Idag den 24 januari är det 25 år sedan Middle East Forum grundades. Jag tar detta tillfälle i akt att öppet granska vår förmåga att påverka den amerikanska politiken under detta kvartssekel och bedöma var vi står idag. 
Vi öppnade våra dörrar i början på 1994 med Middle East Quarterly som vår huvudsakliga verksamhet, det var svårt att få både uppmärksamhet och ekonomiskt stöd för en ny organisation vars motto var "främjandet av amerikanska intressen". Vid den tiden verkade allt gå så bra för USA – framgång i Kuwaitkriget, Sovjets kollaps och Osloavtalet – att övertyga Clinton-administrationen att Mellanöstern fortfarande var en pyrande eldhärd visade sig vara en mödosam kamp, alltför svår för MEF att vinna. Följaktligen kämpade vi de första åren. Startandet av MEForum.org år 2000 gjorde oss dock i stånd att möta den turbulens som låg framför oss.
Irakkriget och 9/11 gjorde att amerikanerna plötsligt blev medvetna om islamister och hoten från Mellanöstern och våra ämnen hamnade i fokus och fick uppmärksamhet från både amerikaner och omvärlden vilket gav oss möjligheten att få ut vårt budskap och säkra en stabilare finansiering.
Under George W. Bushs år kan vi inte, trots dessa offentliga framgångar och många vänner på höga regeringsposter, påstå att vi hade någon påverkan. Tyvärr hanterade dessa vänner det islamistiska hotet dåligt ("kriget mot terror" – någon som kommer ihåg det?) Irakkriget. Turkiets Erdoğan. Palestinsk-israelisk diplomati och främjandet av demokrati. MEF förlorade faktiskt fler vänner under de åren än de påverkade politiken. Vi tröstade oss genom att lansera fyra initiativ: Campus Watch (2002), Islamist Watch (2006), the Legal Project (2007) och the Middle East Forum Education Fund (2007) som nu ekonomiskt stöder 80 allierade individer och organisationer.
 MEF har samexisterat med fyra amerikanska presidenter. |
Under Obama-åren konsulterade ingen i regeringen oss om sådana dårskaper som att ignorera Irans Gröna rörelse, medverka till störtandet av Mubarak, att störta Khaddafi, underskatta ISIS, backa från den syriska röda linjen och underteckna Iranavtalet. Vi använde dock de här dystra åren till att skapa ett brohuvud i huvudstaden med Washington Project (2009), skaffade oss plattformar på Facebook och Twitter (2009), ledde den första av fem internationella resor (2012) och upprättade både Ginsburg/Ingerman Writing Fellows programmet (2014) och Young Adult Division (2016).
Trots allvarliga reservationer om Donald Trump har MEF haft bättre tillgång till och inflytande än någonsin på hans administration. Vi tillfrågas om sådana ämnen som muslimsk invandring, det islamistiska hotet, nedskärning av biståndet till palestinierna, relationer med Qatar och om att dra sig ur Iranavtalet.
The Israel Victory Project (2017) bemannat av sex personer i Washington och Jerusalem arbetar för ett paradigmskifte bort från att blidka palestinierna och istället arbeta för deras nederlag. Counter Islamist Grid (2018) är ett nätverk av forskare/författare/aktivister över hela USA. MEFs vänner planerar att snart inrätta en 501(c)4 struktur (en skattebefriad NGO) som, oberoende av vår organisation, kommer att påverka Kongressen i frågor där vi har gemensamma intressen.
Dessutom erbjuder MEF Legacy Society givare ett sätt att donera till Mididle East Forum, och det hundrade numret av Middle East Quarterly kom nyligen ut.
Två slutsatser: För det första, vår historia bekräftar ordspråket "Framgång är förmågan att gå från ett misslyckande till ett annat utan att förlora sin entusiasm". För det andra så förväntar jag mig pessimistiskt att Mellanöstern om 25 år fortfarande är en stor källa till problem men jag förutser optimistiskt att Middle East Forum kommer att ännu mer effektivt främja amerikanska intressen.
