"Jag förväntar mig att Ankara kommer att lägga betydliga resurser på att vinna religiöst och politiskt inflytande i sydöstra Europa", sade en av Amerikas främsta experter om Mellanöstern till Faktor.bg.
Daniel Pipes är en amerikansk historiker, författare och kommentator; han har en doktorsexamen från Harvard. På senare år har han etablerat sig som en av de mest framträdande forskarna och analytikerna av radikala Islam. Han är ordförande för tankesmedjan Middle East Forum och utgivare av dess specialiserade tidskrift. Hans arbete fokuserar på amerikansk utrikespolitik och Mellanöstern.
Pipes har skrivit sexton böcker. Han besökte Bulgarien på inbjudan av Bulgaria Analytica.
Faktor.bg: Turkiet har nu öppet ställt sig på Qatars sida i deras gräl med Saudiarabien, Egypten etc. Hur farligt är detta när det gäller att isolera Ankara från Sunnimuslimerna i konflikten mellan sunnimuslimer och shiamuslimer?
Daniel Pipes: Som jag ser det är det inte detta som är faran: faran är att Ankara och Teheran går samman för att stödja Qatar. Det skulle potentiellt kunna leda till ett krig mellan dem och den Saudiledda alliansen och det i sin tur skulle kunna äventyra Persiska vikens olje- och gasexport vilket skulle kunna leda till en global ekonomisk kris.
Faktor.bg: Turkiet stöder det Muslimska Brödraskapet, Hamas, Nusrafronten och andra organisationer som många arabstater har förklarat vara terroristorganisationer; skulle dessa araber kalla Ankara för en terrorstödjande stat?
DP: Egyptens regering har redan uppmanat till att behandla Turkiet som Qatar, dock har ingen annan instämt i denna uppmaning. Jag skulle bli förvånad om det skedde. Regeringar som den saudiska vill hellre få över Ankara på sin sida.
Faktor.bg: Moskva och Ankara upprätthåller en obekväm allians av något slag men hade oförenliga intressen vad gäller Bashar Assad, Krim etc. Tror du detta förhållande kommer att fortskrida?
DP: Mobbare som Putin och Erdoğan kan bilda taktiska men inte strategiska allianser. De tittar hela tiden på varandra med misstänksamhet och problem kommer oundvikligen att uppstå vilka kommer att orsaka större motsättningar mellan dem. Så vi kan förvänta oss vacklande relationer.
 Trots intrycket man får är det Putin (V) som är den större mobbaren. |
Faktor.bg: Kommer Doha att till slut ge efter för saudiska påtryckningar eller är det mer sannolikt att de kommer att bli ännu mer knutna till Teheran?
DP: Det är den viktiga frågan. Jag hoppas på det förra men förväntar mig det senare.
Faktor.bg: Beträffande Erdoğans neo-osmanska ambitioner på Balkan: Är det troligt att han kommer att fortsätta sträva efter det och hur framgångsrikt kommer det att bli i slutändan?
DP: Balkanregionen har en speciell plats i den turkiska fantasin för det är den enda region till vilka osmanerna förde Islam. Det starka turkiska inflytandet på regionen symboliseras av ordet Balkan som betyder "berg" på turkiska. Vidare så är länderna små och lättare att påverka än Turkiets andra grannar. Av dessa skäl förväntar jag mig att Ankara kommer att lägga betydliga resurser på att vinna religiöst och politiskt inflytande i sydöstra Europa.
Faktor.bg: Är Erdoğan kapabel och villig att destabilisera Balkan?
DP: Han är både kapabel och villig. Islam tillhandahåller ett av de viktigaste verktygen – byggande av moskéer, sponsring av imamer, bjuda in studenter till Turkiet osv. Allmänna val tillhandahåller det andra viktiga verktyget. Att Turkiets arbetsmarknads- och socialminister Mehmet Müezzinoğlu öppet stöder DOST, partiet för etniska turkar i Bulgarien ("Vi måste stödja DOST-partiet") visar på de turkiska avsikterna.
 Osmanen Sultan Murad I dödades i Kosovo 1389. År 2005 betalade den turkiska regeringen för att renovera hans grav. (Foto av författaren). |
Faktor.bg: Vad kan västmakterna göra för att förhindra denna destabilisering?
DP: Stå upp mot Erdoğan. Tyvärr verkar det inte vara nära förestående. Det är mycket lättare att låtsas att (nästan) allt är bra i NATO.
Faktor.bg: Kommer den Europeiska Unionen att så småningom stå upp mot Erdoğans utpressning och vad kommer Ankara sannolikt att göra då?
DP: Västvärlden och i synnerhet NATO har varit plågsamt långsamma med sin reaktion på den massiva förändringen i Turkiet under de senaste femton åren. Jag är pessimistisk om ett verkligt kraftigt motstånd även om stegvisa förbättringar fortsätter att ske. En kris kanske eventuellt kan lära västerlänningarna vad problemet är.
Vid den tidpunkten, beroende på vem som är ansvarig i Ankara och vad omständigheterna är skulle reaktionen kunna vara mycket aggressiv, inklusive att ta grekiska öar i besittning, förpassandet av illegala immigranter, knyta närmare an till Ryssland eller Iran och andra fientliga steg.
Faktor.bg: Vad kommer att hända när Erdoğans klienter i Syrien lider militärt nederlag?
DP: Teheran kommer att kontrollera territorium från Afghanistan till Medelhavet. Det kommer att bli en kris för alla stater som motstår iranskt inflytande, från Afghanistan till Israel.
Faktor.bg: Hur kommer Erdoğan att reagera på en folkomröstning om kurdisk självständighet i Erbil?
DP: Han hatar den utsikten. Kurdistans regionala regering är en av de få stater som upprätthåller goda förbindelser med Ankara; det är inte troligt att dessa överlever en kurdisk självständighetsförklaring. Erdoğan oroar sig för effekten av denna åtgärd på Turkiets kurder. Det kommer att påverka drömmarna om turkisk återtagande av vad som nu är norra Irak. Det hotar att bryta upp Irak och orsaka oförutsägbar regional instabilitet.
Faktor.bg: Vad kan han göra om KRG utropar sin självständighet?
DP: Han kan använda sig av ekonomiska och möjligen militära påtryckningar på KRG. Han kan försonas med den irakiska centralregeringen i Baghdad för att öka pressen, liksom med Teheran. Jag förväntar mig att han kommer att vara oförsonlig.
Faktor.bg: Är allvarligt regimhotande motstånd mot Erdoğan möjligt i Turkiet?
DP: Vid denna tidpunkt nej. Erdoğan kontrollerar alla maktmedel – de utövande, lagstiftande och rättsliga avdelningarna i regeringen, de beväpnade styrkorna, underrättelsetjänster, polis, banker, media, utbildningsinstitutioner osv. Men om ekonomiska problem eller utländska vågspel blir för mycket för den turkiska befolkningen så skulle de absolut kunna vända sig mot regimen. När detta händer kommer hans många fiender att finna varandra och samarbeta.
