Nikki Haley [inspelning]: Ingenstans har FNs misslyckande varit mer konsekvent och mer skandalöst än dess fördömande av vår nära allierade Israel. I Generalförsamlingens session som just avslutats antog FN 20 resolutioner mot Israel och endast sex mot resten av världens länder tillsammans.
Ezra Levant: Detta är Nikki Haley vid hennes utnämningsutfrågning. Hon är nu Donald Trumps ambassadör till Förenade Nationerna, hon har en väldigt proisraelisk hållning som avsevärt skiljer sig från President Obamas hållning. Men förutom Nikki Haley, vad har Donald Trump gjort när det gäller Israel och Mellanöstern? Har han hållit sitt löfte att vara pro-Israel, flytta ambassaden från Tel Aviv till Jerusalem, upphöra med att utöva påtryckningar på israelerna för deras byggande av bosättningar? Vår vän Daniel Pipes från Middle East Forum ansluter sig nu till oss i studion. Roligt att se dig igen!
Daniel Pipes: Detsamma Ezra.
Levant: Välkommen till vår anspråkslösa studio. Jag gillar vad Nikki Haley har gjort hittills. Hon har fortsatt att tala om den negativa anti-Israel inställningen även nu när hon själv befinner sig i FNs sköte, så jag tror inte hon har valts av karriärdiplomaterna och byråkraterna. Hur har Trump klarat sig när det gäller de andra aspekterna?
Pipes: Nikki Haley har varit fantastisk. De andra aspekterna är inte lika bra. När man tittar på den viktigaste frågan av alla, Iranavtalet, JCPOA, som Trump kallade det "värsta avtalet i historien" har inget hänt på drygt två månader. Ingenting alls.
Levant: Vad skulle kunna hända? Vad skulle han kunna göra? Vad borde han göra? Vad lovade han att göra?
Pipes: Han sade aldrig exakt vad han skulle göra, men han kallade det väldigt dåliga saker. Och den slående saken med Iranavtalet är att det inte är ett avtal. Det är ett ensidigt förslag från USA. Ingen annan undertecknade det, endast den amerikanska regeringen. Ingen annan regering. Inte iranierna, inte de andra fem staterna. Så Trump kunde enkelt säga upp det. Han kunde ändra genomdrivandet av det. Han kunde göra många olika saker, men det har han inte. Inget har hänt, åtminstone inte offentligt, som vi vet om.
Levant: Medan hans retorik förändrats ser jag att Irans retorik hårdnar i Persiska viken. Använder sig Trump eller hans utrikesminister av ett annat slags språkbruk? Jag noterade en förändring i språkbruket om Nordkorea. Utrikesminister Rex Tillerson har i stort sett sagt att det inte längre är fruktbart att förhandla. Har de sagt samma sak om Iran?
Pipes: Nej men de har uttryckt sig hårdare, vilket inte är särskilt svårt eftersom Obama-administrationen var väldigt eftergiven. Så, ja de är hårdare och jag tror iranierna börjar bli lite mer försiktiga, men huvuddragen i politiken var att säga upp avtalet – men det gäller fortfarande.
Du nämnde flytten av ambassaden till Jerusalem. Mike Pence har just återigen bekräftat det, men faktum är att inget har hänt. Du nämnde också det israeliska byggandet av bostäder på Västbanken: där ser det mer ut som kontinuitet än förändring. Ännu viktigare är att vad de Israelisk-palestinska förhandlingarna anbelangar så ser det just nu inte ut att vara någon verklig förändring. Dessutom sitter ett antal nyckelpersoner från Obama-administrationen i det Nationella säkerhetsrådet och i Utrikesdepartementet och det ser ut som om de har mer makt än någonsin. Så på det hela taget, förutom FN, ser det mer ut som kontinuitet än förändring.
Detta pekar på ett intressant mönster som jag har följt sedan början av 90-talet: att politiker och diplomater i USA, och förmodligen på andra håll, som talar varmt om Israel får så mycket tack för detta att de inte egentligen behöver göra någonting. Faktum är att de kan göra saker som annars är en styggelse. Politiker däremot som inte är positivt inställd till Israel får inget beröm ens när de gör saker som är bra för Israel. Från Israels sida tillhandahöll Barack Obama till exempel den bästa vapenleveransen någonsin men han fick inget beröm för detta eftersom han var vidrig mot Israel. Eftersom Trump och hans team har sagt vänliga ord får de beröm trots att de faktiskt inte gjort någonting.
