Idag är det tjugo år sedan Saddam Hussein invaderade Kuwait och startade en kris som varade i ett halvår och som började det långsamma händelseförlopp vilket så småningom ledde till hans avsättning och avrättning som en följd av den USA-ledda ockupationen.
Trots att detta är en oerhört viktig del av Iraks historia så ligger den verkliga överraskningen i den övergående karaktären av invasionen och det krig den gav upphov till. Så här beskrev jag det på den tionde årsdagen i en artikel med titeln "Efter 'Desert Storm' fanns knappt ett fotavtryck kvar i sanden" vilken publicerades i augusti 2000:
Nästan alla vid den tiden (2000) var överens om att Gulfkriget var en stor händelse, kanske en epokgörande vändpunkt. (George H.W.) Bush talade om det som något som skulle leda till början på en "ny världsordning" där koalitioner skulle samarbeta för att förhindra en irakiskliknande användning av militärmakt. Förståsigpåare var säkra på att kriget försäkrat Bush ytterligare fyra år som president och man var lika säkra på att Hussein snart skulle vara borta, kanske följt av en upplösning av Irak. Analytiker förutspådde att en ny, amerikaorienterad era hade börjat i Mellanöstern, med mer demokrati, mänskliga rättigheter och ekonomiskt konkurrens. … När man blickar tillbaka kan man bara förundra sig över hur lite av allt detta som skedde.
Att invasionen nu på sin årsdag är helt bortglömd visar vidare på den relativt lilla roll den spelade i vårt medvetande och våra liv. Detta i sin tur pekar på det faktum att vad som verkar vara stora händelser ibland inte är det, medan den verkliga vändpunkten knappt är märkbar just då.
