Vad är konservatism?
Innan jag läste en artikel med denna titel av Ofir Haivry och Yoram Hazony som nyligen publicerades i ett nummer av American Affairs skulle jag ha svarat individuell frihet, liten regering och en kraftfull utrikespolitik. Deras artikel gav mig en helt annan och mycket djupare förståelse.
 En framsida av Fortescues "In Praise of the Laws of England" (omkring 1470). |
Med klarhet och briljans avslöjar Haivry och Hazony en föga känd intellektuell historia av engelsk konservatism som går tillbaka till fjortonhundratalet och Sir John Fortescues In Praise of the Laws of England (omkring 1470) följt av sådana enastående tänkare som John Selden, Jonathan Swift och Edmund Burke.
De förespråkade ett synsätt som respekterar traditioner samtidigt som man på ett intelligent sätt anpassar det till nya omständigheter; Haivry och Hazony kallar detta historisk empirism. Konservativa värderar vad tidigare generationer har arbetat fram – i synnerhet den engelska konstitutionen och den hebreiska bibeln. De ser Englands unika utveckling av frihet som det lyckliga resultatet av sådana enastående genombrott som Magna Carta (1215) och the Petition of Right (1628).
Försiktighet är de konservativas ledord: Vänd dig till nationen och religionen för vägledning; se till att begränsa verkställande makt och behålla individuella friheter. Domare – respektera den ursprungliga avsikten med dokument. Politiker – om äktenskap överallt i alla tider inneburit en förening av man och kvinna, var oerhört försiktig med att i grunden förändra detta. Regeringar – säkerställ att invandrare assimileras in i värdlandets kultur.
Liberaler däremot är rationalister eftersom de tror på varje persons obegränsade förmåga att på egen hand komma underfund med saker och ting. Tradition räknas knappast alls: "Istället för att resonera från nationernas historiska erfarenhet så börjar de med att hävda allmänna grundsatser som enligt dem är sanna för alla människor och som de antar kommer att accepteras av alla människor som studerar dem med sina medfödda rationella förmågor".
 Framsidan på Lockes "Two Treatises of Government" (1689) |
Liberalismen är tvåhundra år yngre än konservatismen och går tillbaka till John Lockes Second Treatise of Government (1689) där Locke formulerade förmodade naturlagar vilka han sorglöst antog gällde alla människor. Haivry och Hazony förklarar: "Liberalismen är en politisk doktrin baserad på antagandet att motivet överallt är densamma och i princip tillgängligt för alla individer; och att man endast behöver konsultera motiv för att komma fram till den enda formen av regering som överallt är bäst för hela mänskligheten".
Faran här är naturligtvis att enskilda människor har vissa konstiga och trångsynta idéer. Liberalismen har gett upphov till tankar och idéer vilka ligger långt ifrån den engelska konstitutionens måttfullhet, med början med den franska revolutionen och slutande med våra dagars totalitarism. Alla synder kan rättfärdigas med lagar som utropats till universella när de väl skilts från ackumulerad visdom och erfarenhet.
Konservativa och liberaler har kämpat mot varandra i trehundra år i Storbritannien. De konservativa kan peka på monarkin och common law (hävdvunna rättsregler), som sina bedrifter vilka står sig än idag; liberaler kan peka på okontrollerad invandring och åtminstone 85 Sharia-domstolar.
En liknande debatt finns i USA. De konservativa bestod av Alexander Hamilton, George Washington och John Adams; de liberala bestod av Thomas Jefferson, Thomas Paine och Andrew Jackson. Varje sida hade sina triumfer. Självständighetsförklaringen (1776) är ett liberalt dokument där man ser olika "sanningar som självklara", nämligen "att alla människor är skapade jämlika (och) att de av sin skapare har tilldelats vissa oförytterliga rättigheter". Den amerikanska konstitutionen (1787) nämner inget om universella sanningar; snarare anpassar den viktiga funktioner i den engelska konstitutionen för amerikanska förhållanden.
 En liberal amerikansk gårdsskylt: Invandrare är en välsignelse, inte en börda". |
Dessa historiska skillnader fortsätter att dominera de dagliga striderna i det amerikanska offentliga livet, med liberaler som tror på universella principer och konservativa som hyllar nationell kultur. Sålunda vill liberalerna överföra makten till FN medan de konservativa inte vill göra det. Liberalerna välkomnar ivrigt somaliska invandrare medan de konservativa hyser tvivel om deras assimilering. Liberaler är mindre religiösa, de konservativa är mer religiösa.
