(OBS: En del av den här intervjun publicerades den 14 augusti i Aydınlık, en turkisk dagstidning, resten följer inom kort. Klicka här för den. Texten nedan är hela intervjun. En del identifierbar information har lagts till för att hjälpa icke-turkiska läsare).
(Introduktion i Aydınlık:) Şafak Terzi intervjuaade CFR-medlemmen Daniel Pipes, grundare och ledare för the Middle East Forum. Pipes arbetar med amerikansk utrikespolitik, med Mellanöstern och med Islams historia och Islamism. Boston Globe sade om honom "Om Pipes förmaningar hade hörsammats hade kanske 9/11 aldrig skett".
Det turkiska presidentvalet
Aydınlık: I vår tidigare intervju (i mars) sade du att Washington ser Turkiets premiärminister Recep Tayyip Erdoğan som ett problem snarare än en lösning: är detta fortfarande fallet?
Daniel Pipes: Först efter Geziparken insåg den Verkställande makten att Erdoğan är ett problem för USA. Denna medvetenhet har ökat sedan dess, i synnerhet efter hans milda behandling av den Islamiska staten i Irak och Syrien (ISIS) och att han låter som en nazist gentemot Israel.
Aydınlık: Hur kommer Washington att hantera Erdoğan som president om två veckor?
Daniel Pipes: Såvida Erdoğan inte dramatiskt ändrar kurs förväntar jag mig att relationerna fortsätter vara svala.
Aydınlık: Washington och Erdoğan hade ett mycket bra samarbete från 2002. Vad hände?
Pipes: Fram till valet 2011 var Erdoğan ganska försiktig, så utomstående måste känna till hans islamistiska bakgrund i detalj för att förstå honom; sedan dess kan alla lätt se vem han är.
Aydınlık: Skulle Washington vara mer nöjda om hans rivaliserande kandidater till presidentposten, Ekmeleddin Ihsanoğlu (CHP och MHP) eller Selahattin Demirtaş (HDP), skulle bli president?
Pipes: Utan tvekan.
Aydınlık: Om man ser på valresultatet, tror du att detta är mer en seger för Erdoğan eller ett nederlag för Ihsanoğlu and Demirtaş?
Pipes: Det är en vinst för Erdoğan, inte ett nederlag för de andra som realistiskt sett inte kunde ha förväntat sig att väljas till president. Men det är en ful vinst eftersom Erdoğan använde taktik som vi på amerikansk engelska säger tillhör en "tin-pot dictator" (en enväldig härskare med ringa politisk trovärdighet och med storhetsvansinne). Jag tänker på hans absurda tre mål i en fotbollsmatch, fängslandet av journalister och poliser, TRTs ensidiga nyhetsbevakning, de etniska förolämpningarna, behandlandet av många medborgare som fiender och mycket mer. Detta var inte på långa vägar när ett rättvist val.
 Siffran i procent visar på valresultatet. Siffran längst ner är de sammanlagda rösterna för varje kandidat. |
Aydınlık: Hur är det med de många människor som bojkottade eller protesterade mot valet?
Pipes: De har min sympati. Det viktigaste valet stod mellan två typer av islamistiska kandidater, Erdoğan och Ihsanoğlu, en Atatürkisk mardröm.
Aydınlık: Vad anser du om Turkiets allmänna framtid med Erdoğan som president?
Pipes: Jag är väldigt pessimistisk. Jag ser en ökad etnisk, politisk och religiös uppdelning med kanske ännu mer spänning att vänta; en bister ekonomisk framtid eftersom räntorna har stigit och direkta utländska investeringar har sinat; och en misslyckad utrikespolitik där "noll problem med grannar" orsakade många nya problem, i synnerhet med Iran, Irak, Syrien, Israel och Egypten.
Aydınlık: Förväntar du dig att Erdoğan kommer att skapa ett presidentsystem som i USA?
Pipes: Nej. Det amerikanska systemet har vuxit fram ur en djup respekt för rättstaten och fördelning av makten bland de verkställande, lagstiftande och dömande grenarna av regeringen. Såvida Erdoğan inte överraskar oss alla så planerar han att styra som en vald padishah som kan göra vad han vill utan regler eller begränsningar.
Aydınlık: I vår senaste intervju hävdade du att Erdoğan inte var lika stark, i synnerhet efter Gezi-rörelsen, som han var tidigare. Tror du han kommer att förlora än mer mark när han blir president?
