Trots detta betonade naturligtvis pressbevakningen vid mötet Freiheits position vis-à-vis islam och beskrev det som ett smalt "anti-islamiskt parti".
Etablerandet av Freiheit reser två observationer: För det första passar det in i ett mönster av framväxande europeiska partier som fokuserar på islam som centralt för deras uppgift. På så sätt skiljer sig Freiheit från de andra med sitt bredare synsätt. Medan Wilders PVV skyller nästan alla sociala problem på islam så har Freiheit förutom "med all vår kraft motsätter vi oss islamiseringen av vårt land" också många andra frågor på sin dagordning.
För det andra ligger Tyskland påfallande långt efter de flesta europeiska länder med en stor muslimsk befolkning genom att man inte har ett parti som står upp mot islamiseringen. Detta kan inte skyllas på brist på försök; tidigare försök ebbade ut. Slutet på år 2010 kan komma att vara ett gynnsamt tillfälle att sjösätta ett sådant parti med tanke på den massiva kontrovers i Tyskland över Thilo Sarrazins bok som uttrycker farhågor över den muslimska invandringen följt av kansler Angela Merkels uttalande om att multikulturalismen har "fulltständigt misslyckats". En förändring av sinnesstämningen verkar vara på väg.
Freiheitspartiet har tillkommit som en mainstream, uppriktig och konstruktiv ansträngning för att hantera ett utomordentligt komplext och långvarigt problem. Om de lyckas kan det förändra politiken i Europas mest inflytelserika land.