De två sidorna är jämnstora i amerikansk politik där makten regelbundet går fram och tillbaka. Men inom utbildning och kultur dominerar liberalismen. I skolor till exempel lär liberaler ut liberalism medan de konservativa är praktiskt taget frånvarande. Denna liberala hegemoni innebär att konservativa rutinmässigt kritiseras för att vara "antiliberala" och därför moraliskt underlägsna; sålunda ställde en artikel i Atlantic frågan "Är amerikansk konservatism bigott till sin natur?"
Det betyder också som Haivry skriver till mig, att "medan hundratals framstående universitet och institut ägnar sig åt att studera den liberala traditionen så ägnar sig ingen av dem åt att studera och utveckla den anglo-amerikanska konservatismens principer. Dock försöker några kolleger och jag att återupprätta denna stora tradition och vi söker stöd för att inrätta en institution som ägnas åt detta mål". Må deras projekt få framgång.
Uppdatering 31 juli 2018: (1) Denna skillnad förklarar varför de mindre utbildade tenderar att bli konservativa och de mer utbildade tenderar att bli liberaler: de förra är mindre benägna att tro sig själva vara kompetenta nog att tänka igenom saker på egen hand.
(2) Jag deltog i Robert Nozicks filosofiklass när jag gick på högskolan och på hans rekommendation läste jag Friedrich Hayeks The Constitution of Liberty, vilket gjorde stort intryck på mig. I synnerhet påverkades jag av Hayeks uppsats "Varför jag inte är konservativ". I nästan 50 år fick det mig att antaga att jag är en (klassisk) liberal. Inget mer.
 John Locke (1632 - 1704). |
(3) En av Haivry och Hazonys mest slående poänger rör svagheten i antagandena bakom Lockes Second Treatise of Government. Han börjar med en rad axiom som inte har något uppenbart samband till vad vi kan lära oss av den historiska och empiriska studien av staten. Bland annat hävdar Locke att (1) före etablerandet av staten existerar människan i ett "naturtillstånd" i vilket (2) "alla människor är i ett naturligt tillstånd av perfekt frihet" såväl som i (3) ett "tillstånd av jämlikhet, där all makt och domsrätt är ömsesidig och tillkommer alla i lika mån". Dessutom, (4) detta naturtillstånd "styrs av en naturlag"; och (5) denna naturlag råkar vara ingenting annat än mänskligt "förstånd" vilket "kan lära hela mänskligheten om de bara konsulterar det". Det är detta universella förstånd som finns hos hela mänskligheten som leder dem till att (6) avsluta naturtillståndet och "ömsesidigt komma överens om att bilda ... en politisk enhet genom fritt samtycke". Från dessa sex axiom fortsätter Locke med att sluta sig till den politiska ordningens verkliga karaktär för alla nationer på jorden.
Tre viktiga saker bör noteras om denna uppsättning axiom. Det första är att grundvalarna för Lockes politiska teori inte är ett resultat av erfarenhet. ... Det andra är att det inte finns någon anledning att tro att något av Lockes axiom faktiskt är sant. ... Det tredje är att Lockes teori inte endast bortser från den historiska och empiriska grunden för staten, den innebär också att sådana undersökningar är, om inte fullkomligt onödiga så i alla fall av sekundär betydelse.
Kommentarer: (1) Vad chockerande att inse att det dokument som liberalismen grundats på är baserat på ren och skär fantasi. (2) Med andra ord har denna politiska filosofi haft felaktiga premisser från allra första början. (3) Saker och ting blev inte bättre under de följande 329 åren.
Uppdatering 1 augusti 2018: Rick Shenkman från History News Network påminner mig om den odödliga sammanfattningen om konservatismen, klart och tydligt uttalad av John Dickinson vid konstitutionskonventet i Philadelphia 1787: "Erfarenhet måste vara våra enda vägledningar. Resonemang kan vilseleda oss oss."
Uppdatering 1 augusti 2018: Jag bygger vidare på detta argument idag i Wall Street Journal i "Venezuelas tyranni av dåliga idéer".
