Daniel Pipes är idag en av de mest pålästa observatörerna av Mellanöstern. Från medeltida islams historia har han bytt bana till moderna och samtida islam på vilket han koncentrerat en stor del av sitt fokus som akademiker och historiker. Han är också son till en annan historiker, Richard Pipes, den store Harvard-specialisten på Sovjetrysk historia.
Daniel Pipes är grundare och ordförande för Middle East Forum och har skrivit ett stort antal böcker och otaliga artiklar om islamism, islamisk historia och jihadism. Bland annat In the Path of God: Islam and Political power (1983), The Long Shadow: Culture and Politics in the Middle East (1999) och Militant Islam Reaches America (2002).
L'Informale: Dr Pipes tack för att du ställer upp på den här intervjun. Jag skulle vilja börja med en fråga om sambandet mellan islamisk terrorism och islam. Vi har fått höra upprepade gånger att rötterna för islamisk terrorism inte kommer från religionen utan från arbetslöshet, frustration, nationalism och (den mest populära förklaringen) som reaktion på västerländsk utrikespolitik, i synnerhet den amerikanska utrikespolitiken. Vill du kommentera detta?
Daniel Pipes: Den första förklaringen – arbetslöshet – är en löjlig och misskrediterad idé som återspeglar ett marxistiskt inflytande vilket insisterar på att ekonomiska intressen driver allting; som man säger "Du är vad du äter". Jag håller inte med. Javisst är materiella frågor viktiga men människor drivs i högre grad av idéer. Med andra ord "Du är vad du tänker". För att ta ett enda exempel, man kan omöjligt hävda att Mohamed Lahouaiej-Bouhlel dödade 86 semesterfirare på stranden i Cannes, Frankrike, av ekonomiska skäl.
Den andra – om västerländsk utrikespolitik – är en bekväm ursäkt. Visserligen har Väst en historia av att blanda sig runt om i världen. Men varför är denna våldsamma reaktion så oproportionerlig bland muslimer? Kanske det har något att göra med att vara muslim?
Islam är faktiskt – föga förvånande – nyckeln till politiskt våld utfört i islams namn av muslimer. Det säger sig nästan självt.
L'Informale: Enligt Samuel P. Huntington är islam och västvärlden oundvikligen i konflikt med varandra på grund av en djup och oförenlig värdekonflikt. Håller du med om detta synsätt?
Daniel Pipes: Huntington var en lysande vetenskapsman som i detta fall tog en intressant idé för långt. Javisst finns det skillnader i civilisationerna och de är väldigt viktiga. Nej politiska konflikter och krig har mindre att göra med dessa skillnader än med ideologi och personliga ambitioner. Att spåra civilisationers förhållanden skulle vara ett bra ämne för ett seminarium men bör inte tas på allvar av väljarna eller beslutsfattarna.
L'Informale: Vilken är enligt dig den främsta orsaken till den ökade konflikten mellan islam och västvärlden som mer specifikt dök upp i slutet på 1900-talet?
 Benito Mussolini från Italien (regeringsperiod 1922-43) spelade en avgörande roll i utvecklingen av islamismen. |
Daniel Pipes: Muslimer försökte efterlikna det liberala Väst (framförallt Storbritannien och Frankrike) under perioden 1800-1920 i sitt sökande efter makt och rikedom, utan framgång; sedan efterliknade de det antiliberala Väst (Italien, Ryssland och Tyskland) mellan 1920 och 1980 och även det misslyckades. Under de gångna fyrtio åren har de återvänt till sin egen historia. Också detta misslyckas. Jag undrar ofta vad som kommer härnäst; kanske ett återvändande till liberalismen, denna gång med bättre resultat? Eller till antiliberalismen?
L'Informale: Mellan 1980 och 1995 – med andra ord långt innan invasionen av Irak 2003 – hade USA varit engagerat i sjutton militära operationer i Mellanöstern, alla riktade mot muslimer; från president Clinton till president Obama har vi dock alltid fått höra att västvärlden inte har något problem med islam utan endast med extremister. Börjar inte denna skildring bli utsliten?
Daniel Pipes: Jag instämmer inte i din premiss. Den amerikanska regeringen har ingripit flera gånger på muslimernas vägnar, såsom albanerna, bosnierna, irakierna, kuwaitierna, saudierna, somalierna och syrierna. Vidare har miljoner muslimer välkomnats till USA, vissa fördes till och med hit på skattebetalarnas bekostnad.
