Kan saudierna komma att spränga sin oljeinfrastruktur i luften?

Grävande journalisten Gerald Posner avslöjar något mycket märkvärdigt i Kungadömets hemligheter:Insiderberättelsen om den saudi-amerikanska kopplingen (Secrets of the Kingdom: The Inside Story of the Saudi-U.S. Connection), sin bok som kommer att ges ut av Random House senare den här månaden: att den saudiska regeringen kan ha utrustat sin olje- och gas infrastruktur med ett självförstörande system som skulle hålla det ur drift i årtionden. Om detta är sant så kan det underminera världsekonomin när som helst.

Posner börjar med att påminna om diverse antydningar från amerikanarna på 1970-talet om att det höga priset och den begränsade oljeproduktionen kan leda till en amerikansk invasion av Saudiarabien och beslagtagning av deras oljefält. 1975 till exempel hotade utrikesminister Henry Kissinger dunkelt saudierna med en trippel-negativ: "Jag säger inte att det inte finns omständigheter där vi inte skulle använda kraft" mot dem.

Som svar, visar Posner, började det saudiska ledarskapet fundera på sätt att förhindra en sådan händelse. De kunde inte göra det på det vanliga sättet, genom att bygga upp sin militär, eftersom det skulle vara meningslöst gentemot de mycket starkare amerikanska styrkorna. Så monarkin - en av de mest kreativa och underskattade politiska styrkorna i modern historia - började istället använda sig av ohederlighet och avskräckning. Hellre än att bygga försvarsanläggningar runt sina oljeinstallationer gjorde de det motsatta, genom att införa ett hemligt nätverk av sprängmedel som var utformat att lämna den stora olje- och gas infrastrukturen obrukbar - och inte bara temporärt, utan länge.

Det är den här slutsatsen som Posner, som har författat tio böcker (inklusive Case Closed, den slutgiltiga redogörelsen av John F. Kennedymordet) detaljerat beskriver i ett kapitel som heter "Scorched Earth", baserad på uppsnappad underrättelse han fick tillgång till. Den saudiska planeringen började på allvar, rapporterar han, efter Kuwaitkriget 1990-91, när irakierna lämnade efter sig ett inferno av oljefältsbränder… vilket, till allas förvåning, släcktes inom loppet av några månader, inte år. Till svar kom saudierna på sätt att försäkra att deras olja hölls borta från marknaden. De började

utforska möjligheten av endast ett tryck-på-knappen självförstörande system, skyddat av en serie inbyggda säkerhetssystem. Det var uppenbarligen deras sätt att försäkra sig om att om någon annan roffade åt sig världens största oljereserver och tvingade dem att fly landet som de hade grundat, så kunde det saudiska kungahuset åtminstone se till att det de lämnade kvar var värdelöst.

Det här blev ett högprioriterat projekt för kungariket. Posner tillhandahåller viktiga detaljer angående mekaniken bakom sabotagesystemet, hur det förlitade sig på omarkerad Semtex från Tjeckoslovakien för sprängmedlen och på smutsiga bomber (radiation dispersal devices, RDD) för att förorena områdena och göra oljan obrukbar i en generation fram i tiden. De senare möjligheterna inkluderade en eller flera radioaktiva element såsom rubidium, cesium 137, och strontium 90.

Att samla in de sistnämnda materialen, förklarar, Posner, var inte svårt eftersom de inte används i kärnvapen och ingen var kreativ nog att förutse de saudiska avsikterna:

Det är nästan omöjligt att föreställa sig att någon kunde ha tänkt att ett land skulle skaffa sig sådant material … och sedan avleda små mängder internt till explosiva redskap som kunde göra stora delar av deras eget land obeboeligt i flera år.

Saudiska ingenjörer placerade tydligen sedan sprängmedlen och RDD genom hela deras olje- och gas infrastruktur, i hemlighet, med full aktiveringskontroll, och överallt.

Själva oljefälten, livlinan för framtida produktion, är anslutna … för att eliminera inte bara betydande oljekällor utan också utbildad personal, de datoriserade systemen som till synes tidvis konkurrerade med NASAs, rörledningar som transporterar oljan från fälten …, toppmoderna vattenanläggningar (vatten injiceras in till fälten för att trycka ut oljan), kraftoperationer, och även kraftöverföring i regionen.

Inte heller är detta allt; saudierna saboterade också sina rörledningar, vattenverk, generatorer, raffinaderier, förvaringsbehållare, och exportanläggningar, inklusive hamnar och oljeplattformar för oljelastning.

De avslutade inte sabotaget på ett visst datum för att sedan låta det vara; istället, understryker Posner, så är det en kontinuerlig operation, maskerad som regelbundet underhåll eller säkerhetsförbättringar. Han berättar till exempel att saudierna var "särskilt stolta när de år 2002 kunde infoga ett mindre, mer sofistikerat nätverk av högdensitetssprängämnen i två gas-olje separationsanläggningar".

Posner tar upp möjligheten att hela det här scenariot är saudisk teater, ämnat att avskräcka utomstående krafter men utan någon verklighet. Tills någon kan kontrollera om det finns sprängämnen så finns det inget sätt att fastställa om det är sant eller en bluff. En annan begränsande faktor: Semtexsprängmedlet har bara några få användbara år kvar, eftersom det går ut ungefär 2012-13.

Det sagt, så måste planläggarna anta att sabotagesystemet är på plats, och förbereda sig för konsekvenserna. Om det här ett-tryck-på-knappen självförstörande systemet existerar och används, vilken påverkan kommer det att ha? USA:s och andra regeringar håller ungefär 1.3 miljarder fat olja och gas i strategiska reserver, ett lager som skulle räcka i ungefär sex månader. Det skulle bli katastrof, anser Posner. "Så fort de strategiska reserverna visade sig vara otillräckliga skulle en nukleär omgivning i Saudiarabien skapa förödande höjningar av oljepriser, politisk instabilitet och lågkonjunktur som inte har setts sedan 1930-talet".

Om ett sådant system är på plats så kommer jag att tänka på två konsekvenser. Om den saudiska monarkin bevarar sitt grepp om makten (vilket jag anser är troligt), så har det skapat för sig själv ett unikt avskräckande mot invasion. Men om monarkin ersätts av ett islamskt emirat med samma syfte som talibanerna i Afghanistan (deras huvudsakliga utmanare till makten) så skulle den här våldsamt anti-västerländska regeringen ha till sitt förfogande en förödande självmordsbombares kapacitet; genom att bara trycka på en knapp skull de kanske kunna skaka om världsordningen. Och de skulle vara mycket benägna att göra precis det.

Västerländska underrättelsetjänster är i brådskande behov av att göra mer än att lyssna på saudiska konversationer; de måste ta reda på sanningen om de här sprängmedlen. Om de existerar så behöver västerländska regeringar helt och hållet omvärdera sina förhållanden med kungadömet.

Näraliggande ämnen:  Olja, Saudiarabien prenumerera gratis på daniel pipes svenska mejllista som utkommer varje vecka Denna text får återges eller vidarebefordras under förutsättning att den presenteras som en helhet med komplett information om författaren, datum för publicering, platsen för publicering samt original URL.