Efter de senaste besluten och förklaringarna av Donald Trump angående den Palestinska Myndigheten intervjuade l'Informale Daniel Pipes, en ofta förekommande gäst på våra sidor och bland de främsta internationella experterna på Mellanöstern.
L'Informale: Hur bedömer du den amerikanska politiken i Mellanöstern ett år efter att Donald Trump kom till makten?
Daniel Pipes: Det är mycket som bekymrar mig om honom men just nu gillar jag verkligen det mesta i hans Mellanösternpolitik.
F: Han sade att frågan om Jerusalem har tagits "bort från förhandlingsbordet" och att han dessutom kommer att skära ner på bidragen till den Palestinska Myndigheten om de inte återupptar förhandlingarna med Israel. Vad anser du om dessa deklarationer?
S: Han gör rätt sak av fel anledning. Han vidtog dessa åtgärder för att tvinga fram en nystart på den 30 år gamla diplomatiska processen som är skadlig och dömd. Israel kan mycket väl komma att betala priset för det.
F: I en intervju i maj 2017 sade du till L'Informale att Trump har en "milt fientlig" inställning till Israel. I ljuset av den senaste utvecklingen, har du ändrat dig?
S: För tillfället ja. Men jag tror Israels goda situation mer beror på de palestinska misstagen än på Trumps tillgivenhet för den judiska staten. Om palestinierna reparerar sina misstag kan stämningen förändras dramatiskt.
F: Hur verkningsfullt är det amerikanska beslutet att skära ner finansieringen till UNRWA?
S: Det är inte verkningsfullt alls. Den belgiska regeringen erbjöd sig att ensamma betala mer än en tredjedel av sänkningen och många andra gör samma sak – även the Middle East Forum! Plus att skära ner på finansieringen tar inte itu med de mest betydande och skadliga aspekterna av UNRWA, nämligen dess mål att öka antalet flyktingar istället för att minska det.
 I Gaza är UNRWA källan till många fördelar. |
F: Förhindrar Trump-administrationens tuffa inställning gentemot den Palestinska Myndigheten dess ledare Mahmoud Abbas från att ägna sig åt fortsatta bedrägerier?
S: Tvärtom, det uppmuntrar honom till att återigen uppträda bedrägligt och låtsas "prata fred" med Israel.
F: Tror du att en eventuell palestinsk stat är en lösning på konflikten; eller med Martin Shermans ord, tror du att denna tanke är ett misslyckat paradigm, en ideologisk relik från det förflutna?
S: Det förra (han och jag har skriftligen diskuterat detta utförligt): Om palestinierna helt och hållet skulle ge upp sina territoriella anspråk på Israel och avsluta sina delegitimerings kampanjer mot Israel så skulle jag acceptera en palestinsk stat. Men denna utsikt är helt teoretisk och ligger åtminstone ett århundrade framåt i tiden.
F: Det verkar som den "palestinska saken" har förlorat det mesta av sin attraktionskraft för arabiska sunnimuslimska stater. Turkiet och Iran har blivit Mellanösterns förkämpar. Är detta en vändpunkt?
S: En tillfällig vändpunkt, ja. När en gång det iranska hotet är över skulle de arabiska sunnimuslimska staterna mycket väl kunna återupptäcka den palestinska saken.
 Netanyahu och MbS. |
F: Anser du att Kronprins Mohammad bin Salman från Saudiarabien är en tillgång för Israel?
S: Det är lite starkt uttryckt. Jag anser att han är en tillgång för Saudiarabien och hoppas att han i sitt försök till modernisering kommer att minska den arabiska fientligheten gentemot den judiska staten.
F: I en intervju med L'Informale sade Edward Luttwak att "Iran verkar vara en stormakt om man tittar på situationen i Syrien, men denna bild överensstämmer inte med verkligheten. I Syrien har Iran placerat ut tolvtusen soldater från Iran, Afghanistan och Pakistan. De tillhör shiitiska grupper och är så fattiga att de är villiga att göra vad som helst för 3,4 dollar om dagen. ...teokratin är väldigt bra på att sälja sig själv och dölja sina egna misslyckanden". Håller du med om denna analys?
S: Nej. Varje part i en konflikt har sina svagheter men att fokusera enbart på dessa utan att titta på deras styrkor eller på deras motståndares svagheter snedvrider situationen. Detta är jag rädd att Edward Luttwak har gjort. Oavsett deras problem så är den iranska regimen Mellanösterns mest framgångsrika angripare, de dominerar nu fyra arabiska huvudstäder.
F: Bör den amerikanska regeringen arbeta för att störta den iranska regimen eller bara fortsätta titta och vänta på dess eventuella frånfälle?
S: Det förra. Jag är frustrerad och förvånad över att under 39 år av iransk aggression, från övertagandet av ambassaden till kärnvapenuppbyggnad, så har förgörandet av den Islamiska republiken Iran aldrig varit amerikanskt politik.