Jag håller inte heller med om din kommentar om "utsliten skildring". Det har varit amerikansk policy sedan 1992 att motsätta sig inte islamismen i allmänhet utan endast våldsamma former av islamism. Denna policy har i stort sett följts.
L'Informale: "Under nästan tusen år, från den första Moriska landstigningen i Spanien till den andra turkiska belägringen av Wien har Europa varit under ständigt hot från islam" skriver Bernard Lewis. Är den nuvarande islamiska väckelsen en fortsättning på det förgångna eller ett annat fenomen som har uppstått av andra orsaker?
Daniel Pipes: Jag ser främst kontinuitet. Den europeisk-muslimska konfrontationen är kanske den längsta och mest brutala i mänsklighetens historia, jämförbar med den mellan lejon och hyenor. Den har genomgått många förändringar med muslimer som i perioder kontrollerat stora delar av Europa och européer som härskade över det stora flertalet muslimer för endast hundra år sedan. Denna konfrontation tog en ny vändning med det tysk-turkiska arbetskraftsavtalet från 1961 och den amerikanska invandringsreformen från 1965.
 Ankomsten av turkiska arbetare till Tyskland på 1960-talet förebådade en massiv rörelse av muslimer till Europa. |
L'Informale: Enligt den tyske statsvetaren Matthias Kuntzel är "startpunkten för islamismen den nya tolkningen av jihad som kom i dagen med Hassan al Bannas kompromisslösa stridsvilja, den förste som predikade det som ett heligt krig i modern tid". Håller du med om att det Muslimska Brödraskapet har varit huvudaktör i återuppståendet av jihadism i moderna islam?
Daniel Pipes: Nej jag ser den som endast en av flera viktiga islamistiska rörelser. Den viktigaste är Wahhabi- (eller Salafi-) doktrinen som stöds av den saudiska regeringen med alla deras enorma resurser, därefter Khomeinis linje i den Islamiska Republiken Iran, därefter det Muslimska Brödraskapet, därefter Deobandi-skolan i Indien.
L'Informale: I sin senaste bok Kättare: Varför Islam behöver en reformation (Heretic: Why Islam Needs a Reformation) delar Ayaan Hirsi Ali in muslimer i tre kategorier: Mecka-muslimerna, den största gruppen som står för en mer tolerant sida av religionen; Medina-muslimerna eller den jihadistiska flygeln; och de Modifierade muslimerna, dissidenterna och reformisterna som utmanar den religiösa dogmen. Anser du att detta breda system är användbart?
Daniel Pipes: Ja och det motsvarar i allmänhet det tredelade svar på moderniteten som jag skrev om i min bok 1983, In the Path of God, jag benämnde dem reformister, islamister och sekulära.
L'Informale: Jag intervjuade nyligen den israeliske historikern Benny Morris och han betonade mycket tydligt att arabiskt avvisande alltid, från första början, varit det främsta hindret för en lösning på den Israelisk-arabiska konflikten. Om Morris har rätt så är varje tanke på en möjlig fred inget annat än en illusion. Instämmer du i detta synsätt?
Daniel Pipes: Jag instämmer i att det är arabiskt avvisande som är orsaken till konflikten och jag vill också påpeka att detta avvisande tagit sig huvudsakligen fyra former under det sista århundradet: Pan-Syrianism, Pan-Arabism, Palestinianism, och Islamism. Men jag håller inte med om att fred är en illusion; om Israel och dess allierade var tillräckligt tuffa skulle avskräckande kunna fungera och konflikten skulle troligen upphöra.
L'Informale: Av alla länder i världen är Israel det mest förtalade; titta bara på FN-resolutionerna mot Israel från 1967 och framåt jämfört med dem mot någon annan stat. Vilken är den främsta orsaken för detta?
Daniel Pipes: Jag räknar till fyra: Nazi-inflytande; Sovjetinflytande; antisemitism; och det stora antal arabiska och muslimska medlemsstater i FN.
L'Informale: Med det pågående inbördeskriget i Syrien, Iran på väg mot kärnvapen och Rysslands växande makt i Mellanöstern verkar Amerika alltmer irrelevant för regionen. Vad förutspår du?
Daniel Pipes: Räkna inte bort USA. Jag förutspår att regionen kommer att genomgå än värre kriser och många parter kommer att vända sig till USA och be dem ta på sig en större roll, såsom redan sker i Östasien.
