Moderator: Gregg Roman och Daniel Pipes från Middle East Forum. Mina herrar, tack för att ni kommit hit. Och Gregg, jag börjar med dig. Var det rätt att släppa de 59 Tomahawk kryssningsmissilerna på Syrien?
Gregg Roman: Enligt min mening var det rätt. Det uppnådde tre saker. För det första var det ett budskap till Assad-regimen att användandet av okonventionella vapen, som Barack Obama lovade..., inte kommer att tolereras av USA och dess allierade. Det återupprättade enligt min mening USAs avskräckningspolitik gentemot inte endast den syriska regimen utan också deras partners Hizbollah och Iran. Och det var också ett varningsskott till ryska trupper i Syrien.
Den andra saken den uppnådde var att den sände ett budskap till inte bara Ryssland, Iran och Syrien utan också till de på plats, att USA kommer att ingripa när de väljer (och kommer) att definiera sina egna politiska mål. Och jag tror att detta kommer att föra oss närmare de (stridande) sidor som går med på en politisk lösning.
Och den tredje saken det uppnådde var att sända ett budskap till andra amerikanska fiender, inte bara i Mellanöstern utan i hela världen, att USA är berett att använda våld när dess fiender går för långt (eller gör) någonting som är oacceptabelt för dess nationella säkerhetsprioriteringar.
Moderator: Och Dan Pipes, vad säger du? Håller du med? Var detta det rätta att göra och vilket budskap sänder det?
Daniel Pipes: På Middle East Forum välkomnar vi debatt, i synnerhet beträffande taktik, och Gregg och jag är oense. Jag skrev en artikel i går natt med titeln "Nej till att bomba Syrien" och jag är emot det eftersom det för det första är en godtycklig skillnad mellan de klorgasattacker som har skett regelbundet och saringasattacker. Varför är denna så mycket värre än de andra? Varför blir vi plötsligt så upprörda över detta och inte över de många, många syriska regeringsattacker på sin egen befolkning?
För det andra är det symboliskt och såvida inte påföljden blir kännbar, vilket jag inte tror kommer att hända, kommer detta att ses som någonting Assad-regimen lyckats överleva.
"Symbolik är ingen bra idé i krig" |
För det tredje är det inte del av en plan. Från vad vi förstått så såg president Trump bilder på skadade och döende barn och blev känslomässig och beslöt att anfalla. Det är inte ett sätt att föra krig.
Och slutligen finns det inget stöd, tror jag kan säga utan risk för att bli motsagd, i USA för en omfattande militäraktion i Syrien. Vi har just gått igenom det i Afghanistan och Irak. Det amerikanska folket är inte redo för detta så det är verkligen en papperstiger. Det är symboliskt, och symbolik är ingen bra idé i krig. Om du inte är redo att sätta trupper på marken, starta det inte ens....
Moderator: Vi går till din tredje punkt, det finns verkligen inte en plan. Är detta något som Middle East Forum nu kommer att prata om och börja presentera alternativ till? För det verkar som om det är dags för det.
Daniel Pipes: Absolut. För det första har vi varit uppslukade av vad som är rätt och fel i det som hände igår eller tidigt i morse Mellanöstern-tid.
För det andra försöker vi nu få svar på den viktiga frågan, "Är denna attack en engångsföreteelse? Ska vi låta det bero nu eller är detta början på något större?"
Jag tror att det var ett misstag och att vi bör lämna det bakom oss som ett misstag. Och jag anser att den amerikanska politiken bör vara att hålla sig borta, att hjälpa de som lider och att hjälpa de som förlorar, men göra detta indirekt. Jag tror inte vi har någon – vi har ingen del i denna strid. Ja kurderna är sympatiska men de kämpar inte för kontroll av hela Syrien.
Vad vi har är i huvudsak sunnijihadister mot shiajihadister, de turkisk-, saudisk- och qatariskstödda på ena sidan och de ryska och iranskstödda på andra sidan. Båda är fruktansvärda. Båda är motbjudande. Så jag anser inte att vi bör engagera oss med att hjälpa någondera sidan. Vi bör helt enkelt hjälpa vardera sida att inte förlora eftersom vi inte vill att någondera sida skall vinna.
