Två docenter i Statsvetenskap vid San Diego State University, Emanuele Saccarelli och Latha Varadarajan, hävdar i sin nya bok Imperialism Past and Present (Imperialism förr och nu) (Oxford University Press) att "västerländsk (sic) imperialism inte upphörde med slutet på kolonialismen utan fortsätter att definiera internationella relationer idag". Till stöd för detta slitna vänsterargument förlitar sig författarna förutsägbart på Edward Said. På svulstig akademisk jargong förklarar de Mästarens synpunkter (på sidorna 68-69):
Ett av "arven från orientalismen och faktiskt en av dess epistemologiska grundvalar" hävdar Said är "historicismen" – en tro på att mänsklighetens historia är skapad av män och kvinnor, att var och en av dess epoker kan förstås som en sammanhängande enhet och att det antingen kulminerade i eller kunde iakttas endast från Europa. Det var denna historiska historicism hävdar Said som formade Vicos, Hegels, Marx och andras världsbild. För att uttrycka det annorlunda så är det denna generaliserande, materialistiska, eurocentriska berättelse som håller samman till synes "antitetiska attityder som västerländska imperialistiska ideologier" såväl som det "faktiska utövandet av imperialism".
Översatt till svenska betyder detta: Västerlänningar som i övrigt har motsatta uppfattningar är överens om att Europa är civilisationens mittpunkt. Saccarelli & Varadarajan utvecklar sedan denna tanke och lägger till fler namn till Saids trio:
I Saids världsbild är det ingen väsentlig skillnad mellan en Balfour, en Marx, en Rhodes eller en Lenin. Det är faktiskt så att oavsett deras mycket tydliga fotspår på det politiska landskapet så är det från Saids mer grundläggande perspektiv det kunskapsteoretiska åtagandet som håller dem samman och förbinder dem med anor från Aeschylus, Dante, Chaucer och Shakespeare å ena sidan och Bernard Lewis, Daniel Pipes och Judith Miller å andra sidan.
Kommentarer:
(1) Aischylos, Chaucer och Shakespeare är det mest upphöjda sällskap jag någonsin ingått eller kommer att ingå i.
(2) Om du jämställer mig med sådana personer är du välkommen att kalla mig för en imperialist.
(3) Naturligtvis avvisar jag alla associationer med Marx och Lenin men (vem vet) för vänsterorienterade professorer kanske detta är högt beröm.
(4) Jag inbillade mig att jag studerade Mellanöstern och Islam av fascination för dess civilisation; men i själva verket så uttrycker jag min inre eurocentrism genom att göra detta.
(5) Om "kunskapsteoretiska åtaganden" har fördärvat västerlänningar under 2 ½ millenium hur kan då Saccarelli & Varadarajan vara så säkra på att de av alla människor har undkommit dess inflytande?
(6) Det är endast europeerna som producerat en stor kunskapsbank om andra civilisationer; andra däremot förstod knappast europeiskt liv. För ett exempel av det senares extrema ytlighet se den vackra boken från 1982 av ingen annan än Bernard Lewis, The Muslim Discovery of Europe (Den muslimska upptäckten av Europa) (min recension kan läsas här).
(22 juli 2015)
