Obama-administrationen har fört en anklagad libysk terrorist vid namn Ahmed Abu Khattala till Washington för att ställa honom inför rätta. Hans historia visar hur regeringen ser på det islamistiska hotet, och det är nedslående. Lyckligtvis finns det ett betydligt bättre alternativ.
 Ahmed Abu Khattala. |
Abu Khattala anklagas för att ha deltagit i mordet på en ambassadör och tre andra amerikaner i Benghazi i september 2012. Efter en plågsamt långsam utredning, medan den pågick levde den misstänkte helt öppet och lät sig trotsigt intervjuas, grep den amerikanska militären honom den 15 juni. Efter att ha transporterats både sjövägen och luftvägen till Washington D.C. fängslades Abu Khattala, han fick en försvarsadvokat, Michelle Peterson, åtalades, ställdes inför rätta och, efter att ha lyssnat på en arabisk översättning av åtalet, förklarade han sig vara icke skyldig till alla åtalspunkter om konspiration, han begärde också att få halalmat. Han riskerar potentiellt en livstidsdom.
 En konstnärs tolkning av Abu Khattala, med hörlurar, bredvid sin försvarsadvokat Michelle Peterson, när han svärs in av domare John Facciola, vid domstolsförhandlingarna den 28 juni 2014 i den federala distriktsdomstolen i Washington D.C. |
Detta scenario innebär två problem. För det första får Abu Khattala del av hela utbudet av skydd som det amerikanska rättsystemet erbjuder (han fick faktiskt sina Miranda-rättigheter upplästa, det vill säga hans rätt att tiga och hans rätt till advokat) vilket gör en fällande dom osäker. Som New York Times förklarar, att bevisa anklagelserna mot honom kommer att bli "oerhört utmanande" på grund av omständigheterna som omgav attackerna, de ägde rum mitt under brinnande inbördeskrig och i ett land till brädden fyllt med fientlighet gentemot USA, där oro för säkerheten gjorde att amerikanska brottsutredare blev tvungna att vänta i veckor på att kunna besöka brottsplatserna för att samla in bevis, och åtalet är beroende av vittnesmål från libyska vittnen som förts till USA och som mycket väl kan komma att vackla under korsförhör.
För det andra, vad tjänar det till att döma honom? Om allt går som det skall så kommer en marginell agent att tas ur drift medan den ideologiska källan, finansieringsapparaten, styr- och kontrollstrukturen och terroristnätverket förblir orörda. En årslång, otymplig, dyr och dränerande ansträngning kommer inte att skada fienden. Om Abu Khattala döms så kan tjänstemännen i administrationen skryta men amerikanerna kommer bara att vara marginellt säkrare.
Denna meningslöshet påminner om 1990-talet då terroristattacker rutinmässigt behandlades som kriminella incidenter och hanterades av domstolar istället för att behandlas som krigsföring och hanteras med militärmakt. Som svar på detta klagade jag 1998 på att den amerikanska regeringen betraktade terroristvåld "inte som det ideologiska krig det är utan som en räcka separata kriminella incidenter", en felaktig strategi som förvandlar den amerikanska militären "till en sorts global polisstyrka och kräver att de har en orealistisk hög nivå av visshet innan de kan agera", det kräver att armén samlar in bevis av det slag som håller i en amerikansk domstol.
George W. Bush kasserade kriminellparadigmen när han dramatiskt förklarade "krig mot terrorism" på kvällen den 11 september 2001. Det är visserligen en klumpig fras (hur kan man föra krig mot en taktik) men det som blev känt som Bushdoktrinen förde det goda med sig att det förklarade krig - inte en polisaktion - mot dem som attackerar amerikaner.
 George W. Bush talar till nationen och förklarar "krig mot terrorism" den 11 september. |
Istället bör det amerikanska svaret på terroristattacker mot amerikanska medborgare vara omedelbart och dödligt. Som jag skrev för 16 år sedan "alla som skadar amerikaner bör veta att vedergällning kommer och det kommer att bli otäckt. … När det finns tillräckligt med bevis som visar att Mellanösternterrorister har skadat amerikaner bör amerikanska militära styrkor sättas in. Om man inte vet exakt vilka gärningsmännen är så straffa dem som är kända för att ge terrorister en fristad. Gå efter regeringar och organisationer som stödjer terrorism, inte endast invidiver".
Hoppa över den finkorniga analysen av vem som utförde attacken. Säkerhet hänger inte på komplexa domstolsprocedurer utan på rykte om USAs avskräckning som fastlagts under "år av fruktansvärd vedergällning mot alla som skadar så mycket som en enda amerikansk medborgare". Fiender måste räkna med att möta USAs fulla vrede när de skadar dess medborgare och genom detta avskräcka dem från att begå sådana attacker i framtiden.
Amerikanska skattebetalare betalar $3 biljoner per år till den federala regeringen och förväntar sig i gengäld att skyddas från utländska hot. Detta gäller dubbelt för medborgare som vågat sig utomlands på uppdrag av sitt land såsom de fyra diplomater som dödades i Benghazi.
Brott kräver bevisregler, Miranda-rättigheter, advokater, domare och juryer. Krigsföring kräver renodlad vedergällning av den amerikanska militären.
Tillägg 14 juli 2014: Varför denna mjuka behandling av en mordisk fiende? Till svar är här min förklaring från två år sedan angående Syrien:
"Många västerlänningar känner sig så säkra på sitt eget välbefinnande att de glömt sin säkerhet och istället fokuserar på omsorg om de som de upplever som svaga och utnyttjade, vare sig det är mänskliga (ursprungsbefolkningar eller fattiga) eller djur (valar och utrotningshotade fiskar). Västerlänningar har utvecklat sofistikerade mekanismer för att agera i dessa frågor (det vill säga skyldighet att skydda, djurrättsaktivism). För de av oss som inte är så säkra förblir dock att avvärja hot mot vår säkerhet och vår civilisation högsta prioritet."
