Barack Obama har under de senaste sex och ett halvt åren upprepade gånger visat att hans första prioritet när det gäller utrikespolitik inte är Kina, Ryssland eller Mexico utan Iran. Han vill släppa in dem i värmen, omvandla den Islamiska republiken Iran till en i mängden av normala medlemmar av det så kallade internationella samfundet och avsluta decennier av deras aggression och fientlighet.
Detta är i sig ett värdigt mål; det är alltid förnuftig politik att minska antalet fiender. (Det påminner om när Nixon åkte till Kina). Problemet ligger naturligtvis i verkställandet.
 Barack Obama tillkännager Iranöverenskommelsen den 14 juli. |
Kärnvapenförhandlingarna med Iran har skötts uruselt, Obama-administrationen har varit inkonsekvent, har kapitulerat, överdrivit och till och med varit bedrägliga. Man ställde hårda villkor för att strax efteråt ge avkall på dessa villkor. Utrikesminister John Kerry tillkännagav helt osannolikt att vi har "absolut kunskap" om hur långt iranierna fram tills nu har kommit i sitt kärnvapenprogram och vi har därför inget behov av vidare inspektion för att kunna göra en bedömning". Hur kan någon vuxen, än mindre en högt uppsatt politiker, göra ett sådant uttalande?
Administrationen vilseledde amerikanerna om de eftergifter man gjorde: Efter Den gemensamma aktionsplanen från november 2013 gav man ut ett faktablad som Teheran sade var felaktigt. Gissa vem som hade rätt? Iranierna. I korthet så har den amerikanska regeringen visat sig vara djupt opålitlig.
Avtalet som undertecknades idag avslutar de ekonomiska sanktionerna, tillåter iranierna att dölja en stor del av sina kärnvapenaktiviteter, saknar planer för vad man skall göra om iranierna sviker och avtalet löper dessutom i drygt ett decennium. Det är i synnerhet två problem som sticker ut: Den iranska vägen till kärnvapen har underlättats och legitimerats; Teheran kommer att få en "bonus för att man undertecknat avtalet" på omkring $150 miljarder vilket kraftigt ökar deras förmåga att angripa både i Mellanöstern och på andra ställen.
USA själv, för att inte tala om P5+1 länderna, har tillsammans större ekonomisk och militär makt än den Islamiska republiken Iran vilket gör denna ensidiga eftergift så förbryllande.
 De smarta killarna (två iranier) är de som har på sig vita skjortor utan slips och ser gladast ut. |
Av administrationens ackumulerade utrikespolitiska misstag under de senaste sex åren har inget inneburit en katastrof för USA: Inte kinesernas öbygge, ryssarnas invasion av Krim eller utbrotten av inbördeskrig i Libyen, Jemen, Syrien och Irak. Men avtalet med Iran har förutsättningar att bli en katastrof.
Uppmärksamheten riktas nu mot den amerikanska Kongressen som skall granska dagens överenskommelse, utan tvekan det värsta fördraget inte bara i amerikansk historia eller modern historia, utan någonsin. Kongressen måste avvisa detta avtal. Republikanska senatorer och representanter har visat att de i detta ämne intar en fast hållning; kommer Demokraterna att ta sitt ansvar och rösta för att lägga in sitt veto? De behöver känna pressen.
