Menendez-Kirks 2013 lagförslag "Ett kärnvapenfritt Iran" (S. 1881) hotar den iranska regimen med ytterligare sanktioner och verkar vara det enda sättet att motverka Obama-administrationens slapphet gentemot Teheran.
Jag är dock skeptisk till att den kan göra någon nytta.
1. Precis som de storhetsvansinniga ledarna i Nordkorea är mullorna fast beslutna att bygga upp en kärnvapenarsenal oavsett hur högt priset blir för deras egna befolkning som redan lidit så mycket. Ja, sanktionerna ökar de ekonomiska umbärandena vilket så småningom skulle kunna leda till en motrevolution men oddsen för att det skall hända i tid är väldigt låga. Menendez-Kirk lagförslag är därför mer symboliskt än reellt.
Kim Yong-Nam, ordförande för presidiet i Nordkoreas Högsta Folkförsamling (V) mötte Irans högste ledare Seyed Ali Khamene'i (H) i Teheran den 1 september 2012.
2. Teheran har hotat att lämna P5+1 förhandlingarna om Menendez-Kirks förslag antas, men Teheran har alltför mycket att vinna på diplomati för att överge det av symboliska orsaker. Deras hot är endast taktik för att pressa Obama-administrationen till att motsätta sig Kongressens lagförslag. Om lagförslaget antas kommer Teheran helt säkert att komma med en ursäkt för att fortsätta samtalen.
Kort sagt spelar Washington inte längre någon roll i Iran-spelet. Den amerikanska regeringens åsikter och handlingar räknas lika mycket som den Belgiska regeringens – det vill säga knappast alls.
Däremot är den enda potentiella kraften som fortfarande kan stoppa Iran Israels regering; och det enda sättet de kan hindra det iranska programmet är genom att använda sig av vapenmakt (till skillnad mot ekonomiska sanktioner eller datavirus). Huruvida Netanyahu och hans kolleger bestämmer sig för att sätta in militärmakt eller inte är det enda hotet som hänger över mullorna i deras förvärv av en kärnvapenarsenal.
Kanske är det ännu en anledning till varför vi behöver en judisk stat. (22 februari 2014)