Pipes: Den stora okända faktorn för ögonblicket är hans efterträdare som premiärminister. Om han finner rätt person som är en seriös politiker men som böjer sig för Erdoğan i viktiga frågor och kan vinna tillräckligt många mandat i nästa parlamentsval för att skapa ett presidentsystem, då får den nya presidenten inga allvarliga politiska problem. Men om hans efterträdare gör misstag eller trotsar Erdoğans önskningar så kan han bli frustrerad och ensam i Çankaya Köşkü (presidentpalatset i Ankara).
 Presidentpalatset i Ankara, Çankaya Köşkü. |
Aydınlık: Om den nuvarande presidenten, Abdullah Gül, försöker få makten inom AKP, tror du då att Erdoğan kommer att förlora kontrollen av partiet och Gül ta över ledarskapet?
Pipes: Jag vet inte tillräckligt om den interna utvecklingen inom AKP för att kunna svara på detta, men Gül – som var premiärminister i fyra månader 2002-03 – är helt klart en potentiell premiärminister. Med andra ord, presidentvalet var tråkigt förutsägbart men det som kommer härnäst – valet av premiärminister – rymmer stor dramatik.
Aydınlık: Skulle Washington hellre samarbeta med Gül än Erdoğan?
Pipes: I stort sett varenda utländsk regering skulle hellre vilja ha med Gül att göra än med Erdoğan, möjligen med undantag för Putins Ryssland.
Gülen-Erdoğan konflikten
Aydınlık: Erdoğan sade att han skulle förstöra den så kallade parallella strukturen i Turkiet. Och nyligen arresterade han några polismän med koppling till Gülen. Finns det verkligen en parallell struktur?
Pipes: Jag ogillar termen "parallell struktur" för att beskriva Fethulla Gülens Hizmet-rörelse; jag föredrar "Gülen konspiration" eftersom det verkligen finns ett unikt nätverk av ömsesidigt samverkande element.
Aydınlık: Tror du Erdoğan försöker förstöra denna struktur?
Pipes: Ja han samarbetade med den tills de tillsammans neutraliserade militären år 2011. Vid den tidpunkten började ett politiskt krig som kommer att ta slut först när antingen Erdoğan förgör Gülen eller tvärtom.
Aydınlık: Gülen bor i Pennsylvania och sägs ha en nära relation med USA. Oroar sig inte Washington för Erdoğans agerande mot Gülen?
Pipes: Jag bor också i Pennsylvania och talar med människor i den amerikanska regeringen och jag känner inte till några sådana nära relationer.
 Fethullah Gülen bor i The Golden Generation Worship and Retreat Center i Saylorsburg, Pennsylvania |
Aydınlık: Varför angriper USA en makt som bekämpar Washingtons fiender – som Maliki i Irak och Assad i Syrien? Låt mig påminna om att i början av konflikterna i Libyen och Syrien så stödde USA vissa oppositions- och jihadistgrupper.
Pipes: För det första tror jag inte att Maliki betraktas som en fiende till USA – inte ännu i alla fall. Han ses som en misslyckad politiker som bör lämna premiärministeriet. Till din huvudfråga: Även om ISIS bekämpar Assad-regimen så bekämpar de också Assads andra fiender, de massakrerar yazidier, kristna och shiamuslimer. De har också öppnat en damm för att översvämma sina fiender och de hotar att ta över USA. De är helt klart en amerikansk fiende.
Aydınlık: Utför USA verkligen militära operationer mot ISIS?
Pipes: Ja, i liten skala.
Aydınlık: Vad är målet för dessa operationer?
Pipes: Bra fråga. Obama-administrationen har inte redogjort för sina militära mål i Irak. Förgöra ISIS, stoppa massakern, utvidga Baghdads kontroll till hela landet? Kanske får vi så småningom svaret.
Aydınlık: ISIS har utfört attacker över hela regionen, så varför attackerade inte Washington ISIS tidigare? Varför nu?
Pipes: Synen av människor som dör av hunger och törst på en bergstopp av den enda anledningen att de inte är sunnimuslimer pressade administrationen att agera.
Aydınlık: I ett twittermeddelande konstaterade du att grupper som ISIS inte bör betraktas som terroristgrupper utan snarare som stater och milis. Beror detta på deras förändrade orientering eller på strategin hos de stater som stödjer dem?
Pipes: På grund av deras metoder. Terrorism består av sporadiska attacker; ISIS däremot erövrar territorier. Man styr redan ett område som är ungefär lika stort som Storbritannien. Att kalla det för terrorism gör denna term i det närmaste meningslös.
