OBS. Följande är inte en strikt översättning av det turkiska originalet utan det är redigerat och bygger på Daniel Pipes anteckningar från intervjun.
Daniel Pipes är ett av de framträdande konservativa namnen i USA. Han är grundare av Middle East Forum. … Han är också en av nyckelpersonerna när det gäller att lansera idén om moderata islam. Vi fick en möjlighet att per telefon höra Daniel Pipes tala om den senaste utvecklingen i Turkiet när Pipes var i Paris den 12 mars.
Valet i juni 2011 var vändpunkten
- Hur tolkar du konflikten mellan Gülen-rörelsen och AKP?
Låt mig börja med ett historiskt exempel: under det Bysantinska riket fanns det två fraktioner kallade de Blå och de Gröna som kämpade mot varandra i hippodromen i Istanbul. De bekämpade varandra så till den grad att rivaliteten dem emellan blandades med politiska och religiösa frågor, något som ibland orsakade upplopp. Dagens situation påminner mig till viss grad om striderna på den tiden. Islamister var förenade så länge som deras ömsesidiga fiende var armén. Armén avlägsnades dock från politiken 2011 och sedan dess har islamisterna vänt sig inåt och strider mot varandra.
Vad som förvånat mig är att sedan 2011, det år AKP bildades, fram till förra året, visade Premiärminister Recep Tayyip Erdoğan extraordinära politiska färdigheter. Men sedan dess har han inte gjort någonting annat än misstag. Han är djupt involverad i Syrien, i korruptionsskandaler och han är enväldig och arg. Mer: varje gång han begår ett misstag så upprepar han det igen, och sedan ytterligare en gång. Oavsett hur kommunalvalen går så har han förlorat stort, förmodligen för gott.
- Hur har Erdoğan, som var en islamistisk förebild i 11 år, plötsligt blivit så enväldig, korrupt och arg?
Detta passar in i ett allmänt mönster: Islamister är försiktiga när de är svaga och aggressiva när de har makt. Det Muslimska Brödraskapet i Egypten under Morsi gick till exempel mycket snabbare igenom samma process.
- Tror du att både Gülen och AKP representerar moderata islam?
Ingen av dem gör det. Både AKP och Gülen-rörelsen vill införa Sharia. Båda är islamister och den enda skillnaden mellan dem ligger i manskap och taktik.
Utvecklingen i Turkiet är viktig även utanför Turkiet. Fram tills förra året fungerade AKP som förebild för försiktig och framgångsrik islamism, men nu när Erdoğan visat sitt rätta jag är den rollen slut. Dessutom så har de turkiska islamisternas inbördesstrider försvagat den islamistiska rörelsen globalt.
När de turkiska beväpnade styrkorna förlorade politisk makt
- Varför tog Gülen-Erdoğan-alliansen slut?
Den började avta med utestängningen av de beväpnade styrkorna från den politiska scenen efter valet i juni 2011, detta gjorde att islamisterna blev ensamma vid makten och hänvisades till att bekämpa varandra.
- Syftar du på arméchefens och befälhavarnas avgång?
Ja, jag talar om den period som började med deras avgång den 29 juli 2011.
- Hur var det med Mavi Marmara-incidenten?
Den konfrontationen med Israel i maj 2010 var det första allvarliga tecknet på problem mellan de turkiska islamisterna. Spänningen stegrades till öppen fiendskap med Gezi Park-demonstranterna i juni 2013 och sedan korruptionsavslöjandena i december 2013.
- Om fientligheterna mellan dem utbröt först efter valet 2011 så tyder det på att de organiserades tillsammans av Balyoz- och Ergenekon-operationerna.
Ja, spänningar mellan AKP och Gülen-rörelsen fanns innan juni 2011. De behövde dock varandra för att konfrontera de väpnade styrkorna och arbetade tillsammans effektivt.
AKP nu allierad med armén
- Vad anser du om avslöjandena den 17 december om AKPs korruption och tidpunkten för dessa avslöjanden?
Det var en extraordinär utveckling och ännu mer extraordinär var banden som offentliggjordes för två veckor sedan från premiärministerns privata konversation med hans son Bilal.
- Det sägs att konflikten mellan Erdoğan och Gülen-rörelsen skapar möjligheter för armén.
Det gör det verkligen. Att islamister öppet slåss mot varandra har fått Erdoğan att bjuda in de beväpnade styrkorna till sin sida. De har accepterat, så AKP arbetar med dem mot Gülen.
- De som fängslades av Erdoğan har nu släppts. Betyder det att armén har återvänt till den politiska scenen?
Ja till en viss grad är man tillbaka. Man har större politisk makt än för sex månader sedan.
- De som fängslade, intar de också scenen?
Ja, i synnerhet İlker Başbuğ, tidigare chef för generalstaben.
 İlker Başbuğ när han var chef för generalstaben, med premiärminister Erdoğan. |
- Är detta enligt din åsikt ett försök av AKP att skapa en allians med armén mot Gülen-rörelsen.
Ja och Erdoğan kan så småningom komma att ångra detta eftersom det militära ledarskapet inte är skyldig honom någon lojalitet.
Alternativ till Erdoğan
- Finns det någon annan än Erdoğan inom AKP?
Kanske. Den uppenbara spänningen mellan president Abdullah Gül och Erdoğan är det första man tänker på. Dock skrev Gül under både Internet- och Supreme Board of Judges and Prosecutors-lagarna (HSYK) vilket visar att han, när det kommer till kritan, är med Erdoğan, inte mot honom.
- Så detta visar att Gül har problem med Fethullah Gülen.
Ja det har han.
- Men Abdullah Gül arbetade med Gülen-rörelsen fram tills helt nyligen.
Ja det gjorde han. Detta är komplex maktpolitik.
 Fethullah Gülen (v) och Abdullah Gül representerar två former av försiktig islamism. |
Erdoğan och Washington
- Tror du att alliansen mellan Erdoğan och Washington är över?
Nej, men den är mycket svagare än den var. För första gången ser den amerikanska administrationen den turkiske premiärministern inte som en lösning utan som ett hinder.
- Vad är då den amerikanska lösningen? Vem kan den amerikanska administrationen samarbeta med i Turkiet?
Ärligt talat så har inte Obama-administrationen en tydlig allierad just nu i Turkiet. CHP och MHP är inte vänligt inställda och BDP är inte internationellt orienterade. De väpnade styrkorna är inte en självständig politisk aktör. Det som återstår är andra AKP-ledare som förblir under Erdoğans kontroll.
- Så Washington har inget alternativ till Erdoğan just nu.
Korrekt.