Levant: Det har bara gått några månader och naturligtvis är byggandet av muren och invandringen Trumps kärnfrågor. På sitt eget sätt gynnar de Israel. Dessutom namnger de terrorism och kallar det islamiskt. Ordet islamiskt, islamist eller politiska islam har uttalats mer under de senaste två-tre månaderna av den amerikanska administrationen än under de senaste tio åren.
Pipes: Ja men återigen det är ord snarare än handlingar. Man talar om radikala islam och terrorism. Visst är det ett steg framåt, men de två försöken att kontrollera invandringen har båda misslyckats.
Levant: Det ligger i de lagkunnigas händer. Den verkställande ordern kanske kan finslipas och jag tror att de så småningom kommer att lyckas.
Men vad tror du tidsgränsen är? Jag menar du säger att Pence upprepade Amerikas plan att flytta ambassaden. (Jag antar att detta sades vid AIPAC-mötet som pågår just nu). Hur lång tid tror du det tar innan människor börjar kräva att han uppfyller det löftet? Det har bara gått ett par tre månader.
Pipes: Jag tror att så länge han säger de rätta sakerna på rätt sätt så har han gott om tid. Från proisraelisk synvinkel är rätt musik det viktigaste. Orden kommer i andra hand. Om man säger bra saker om Israel och talar om styrkan i de Amerikansk-israeliska relationerna så kommer man långt.
Levant: Som du vet var vi på Rebel Media nyligen på ett uppdrag i Israel. Vi tog med oss fem eller sex personer från vår grupp. Jag hade varit i Israel tidigare men ingen av de övriga hade varit där. Det var en riktig ögonöppnare. Jag trodde inte jag skulle lära mig mycket eftersom jag hade varit där tidigare – men en sak jag lärde mig som verkligen slog mig var, låt mig höra vad du säger om det. Vår guide sade att i hela den moderna historien, som det senaste århundradets Arabisk-israeliska konflikt, om man lägger ihop alla krig, all terrorism, så är den totala dödssiffran på båda sidor, enligt honom och du kan rätta mig om det är fel, mindre än hundratusen.
Det är naturligtvis fortfarande en enorm tragedi. Vart och ett av dem är en tragedi, men jämför med de senaste sex månaderna i Syrien eller med vad ISIS gör i norra Irak. I jämförelse med andra kriser under hundra år, färre än hundratusen dödsoffer och jag är inte nedlåtande mot allvaret i detta men jag tror att detta inte är världens största problem. Detta är inte världens mest svårlösta problem. Detta är inte, jag menar Donald Trump sade att detta är överenskommelsernas överenskommelse, den som skall lösa detta problem. Nej det är det inte. I själva verket är det en bluff eller en distraktion eller placebo. Fokusera på Israel och låt bli Saudiarabien, Iran, ISIS alla dessa andra länder. Tror du Trumps ignorerande av Israel egentligen är en fördel eftersom han inte kommer att vara besatt av det som Bill Clinton var, han kommer inte att försöka påtvinga Israel en överenskommelse på samma sätt som andra presidenter har?
Pipes: Två punkter. För det första så har du helt rätt beträffande antalet. Jag skrev 2007 en artikel ihop med professor Gunnar Heinsohn från Tyskland, i vilken vi konstaterade att antalet arabisk-israeliska dödsfall vid tiden efter Andra världskriget uppgick till 51 000. Konflikten kom också på plats 49 på listan över dödsfall i internationella krig. Så ja det är färre dödsfall än i fyra dussin andra konflikter.
Men jag tror att den Arabisk-israeliska konflikten är den ultimata uppgörelsen eftersom det är den mest komplexa och svårlösta internationella frågan. Det är så många grupper inblandade, inklusive stormakterna och de regionala makterna och de islamiska staterna och det judiska samfundet och andra religiösa samfund. Att få Nobels fredspris är det ultimata priset. Det finns inget som kan jämföras med det, inget lika komplext och långvarigt.
