Israel och Hamas har genomlidit ett förödande krig som varade i 50 dagar. Daniel Pipes, ordförande för Middle East Forum, diskuterar orsaker till kriget, parternas synpunkter och deras perspektiv före vapenvilan i tisdags kväll. Med några få meningar, tillagda igår, bedömer Pipes vapenvilan.
 Framsidan på "Şalom" utgiven i Istanbul. |
Hur tolkar du tidpunkten för striderna mellan Israel och Hamas?
Många faktorer kan ha bidragit till Hamas beslut att starta konflikten, vilka dessa faktorer är kan vi bara spekulera om: bland andra "samlingsregeringen" med Fatah, morden på de tre israeliska tonåringarna, ekonomiska problem i Gaza, den egyptiska regeringens fientliga inställning till Hamas, ISIS segrar i Irak, P5+1 samtalen med Iran.
Fredsprocessen som medlades fram av USA lades så småningom på hyllan. Håller du med om den utbredda uppfattningen att både i Palestina och i Israel så finns det politiska grupper som drar nytta av status quo framför att uppnå en permanent fred genom ömsesidiga kompromisser?
Jag känner inte till en enda judisk israel, oavsett politiska åsikter, som vill att krigstillståndet fortsätter. På arabisk/muslimska sidan finner man en uppdelning mellan de som är redo att acceptera Israel som en judisk stat och lösa konflikten och de som är fast beslutna att eliminera den som judisk stat. Jag beräknar att de förra utgör 20 procent av den arabisk/muslimska befolkningen.
På grund av Fathas misslyckande med att förhindra Hamas attacker mot Israel har Abbasregeringens politiska representation av Palestina - i synnerhet i Gaza - setts som problematisk av israeliska tjänstemän. Ändå så välkomnades inte tillkännagivandet av samlingsregering heller. Varför?
Israelerna är djupt misstänksamma mot Abbas, Fatah och den Palestinska Myndigheten så de antar att en union med Hamas innebär att den Palestinska Myndigheten närmar sig Hamas, inte tvärtom. Jag delar dessa misstankar.
Hur påverkar den demografiska realiteten i Israel, det vill säga det växande antal högerorienterade ultrareligiösa som vinner politisk mark, landets utrikespolitik?
Haredim (ultrareligiösa) tenderar att fokusera på frågor av omedelbart intresse för dem själva – pengar för skolor och välfärd, kosherfrågor, åtskillnad av män och kvinnor, hållandet av Shabbat – och bryr sig inte speciellt mycket om utrikespolitik. Detta kan komma att förändras en dag, men till dess så är utrikespolitik intressant för dem huvudsakligen för att främja deras inhemska agenda.
 Haredim tenderar att inte ha någon påverkan på israelisk utrikespolitik. |
Kan vi tala om en politisk polarisering i Israel mellan den liberala vänstern och den radikala högern om de olika vägarna till fredsprocessen, det vill säga tvåstatslösning/enstatslösning/ytterligare bosättningar?
En opinionsundersökning nyligen visar att när det gäller utrikespolitik och säkerhetsfrågor så fördelar sig de judiska medborgarna i Israel följande: 62 procent till höger, 22 procent i mitten och 12 procent till vänster. Denna 5-mot-1 fördel för högern över vänstern tyder på att det, i alla fall för tillfället, inte finns någon polarisering. Landet är överens om målet (ett demilitariserat Gaza) och diskuterar endast metoder.
Å ena sidan har vi Israels rätt till självförsvar. Å andra sidan undergrävs Israels moraliska rättfärdigande av operationen av nyhetsbevakningen om stigande dödstal i Gaza. Finns det något sätt att lösa detta dilemma?
Så länge som Hamas fortsätter med att använda palestinska civila för att skydda sin militära hårdvara (till skillnad mot Israel som gör tvärtom), kommer civila i Gaza att fortsätta vara offer. Tillsammans med det faktum att Hamas inte endast startade konflikten utan också vägrar avsluta den (genom att om och om igen skjuta raketer mot Israel) pekar detta på att det är Hamas som är angriparen.
Hur tolkar du antiisraelprotesterna i USA och Europa? Syftar de främst till att fördöma Israels politik eller hänger de också ihop med en växande antisemitism? Eller man kan kanske säga att dessa två hänger ihop?
Med tiden har antiisraeldemonstrationerna i Väst alltmer fått antisemitiska inslag. Observera dock den relativa frånvaron av sådana demonstrationer i länder med muslimsk majoritetsbefolkning, ett faktum som är av stor betydelse.
 En antiisraeldemonstration i New York City den 25 juli. |
Tror du att en verklig vapenvila är möjlig inom överskådlig framtid? Om ja, finns det en möjlighet för Turkiet att fungera som medlare?
När Hamas har fått nog (det vill säga när deras ledare bestämmer att smärtan överstiger fördelarna med fortsatt krigföring) kommer det att blir en vapenvila.
Ett antal kortlivade vapenviloförsök medlades fram av olika länder såsom USA, Egypten, Qatar och Turkiet. Varför misslyckades de? Var det strategin att påtvinga en större fredsuppgörelse? Var det medlarna eller vad var det?
De misslyckades av olika anledningar. Regeringen i Qatar pressade uppenbarligen Hamas att inte acceptera det egyptiska erbjudandet. Israelerna ansåg att det turkisk-qatariska erbjudandet var alltför gynnsamt för Hamas.
Vad var Israels slutliga mål med Operation Protective Edge? Lyckades man med uppdraget? På vilka sätt?
Israels mål är att få slut på hotet som kommer från Gaza. Detta har inte ännu uppnåtts, ens tillfälligt. Det råder stor frustration i Israel över detta.
Det finns en tendens i regionen – som situationen i Syrien och Irak visar – jihadistgrupper tenderar att fylla det politiska vakuum där statsapparaten misslyckats. Om Israel krossar Hamas fullständigt, vem kommer då att ta över den politiska makten i Gaza? Fatah? Islamiska Jihad? Finns det en risk för att anhängare till Islamiska staten kan få fotfäste?
Hamas själv är en jihadistgrupp så det övertagandet har redan skett i Gaza. Om en än mer radikal ISIS-liknande grupp (såsom det Palestinska islamiska jihad) skulle ersätta det så skulle lite förändras. Den lösning jag föredrar? Att den egyptiska regeringen återigen styr Gaza, som man gjorde från 1949 till 1967. Även om Sisi-regeringen knappast är ivrig att ta ansvar för Gaza så oroar man sig också för att det Muslimska Brödraskapet har en bas där från vilken de kan attackera Egypten, så de kanske skulle vara villiga att ta detta steg.
Skulle du vilja säga något om den senaste vapenvilan?
Vapenvilan som trädde i kraft idag den 26 augusti liknar väldigt mycket vapenvilan från den 15 juli som Israel accepterade men Hamas avvisade med motiveringen att detta avtal var mer fördelaktigt för israelerna. Men med tanke på att detta är den 12 vapenvilan på 50 dagar så är det troligt att den inte håller, i synnerhet eftersom det finns rapporter om att regeringen i Qatar inte vill att ska Hamas sluta; de betalar deras räkningar så de har inflytande på Gaza. Kort sagt, goda nyheter men man måste vara beredd på ytterligare en besvikelse.
