Det är en synnerligen känslig tid i turkisk politik, mellan en första valomgång i juni som resulterade i ett hängt parlament och en andra valomgång planerad till 1 november. Den frenetiska upptakten till den senare valomgången har sett upptrappat våld mot landets kurdiska minoritet. Det började med en attack i juli på fredsdemonstranter i vilken 33 personer dog; en rad kurdiska hämndattacker på poliser och soldater; en hel kurdisk stad, Cizre, belägrades och kurder svarade genom att utropa autonoma zoner.
Sedan, den 10 oktober, skedde den värsta våldshandlingen i modern turkisk historia, en dubbelbombning utanför Ankaras centralstation. Detta dåd dödade åtminstone 105 personer som demonstrerade för turkisk-kurdisk fred och fler än 400 skadades. Ingen tog på sig ansvaret för attacken vilket föranledde politiker och analytiker – jag själv en av dem – till att börja intensiva spekulationer om förövarnas identitet och syfte.
 Bomben exploderade medan demonstranter i Ankara dansade arm i arm. |
Den första misstanken att den Islamiska Staten (ISIS, ISIL eller Daesh) själva genomfört denna operation mot kurderna verkar inte trolig, även om kurderna är ISIS mest effektiva fiender i grannlandet Syrien. Att rikta in sig på dem i Turkiets huvudstad mot den turkiska statens önskemål skulle vara dåraktigt eftersom ISIS är starkt beroende av turkiskt bistånd och inte vill provocera fram turkiska luftangrepp.
ISIS inblandning måste ha skett med den turkiska underrättelsetjänsten tysta medgivande. Regeringen har ett motiv: Ivrig att vinna en majoritet av platserna i det stundande valet både för att undvika korruptionsutredningar och för att lagligt kunna öka sin makt har president Recep Tayyip Erdoğan initierat ett kvasi-krig mot kurderna i Turkiet och hoppas därigenom uppväcka turkiska nationalistiska känslor. Ankara-bombningen passar precis in i detta mönster. Vidare så är detta förenligt med den turkiska underrättelsetjänstens historia av smutsiga trick, inklusive vissa mot kurderna, såväl som ett mönster av att fabricera bevis mot inhemska rivaler (såsom militären eller Fethullah Gülen-rörelsen).
Inte mindre viktigt är att ögonvittnen berättat hur polisen använde tårgas "så snart bomben exploderade" och "släppte inte fram ambulanser" vilket ledde arga offer till att angripa polisbilar.
Selahattin Demirtaş, ledare för Turkiets pro-kurdiska parti uttryckte samma tanke mer poetiskt: "Staten som har information om fågeln som flyger och varje vingslag var oförmögen att förhindra en massaker i hjärtat av Ankara"? Till dess att mer information blir tillgänglig bör vi anta att den turkiske presidenten har en hand med i denna fruktansvärda händelse. (12 oktober 2015)
 Selahattin Demirtaş, den kurdiske politiske ledaren kommenterade den anti-kurdiska bombningen i Ankara. |