Vad beträffar att Trump inte fokuserar på det, jag är inte säker på att han inte kommer att göra det eftersom han ser sig själv som författare till Konsten att nå en överenskommelse och han har sagt att han vill agera fredsmäklare här. Han har just nu fullt upp med annat, som du har påpekat – invandring, muren, det misslyckade försöket att avskaffa hälsovårdssystemet, beskattning, utbildning och så vidare. Men jag tror att det är ett lockande framtidsperspektiv att lösa detta och jag skulle inte alls bli förvånad om han vänder sin uppmärksamhet till det vid något tillfälle.
Jag skulle inte heller bli förvånad om han vände sig mot Israel om han ser det som den motspänstiga parten eftersom detta är vad som ofta händer. Se bara på Jimmy Carter och Barack Obama: de anstränger sig och de blir frustrerade över att israelerna inte ger mer eftersom det finns en bestående övertygelse att om bara israelerna gav mer skulle palestinierna vekna och sluta vara avvisande och allt skulle bli bra. Så jag är orolig.
Levant: Sista frågan. Jag ser kritik mot Ivanka Trump och Jared Kushner, Trumps dotter och svärson, eftersom de har en ovanlig relation med presidenten. De har hög säkerhetsklassning. De sitter med vid möten. Vi vet alla att Kushner och Ivanka var delaktiga i Donald Trumps affärsimperium och de är betrodda rådgivare. Jag är inte förvånad över att han vill att hans betrodda rådgivare släpps in. Det är inte som med Chelsea Clinton som följde med mamma och pappa när hon bara var en familjemedlem och inte en djupt engagerad rådgivare.
Kushner är en religiös jude. Ivanka konverterade. De verkar identifiera sig på det sättet. De har vissa band till Israel. Tror du att de är en viktig källa för råd om Israel och om så är fallet var skulle du placera dem på Israelfrågan-skalan? Är de till höger? Är de till vänster? Är de Peace Now-typer? Är de Likud-typer?
Pipes: Tillåt mig att utvidga din fråga till att även inkludera David Friedman, Trumps konkursadvokat, som just har godkänts som amerikansk ambassadör till Israel och Jason Greenblatt, en fastighetsjurist från Manhattan som fungerar som presidentens särskilda representant för internationella förhandlingar. Så fyra personer som inte har någon historia av inblandning i Israelisk-palestinska eller andra förhandlingar, är fullständiga amatörer som för med sig amatörernas fräschör men också deras oerfarenhet.
Jag vet inte exakt alla deras åsikter. Den ende vi egentligen vet något om är Friedman som har skrivit om konflikten och är väldigt mycket på Likudsidan i spektrumet, men de andra vet vi egentligen ingenting om. Greenblatt, från vad vi har hört om hans förhandlingar i Jerusalem och Ramallah, verkar följa det invanda mönstret av att "sätta press på Israel och blidka palestinierna". Dottern och svärsonen? Jag vet inte vad de har för åsikter.
Sammantaget oroar jag mig för denna brist på erfarenhet. Det går en röd tråd genom amerikansk historia som går tillbaka till Första världskriget, presidenter som utnämner människor som inte har någon kunskap om ett ämne. Tanken är att de inte har några förutfattade meningar och ser på ämnet med nya ögon. Det har aldrig fungerat. Det har alltid lett ner i kaninhål.
Jag skulle hellre vilja ha människor som har sysslat med detta ett tag. Du vet, om du behöver hjärtkirurgi skulle du vilja att den som utförde operationen var någon som aldrig gjort något liknande förut eller föredrar du någon som har arbetat med det ett tag? Jag oroar mig för frilansande amatörer. Det finns en hel del erfarenhet inom detta område. Det är ett väldigt komplext ämne. Jag oroar mig för att människor strosar in och plötsligt anses vara experter.
Levant: Vi håller kontakten under de kommande månaderna och det är fortfarande tidigt och det enda verkliga tecknet som jag ser är Nikki Haley. Allt annat är en möjlighet eller en utsikt eller en process, men jag tror att vi förmodligen kommer att veta innan årets slut.
Pipes: Ja, FN är bra men resten oroar jag mig för.
Levant: Dr Daniel Pipes från Middle East Forum, roligt att ha dig här i studion.
